• Anonym (?)

    Hantera bonusbarn?

    Hur ska man hantera bonusbarnet i ens vardag? I mitt fall trixar barnets mamma och lyckas alltid avsäga sig typ roliga högtider, såsom nyår. Jag säger till min sambo att jag kanske vill att bara han och jag ska göra något på nyår, utan hans barn. Han säger att jag ska räkna med att barnet alltid är här, och bara är hos barnets mamma när barnets mamma har lust. Samtidigt säger han att de har ett system kring jul/nyår, men nu har det flera gånger upprepat sig att trots att barnet ska vara hos sin mamma, så kommer de överens om att barnet ska vara hos oss. Jag hatar att behöva anpassa mig efter hans barn. Jag vill kunna göra saker med min sambo utan att barnet är med. Kommer jag aldrig få som jag vill? Varför är barnets mammas behov av att "roa sig" viktigare än mina behov? Är det okej att som mamma välja bort sitt barn för att man vill ut och dricka alkohol och vara barnfri?

  • Svar på tråden Hantera bonusbarn?
  • Zarch

    Klart man kan irritera sig på sådant, man är inte mer än människa. Men jag tycker att du ska släppa det tjuriga, planera in en nyår med polarna istället om du vill ha en vildare sådan.

  • Anonym (H)
    Anonym (?) skrev 2015-12-03 11:59:23 följande:
    För att han har ett barn att ta hand om. I princip är det så. Jag vet med säkerhet att han väljer en konflikt med mig framför med henne. Även om han uttryckligen sagt att han skulle välja att slippa konflikter med någon av oss. Good luck till det, säger jag när han tofflar för hennes minsta lilla önskemål. I de lägena blir det alltid jag som skuldbeläggs för att ha en önskan att välja bort barnet, och jag påtalar gång på gång att så inte är fallet. Sedan anklagas jag för att vara svartsjuk på exet, och att jag borde fokusera på det som rör mig. Men det rör ju mig, tänker jag. Och svartsjuk på henne, knappast? På sin höjd för att hon både får ha kakan och äta den, och jag blir den som "drabbas" för att hon måste roa sig (väldigt egoistisk tanke, jag vet).  Jag då, tänker jag. Men det är ju typ det man får finna sig i när man satt sig i denna situation. Men kan inte undgå att känna en viss besvikelse inför det. Det är ju inte alltid jättekul med barn liksom.
    Jag förstår absolut din känsla. Det bästa vore ju såklart om du försöker släppa att försöka förstå dig på biomamman, jag får känslan av att det inte går helt enkelt.

    Jag tycker absolut inte att man ska behöva stå ut med vad som helst bara för att man har valt en man med barn. Dina känslor borde också vara viktiga för honom och han borde VILJA spendera tid med bara dig också.

    Själv skulle jag inte kunna leva med en man som fick mig att känna mig bortprioriterad eller mindre värd än någon annan. I slutändan så handlar det inte om att du vill komma före barnet, utan före mamman.

    Skulle jag varit du så hade jag tagit mig en ordentlig funderare om det verkligen är såhär jag vill leva.
  • Anonym (bibo)

    Jag tänker som pappan. Räkna alltid med att barnen är där. Dom har en strulig mamma och tack och lov då att pappan finns där och stöttar upp och visar att han ALLTID finns där.

    Självklart blir det en jobbig sits för dig, förstår det, men ser inget alternativ.

    Jag hade varit tacksam att jag har en så fin sambo, som tar väl hand om sina barn.

    Jag hade gärna haft mina bonusbarn mer än bara vh genom åren som gått så det kan vara tråkigt åt båda hållen..

  • Anonym (H)
    Zarch skrev 2015-12-03 12:22:59 följande:

    Klart man kan irritera sig på sådant, man är inte mer än människa. Men jag tycker att du ska släppa det tjuriga, planera in en nyår med polarna istället om du vill ha en vildare sådan.


    En mkt bra idé!

    Skulle din kille vara okej med det, eller skulle det då heta att du vill slippa hans barn?
  • Anonym (H)
    Anonym (H) skrev 2015-12-03 12:35:03 följande:
    En mkt bra idé!

    Skulle din kille vara okej med det, eller skulle det då heta att du vill slippa hans barn?
    Frågan var såklart till TS :P
  • Vestra
    Anonym (?) skrev 2015-12-03 12:07:18 följande:
    Vad skulle de anledningarna kunna vara, menar du, som rättfärdigar situationen som är? Skulle seriöst väldigt gärna få höra om något sådant. Det finns ingen psykisk ohälsa eller missbruk med i bilden. Har själv funderat kring vad de kan vara, men inte kommit fram till något. Hade det funnits något som min sambo vetat om så hade jag också vetat om det, om jag säger så. Sedan känner jag ju henne inte mer än det jag fått höra (vilket tyvärr i  aldrig har varit till hennes fördel). Hon har från olika håll antytts vara ansvarslös och "bekväm" av sig. Och det är väl detta ett bevis på om inte annat. Det är såklart jättebra att de inte har några öppna konflikter om det. Och det är såklart bra (och borde vara självklart) att han i egenskap av förälder vill vara med sitt barn.
    Ja men då har du ju anledningarna där. Hon är bekväm och ansvarslös. De flesta vuxna människor som får barn får även en enorm ansvarskänsla, beskyddarinstinkt och mognar på vissa områden som kanske var lite annorlunda innan barnen. Men för vissa, som kanske denna mamman som kommer inte det. 

    Jag förstår att det är skitirriterande, men jag är som pappan. Barnen är nummer 1 och jag skyddar dom mot allt jag kan och bör. Överöser dom med kärlek och hade jag och barnens pappa delat på oss och han hade blivit en ansvarslös pappa hade jag täckt upp det för honom. Inte för hans skull, men för mina barns skull.
    Jag antar att det är så pappan gör. 
    Något meningsfullt, imponerande och gärna lite skrytsamt.
  • Anonym (Majsan)

    Jag har varit bonusmamma i 10 år och det jag har lärt mig är att det finns inget sätt att tvinga den andra föräldern till att ta ansvar. 

    Det är egentligen jättekonstigt. Men på alla möten och familjerätt och liknande så bygger det på att båda vill ha barnen och att man gör upp om vem som ska ha dem när. Det finns ingen plan för hur man gör då den ene inte tar sitt ansvar. Då måste den andre ta över, det finns inget annat. 

    Jag lever i en liknande situation och har gjort länge. Mamman bokar in jobb, fester och allt möjligt annat på sina dagar och så skjutsas barnen över till oss. 
    Omöjligt att bara ställa barnen på gatan så det är bara att ta emot. 

    Sedan kan man önska att mannen ska sätta emot hårdare, men frågan är om det hjälper. Kanske gör det det? Här har det fungerat i perioder. 
    Totalt sett tror jag att det bästa är att vänja sig vid tanken på att det är såhär det är, och boka in saker för sig själv ibland så att man på så sätt får styra lite över sin egen tid. 

    Ledsen att jag inte har något roligare svar, men det är min erfarenhet. 

  • Anonym (?)
    Anonym (H) skrev 2015-12-03 12:35:03 följande:
    En mkt bra idé!

    Skulle din kille vara okej med det, eller skulle det då heta att du vill slippa hans barn?
    Jag har sagt att det är så jag funderar på att göra. Han hade planerat att jag, han och hans barn skulle hälsa på hans släkt över nyår. Och jag har sagt att de kan åka själva, så kan jag vara hemma och fira med vänner. Så får båda som de vill liksom. Men han vill ju att jag också ska följa med. Han skulle vara okej med det, i grund och botten, men hade hellre velat att jag, han och hans barn umgicks. 
  • Anonym (?)
    Vestra skrev 2015-12-03 12:38:32 följande:
    Ja men då har du ju anledningarna där. Hon är bekväm och ansvarslös. De flesta vuxna människor som får barn får även en enorm ansvarskänsla, beskyddarinstinkt och mognar på vissa områden som kanske var lite annorlunda innan barnen. Men för vissa, som kanske denna mamman som kommer inte det. 

    Jag förstår att det är skitirriterande, men jag är som pappan. Barnen är nummer 1 och jag skyddar dom mot allt jag kan och bör. Överöser dom med kärlek och hade jag och barnens pappa delat på oss och han hade blivit en ansvarslös pappa hade jag täckt upp det för honom. Inte för hans skull, men för mina barns skull.
    Jag antar att det är så pappan gör. 
    Jo, tror också att det är så han gör. Täcker upp för henne liksom. Önska han kunde prata med mig om det bara, hur det verkligen ligger till alltså, och inte går runt och skyddar mamman.
  • BioBonus
    Anonym (?) skrev 2015-12-03 12:57:06 följande:
    Jo, tror också att det är så han gör. Täcker upp för henne liksom. Önska han kunde prata med mig om det bara, hur det verkligen ligger till alltså, och inte går runt och skyddar mamman.
    Det kanske inte är så att han skyddar mamman, men han vet att alla samtal om/kring henne skapar bråk er emellan och då väljer han att inte säga nånting alls?
Svar på tråden Hantera bonusbarn?