Födelsedag!

Jag tror jag vet svaret till varför vissa är fientlig inställda till mig och det är för att jag inte är som många andra styvmödrar på detta forum som hatar sina bonusbarn .

Vadå vad du har skrivit? Har du skrivit förut? Svarade jag till dig? Sorry men blir förvirrad vem du är.
Bitter är jag inte. Det blir bara så himla märkligt när alla här är så snabba att klanka ner på "bonusföräldrar" oavsett vad de gör. Jag ser verkligen inte vad ts skulle göra för fel eller varför hon får så mycket kritik av enstaka personer. Som ts svarade här tidigare, ska hon vara en tyst mus? Bara existera på alla andras villkor, på (den extremt närvarande) mammans villkor och på barnets villkor? Har personer som går in i relationer med personer som är föräldrar, har de ingen rätt att leva? Tog livet slut för att partnern har ett barn sen innan? Alltså jag förstår inte, om allt funkar bra i ts familj (man, barn, ts), vad är det att gå loss på? Varför får inte ts ha åsikter (om det ts sagt här ens är att betrakta som det) eller undra saker kring mammans bemötande mot barnet? Ts är ju i högsta grad delaktig då hon lever med barnet och sin man. Mamman syns någon gång ibland i barnets liv och är kanske inte den personen i barnets liv som ska höjas till skyarna.
Jag blir extremt förvirrad och förundrad över "JaJösses" tidigare kommentarer.

extremt icke-närvarande mamman*

Nej det är sant. Men jag förstår inte varför det skulle vara naturligt att ha en negativ inställning sådär bara för att det är mamman till barnet? Helt utan annan anledning än så?!
I så fall tycker jag det är MER naturligt att inte ha det. Men precis som du säger är det såklart olika från person till person.

Jag försöker ha en neutral inställning till mamman vilket är svårt då dottern visar tydligt att hon inte trivs därnere. Första omgången i somras så vill hon hem efter cirka en vecka och räknar ner dagarna. Då skulle hon vara där i tre veckor.

Det måste ju betyda att också pappan är en bitter, svår och störd person? Han gick ju genom exakt samma sak. Vem skulle vilja gå in i förhållande med en sån?

Det är t ex skillnad på att lämna och bli lämnad. Så nej, en skilsmässa behöver inte upplevas lika av båda parter. Jag tror tvärtom att det är extremt ovanligt att två individer i samma skilsmässa är på samma plats. Och vi vet inte vem som valde skilsmässan eller vem som mår bäst efter den. Vilket i det långa loppet inte heller behöver vara den som lämnade. Individuell nivå även här ;)

Ja, jag tycker att det är konstigt. Jag tycker också att det är både konstigt och uselt att flytta 35 mil bort från sitt barn. Men med det sagt, så är väl det viktigaste hur flickan upplever situationen med mamman som inte ringer och grattar på själva födelsedagen. Tycker inte flickan att det är en stor och hemsk sak så tycker jag att det är bra om du ts och pappan inte projicerar era känslor på henne, utan bara låter det passera. Och om flickan tycker att det är märkligt, vilket det ju är, så kan ni kanske hjälpa henne att återkoppla till det firande de trots allt haft och påminna henne om de (förhoppningsvis) positiva saker de gjorde tillsammans då. 

Hon valde att vara otrogen och han kunde inte förlåta det.

Hon valde att vara otrogen och han kunde inte förlåta det.