• Anonym (TS)

    Hur ska jag hantera hans ohyfsade barn?

    Till att börja med så vill jag inte ha några påhopp om att jag visste vad jag gav mig in på när jag träffade en man med barn sedan tidigare. Det visste jag, däremot var jag inte beredd på att man skulle behandlas på det här viset.

    Träffade iallafall en man för två år sen, kärleken fanns bara där från dag ett. Han har två barn sedan tidigare, en i lågstadieåldern och den andra i tonåren. Introducerades inte för barnen förräns efter ett halvår, vi gjorde allting rätt. Varit slut med mamman sen flera år tillbaks. Nu lever vi ihop och har barnen varannan vecka.

    Den lilla har det alltid fungerat bra med, jag är pappas tjej och vi behandlar varann med respekt. Vi har blivit väldigt goda vänner!

    Men sen dag ett så har det varit fruktansvärt med det stora barnet. Otrevlig, respektlös och vidrig i sitt beteende. Skriker ofta elaka saker till sin pappa, och gör samma mot mig. Kallar mig hora, fitta, du är dum i huvudet, fuck you bitch. Spottat mig i ansiktet, efter den gången så drog jag över till min kompis. Det här är bara en bråkdel av allt. Sedan ljuger hen hela tiden, hittar på historier som är så illa så polisen och soc blir inblandade. Läggs alltid ner när det kryper fram att allt är lögn. Detta gäller inte bara mot oss utan historier om mamman, hennes partner, vänner och lärare på skolan också.

    Jag gråter mig hela tiden till sömns så fort den äldsta är hos sin pappa och jag är där. Det är bara krig och drama!!

    Idag fick jag reda på att tonåringen har blivit så osams med sin mamma så nu flyttar den in hos oss på heltid. Jag orkar verkligen inte det! Sa det till min partner som verkligen förstår vad jag menar, att han ska göra allt för att prata med sitt barn och med mamman. Allt för att lösa den konflikten, men tror inte det hjälper.

    Vill inte lämna min partner, han är en underbar pappa och partner. Han håller på att gå in i väggen pågrund av sitt äldsta barn.

    Vad ska och kan jag göra? Har jag rätt att gå på tonåringen när denne beter sig illa? Har alltid varit tyst och backat eftersom det inte är mitt barn, men det har verkligen inte hjälpt.

    Förlåt för min långa och förvirrade text, är bara så uppe i varv.

  • Svar på tråden Hur ska jag hantera hans ohyfsade barn?
  • Anonym (TS)
    Anonym (flytta) skrev 2015-12-12 17:47:49 följande:

    Aldrig skulle jag vilja stanna kvar och leva med en man med sån unge.Om pappan inte kan fixa detta så att det fungerar,skulle jag hitta på nåt annat.Ibland måste man tänka på sig SJÄLV,inte bara på gubben och hans ungar.


    Jag håller med på sätt o vis. Visst borde jag dra o lämna allt i sticket o min sambo kunde skött det här bättre.

    Men finns det kärlek till en familj så vill man inte dra bara för att det är en som förpestar tillvaron.

    Men är det som så att min relation tar slut så finns jag där som ett stöd o vän till det andra barnet om den vill.
  • Anonym (:):))

    TS, jag vill börja med att säga att tonåringens agerande är helt fel, jag försvarar inte hens beteende på något sätt...

    MEN, jag har sett många, många äldre syskon bli undanskuffade av de yngre. Minstingen i familjen får oftast mer uppmärksamhet än det större barnet. Först var det ett yngre syskon som kom, sedan kom två nya bonusföräldrar och sedan kom ännu fler syskon på mammans sida. Det har varit en jädra stor omställning för tonåringen. Denna tonåring är fortfarande ett barn, och på bara några år har hen fått en drös nya familjemedlemmar samt två olika hem. 

    Många i tråden talar om att barn inte ska få bestämma hur familjen ser ut, men hade ni själva velat att det bara kliver in en okänd människa med två ungar (eller fler) in i ert hem en dag och säger "hej, nu ska jag bo här"? 

    Jag tycker faktiskt att tonåringen och pappan kan åka iväg en vecka eller två och bara umgås. Prata om hur och varför tonåringen mår dåligt. 

  • Anonym (jösses)
    Anonym (TS) skrev 2015-12-12 17:15:40 följande:
    Blickade igenom beskrivningen och det stämmer in väldigt bra. Speciellt på det utåtagerande sättet mot jämnåriga, yngre syskon och djur, är väldigt förtjust i våld. Har däremot inte slagit nån vuxen än såvitt jag vet.

    Sen ska jag tillägga att hen kan vara väldigt charmig när denne får stå i centrum, gillar att vara hos sin farfar själv. Men det går inte att ha tillställningar som inte hen har bestämt. Blir aggressiv om resten av familjen tittar på Idol eller om man är på en stor middag med mycket folk, då ställs det till med drama!

    Herregud va sjukt det låter när jag läser vad det är jag skriver.
    Herregud, någon som går i gymnasiet och beter sig så? Det låter som en 5-åring.
  • Anonym (TS)
    Anonym (:):)) skrev 2015-12-12 18:31:02 följande:

    TS, jag vill börja med att säga att tonåringens agerande är helt fel, jag försvarar inte hens beteende på något sätt...

    MEN, jag har sett många, många äldre syskon bli undanskuffade av de yngre. Minstingen i familjen får oftast mer uppmärksamhet än det större barnet. Först var det ett yngre syskon som kom, sedan kom två nya bonusföräldrar och sedan kom ännu fler syskon på mammans sida. Det har varit en jädra stor omställning för tonåringen. Denna tonåring är fortfarande ett barn, och på bara några år har hen fått en drös nya familjemedlemmar samt två olika hem. 

    Många i tråden talar om att barn inte ska få bestämma hur familjen ser ut, men hade ni själva velat att det bara kliver in en okänd människa med två ungar (eller fler) in i ert hem en dag och säger "hej, nu ska jag bo här"? 

    Jag tycker faktiskt att tonåringen och pappan kan åka iväg en vecka eller två och bara umgås. Prata om hur och varför tonåringen mår dåligt. 


    Jag håller med dig, om detta hade varit i normala fall.

    Men detta är extremt, pappan åker bara iväg med tonåringen. Jobbiga veckor när vi har barnen så får jag åka till landet med den yngsta bara för att tonåringen hotar med att slå ihjäl den lille annars.

    Det som stör mig mest är att när bara pappan är hemma själv med hen så prioriterar denne att hänga med kompisarna.

    Men ska alltid vara hemma o vakta när syskonet o jag är hemma. Helt ologiskt, men jag köper det du säger men vi har gjort det där. Det är den yngsta som blir bortglömd. Precis samma hemma hos mamman, skillnaden där är att allt blir värre där. Hon har flera yngre barn.
  • Anonym (TS)
    Anonym (jösses) skrev 2015-12-12 18:36:36 följande:

    Herregud, någon som går i gymnasiet och beter sig så? Det låter som en 5-åring.


    Hade varit lugnt om det var en 5-åring, inte så charmigt med en snart vuxen jättebaby.
  • Anonym (Z)

    De ska gå till bup såklart. Barnet är stört och behöver hjälp.

  • Anonym (switch)

    TS, du ska kanske flytta till barnens biomamma tillsammans med yngsta barnet och låta pappan ta hand om den våldsamma tonåringen. För ett tag i alla fall och under tiden ska ni förstås ingen kontakt ha med barnet. Både du, yngsta barnet och biomamman behöver avstånd och samla krafter.
    Det kan förvisso vara ADHD, men den diagnosen har inte tonåringen - ännu - om jag förstått saken rätt. Ett ADHD-barn kan vara oroligt och splittrat, men det innebär inte i sig ett extremt otrevligt och hotfullt  uppträdande mot andra. Här ligger annat bakom.Har ni funderat på droganvändning? Det skulle jag ta mig en funderare på. Vanligare än man tror bland tonåringar enligt en polis i grannskapet.

  • Anonym (...)

    Gissningsvis så var ett sådant gräl med mamman det sista hen behövde.

    Börja med ett snack tillsammans, vilka regler hsr ni hemma? Kom fram om dessa tillsammans. Kan hen få egen tid med sin pappa avsatt? Belöningar när det funkat bra? Och sist men inte minst, hen ska alltid känna att hen får bo hos er och aldrig kommer att kastas ut. Det är antagligen oerhört viktigt att ni ger mycket positivt men ocksp har regler och gränser. Pappan behöver säkert uttrycka mycket kärlek så att hen känner sig trygg och älskad.

    Väldigt basic.

  • Anonym (jösses)
    Anonym (...) skrev 2015-12-12 20:00:05 följande:
    Gissningsvis så var ett sådant gräl med mamman det sista hen behövde.
    Börja med ett snack tillsammans, vilka regler hsr ni hemma? Kom fram om dessa tillsammans. Kan hen få egen tid med sin pappa avsatt? Belöningar när det funkat bra? Och sist men inte minst, hen ska alltid känna att hen får bo hos er och aldrig kommer att kastas ut. Det är antagligen oerhört viktigt att ni ger mycket positivt men ocksp har regler och gränser. Pappan behöver säkert uttrycka mycket kärlek så att hen känner sig trygg och älskad.
    Väldigt basic.
    Tonåringen får redan massor med egentid med pappan, ska alltid vara i centrum och är aggressiv mot andra. Läs hela tråden.

    Så beter sig inte någon som går på gymnasiet, om det inte är nåt fel.

    Det är syskonet som kommer i kläm här, inte tonåringen.

    Nej, alla barn är inte "snälla" och oskyldiga och ska behandlas med silkesvantar.
  • Anonym (...)
    Anonym (jösses) skrev 2015-12-12 20:03:46 följande:

    Tonåringen får redan massor med egentid med pappan, ska alltid vara i centrum och är aggressiv mot andra. Läs hela tråden.

    Så beter sig inte någon som går på gymnasiet, om det inte är nåt fel.

    Det är syskonet som kommer i kläm här, inte tonåringen.

    Nej, alla barn är inte "snälla" och oskyldiga och ska behandlas med silkesvantar.


    Absolut, skulle läst tråden mer!

    Inga silkesvantar men alla barn och unga vuxna behöver tydlighet, grönser och massa kärlek.

    BUP är inkopplad, bra. Varför utreds inte tonåringen? Behöver inte enbart vara adhd och om det är det så kanske medicinering vore något.

    Jag kan inte utläsa om någon utredning gjorts.
Svar på tråden Hur ska jag hantera hans ohyfsade barn?