Födelsedag!

Jag tycker du är en jättebra mamma TS för det är vad du är för detta barn. Fattar inte folk här som är så noga med att dela in folk i bonusförälder, styvförälder eller biologisk förälder och att är man inte bioförälder så får man varken ta till sig barnet eller hata barnet och inte bestämma något för man är inte bioförälder osv. Har man ansvar för ett barns uppfostran och uppväxt vilket du har som bor med detta barn nästintill på heltid så är man förälder PUNKT.

Tycker det är bra av dig att engagera dig så i detta barn, jag blir glad för alla (bonus)föräldrar som tar till sig barnen som sina egna även om de inte är deras biologiskt. Har själv en halvbror men min pappa ÄR hans pappa och vi är uppfostrade i att han är min bror lika mycket som min syster är min syster (helsyster). Han kallar pappa för pappa för det är den pappan som har ställt upp för honom som pappa. 

Jag vet dock tyvärr inte hur du ska göra TS vissa föräldrar borde helt enkelt inte bli föräldrar, min brors biologiska fader har aldrig träffat sin son och det är för att fadern INTE vill. Man kan inte tvinga folk att engagera sig mer i sitt barns liv om de inte vill, det är något de själva måste inse.

Du gör ju allt rätt, har en neutral inställning till biomamman, tar till dig barnet osv men mer kan du nog inte göra. Bollen är på biomammans planhalva helt enkelt. 

 

Jag förstår inte varför ett telefonsamtal på födelsedagen är en sån stor grej?? Du beskriver andra saker som är betydligt större och påverkar dottern mycket mer. Så i mina ögon blir det som att du letar fel på mamman när du skriver en hel tråd om att mamman inte ringde på födelsedagen när hon redan hade firat tillsammans med dottern veckan innan.

Jag funderade bara allmänt på om det är jag som är hel knäpp som tycker att det är självklart att man ringer på barnets födelsedag. Jag vet att det finns allvarligare saker som denna mamma gör och jag är inte fel fri heller.

I vår familj är det naturligt att inte ringa på födelsedagen. Vi träffas och firar en dag som passar och då har vi ju firat. Själva dagen i sig firas där man råkar befinna sig (och på skolan).

Det innebär inte att vi är konstiga eller inte älskar våra barn. Det är bara vårt sätt.

Vi ringer alltid på födelsedagar. Oavsett om vi har firat innan eller inte. Och det gäller även mina föräldrar och syskon. Så ja, jag skulle tycka det var märkligt om mina föräldrar inte slog en signal, eller om inte barnens pappa hörde av sig bara för att de var hos mig.
Så det är väl helt enkelt olika från familj till familj. Och som flera andra redan sagt - känns inte som om det uteblivna samtal på födelsedagen är det största problemet kring den här mamman...

Ja jag skulle också tycka det är märkligt om inte min familj hörde av sig alls på min födelsedag, det behöver inte vara att ringa utan bara ett sms eller ett meddelande på FB räcker eftersom man har eller ska fira en annan dag men att de iaf hör av sig. Men när vi var barn så ringde ju släkten även om de hade firat en eller skulle fira en en annan dag, just för att de visste att det gjorde oss barn glada.

Det var självklart i min släkt att alla ringde på födelsedagen även om man hade firat någon innan. Därför reagerar jag.

Alla trådar ts startar (och det är många!) går enbart ut på att prata ner mamman till detta barn.

Jag hoppas verkligen för flickans skull att ts kan tygla sin svartsjuka (?) de gånger hon träffar barnet!

Nu får vissa tagga ner så kanske jag också gör det. Jag försöker ha en neutral inställning till mamman tro mig men jag funderingar över saker och det är inte konstigt. Och jag uppmuntrar bonusen både till att göra något till mors dag som hon kan ge sin mamma. Skicka kort på mammans födelsedag med mera. Så jag uppmuntrar till en bra kontakt mellan dotter och mor.

Ja, personligen tror jag att det är lättare att leva med andra människor om man klarar av att förstå att det finns olika sätt att göra saker istället för att tro att ens eget sätt är det enda rätta. Alla gör olika men ingen har mer rätt eller fel än den andra (så länge man inte verkligen skadar någon annan).

Att leva sitt liv och bli upprörd över varje detalj som någon i omgivningen gör på annat sätt än en själv borde bli rätt tröttsamt i längden. Bättre då att lägga sin tid och energi på att umgås med sina nära och kära.