Kung alkohol.

Ja, jag skrev ju att jag inte uppfyllde det kriteriet!?

Det var svårt att få hjälp av sjukvården. Jag fick i princip inte det utan fixade det mer eller mindre själv. Lång historia.
Jag har däremot ingen "psykisk diagnos"? Jag vet inte var du fått det ifrån. :) Om det var nån pik mot att jag har en annan åsikt om vad missbruk är så, jaja...

Haha, då kan det tom vara än mer, då det finns groteskt stora flaskor.
Men såklart då får man verkligen ha stora glas, kanske guldfiskskålen passar bra här

Sa inget annat heller.
Utan ville förtydliga den, då många snubblar på just den, och tror att innehav är ett kriterier.
Och inte förstår att det handlar om det beteende man får av substansen.
Allt jag skriver är inte riktat till dig som person.

När man pratar om detta, så brukar det handla om psykiska diagnoser.
Så bara antog det var så.
Det är faktiskt första gången jag någonsin stött på att det inte handlar om en psykisk diagnos.
Och prata om detta vi gör.
Men nu vet jag.

Sen är sjukvården idag uppbyggd på ett sätt, att du måste ha en synlig skada.
Eller så är du tvungen att stå på dig.
Ett knep man har, är att typ ta en alvedon och kom tillbaka senare.
Eller en annan som är vanlig, är att man ger SSRI för massor av grejor idag.
Många blir förbannade och inte går tillbaka, eller kommer tillbaka och mår än värre(fysiskt/psykiskt).
Och med lite tur kan man bli tagen på allvar här.

Har många historier om sjukvården, och hur illa de kan bete sig.
Som tur är, är detta väldigt sällan.
Utan ofta är den bra.
Men en annan som har skov av svår smärta, nån gång per år.
Har fått stöta på detta problem många gånger.
Hade jag inte varit en så kolugn person, så hade man antagligen blivit våldsam när en ssk sa detta.Som då var när jag hade ett av mina skov, och hade sjukt ont.
Berättade att jag tog alvedon och oxy, både långsamverkande och snabbverkande.
Och sa till denna ssk att jag har så jävla ont ändå.
Hon såg mina kryckor och jag hasade mig fram.
Hon såg när jag tog av mig skon, och hur jävla smärtsamt det var.
Sen såg hon hur stödstrumpa och strumpa åkte av, och hur smärt detta var.
Och sen såg hon även i hur jävla röd foten var.
Då säger idioten, du borde ta alvedon, och inte dessa starka smärtstillande.
Jag bara reste mig upp och gick(och det gick ju inte fort som ni förstår).
Och ssk fortsatta snacka sin skit.
Ska tilläggas att jag inte äter smärtstillande utanför skoven, utom möjligtvis alvedon och treo ibland.

Kronisk smärta måste vara blad det värsta, tack för att ni delar med er..

Det relevanta är inte om TS dricker mycket eller ej (3 glas vin om dagen är ganska mycket, men inte jättemycket), utan om TS är beroende eller ej. Vad som händer om TS inte tar de där glasen. Hur hon mår då, om hon kan låta bli utan att må dåligt osv.

Har man svårt att låta bli är man beroende, oavsett om det handlar om ett glas eller en flaska. Sen är för mycket alkohol självklart inte bra oavsett om man bara dricker för att det är gott (dvs kan sluta när som helst), eller om man känner ett sug efter alkohol som är svårt att motstå.

En till bra reflektion, tack. Jag hävdar bestämt att jag är beroende och alkoholist, men som jag kommit fram till- efter den eminenta hjälpen här så finns det olika 
grader i helvetet. (även om jag inte upplever något speciellt helvete just i denna fas)

Tror du att alkoholberoende är mer ett fysiskt än psykiskt beroende? Är det någon som vet lite mer om det fysiska beroendet, det verkar ju biologiskt korkat att vi ens kan bli beroende av ett gift, eller är det ngt annat ämne som kroppen blir beroende av och som det blir överproduktion av när vi dricker - typ dopamin eller dyl,?

Jag har en nackskada som jag kommer att få dras med. Starka smärtstillande har hängt med från början, utvecklades till ett beroende och sedan ett missbruk.

Som jag nu är fri ifrån.

Vården hjälpte som sagt inte till mycket. Känner väl igen "ät Ipren i tio dagar"-mentaliteten inom vården.

Alkoholist är för mig just att vara missbrukare.
Är det inte så för dig?
Verkar som du har ett behov att stämpla dig.
Jag tycker personligen beroende är allvarligt nog.
Även om det bara handlar om ynka 37,5cl per dag.

Alkoholberoende, kan vara både fysiskt och psykiskt samtidigt.
Ett psykiskt beroende, brukar ta rätt lång tid att utveckla.
Men psykiska beroendet är svårhanterligt, och tar tid att bli av med.
Om man ska bli av med sådant beroende, så finns det ton med tips.
Ett är att ändra vanor, att man helt enkelt inte gör den där saken man gör typ oftast när man dricker sitt vin.
Så aldrig automatiken slår in, för då sitter man där med ett glas vin ändå.

Ofta brukar droger(alkohol inkluderat), bringa "ordning" i ett trasigt psyke.
Att man känner sig bättre.
Dock har alkoholen kontraproduktiva egenskaper, där du till slut mår sämre och sämre.
Och dricker mer och mer, har faktiskt en rätt så nära vän som just är mitt uppe i sån skit.
Alkohol påverkar nått som heter GABA-systemet, om du vill lära dig mer, så får du vackert ta och googla.
Benzo och barbiturater verkar på samma system.
Och på dessa mediciner, har man samma problem.
Man kommer till en punkt där de inte fungerar och du bara mår sämre(den senare finns ej att tillgå längre, lite för många dog av den tror jag).

Dessa opiater/opioider, kallar jag för "Bara-ta-en-till-mediciner".
Då det är alldeles för ofta man hamnar i ett sådan beteende med dessa mediciner.
Sen får man alltid ett fysiskt beroende av dessa mediciner, det sätter ofta in redan i veckan 2-4.
Men då ett mycket lätt beroende.
Det finns en magisk gräns, vid ca 6-8 veckor(för mig personligen då, men är nog inte ensam här).
Där man börjar få abstinens vid utsättning, dock kortvarig men tydlig.
Har stor erfarenhet av dessa mediciner, och drar mig för använda det till annan smärta.
Som tex min axel nu, som antagligen ska opereras.
Det gör ont och kan sova dåligt.
Men tänker som så, att det är bättre spara dessa starka till när det verkligen gör ont.

Nackskada är whipflash?
Denna vet jag vården ser ner på.
Hade en arbetskamrat som fick detta efter han blev påkörd.
Och höra hans historier var bara tragik, och hur jävla konstigt de resonera kring hans problem.

Hade själv en whipflashliknande skada när jag var yngre.
Som pågick mellan 12år till ca25år, där jag fick återkommande nackspärr på köpet.
Spontanläkte är min enda förklaring, och glad för det då det räcker med de problem en har idag.

 

Kanske har jag ett behov av att stämpla mig ja, 
tack för info om GABA, ska jag läsa mer om, spännande :)