Anonym (TS)

Äldre 12 Dec 12:32

87 svar

Hur ska jag hantera hans ohyfsade barn?

Till att börja med så vill jag inte ha några påhopp om att jag visste vad jag gav mig in på när jag träffade en man med barn sedan tidigare. Det visste jag, däremot var jag inte beredd på att man skulle behandlas på det här viset.

Träffade iallafall en man för två år sen, kärleken fanns bara där från dag ett. Han har två barn sedan tidigare, en i lågstadieåldern och den andra i tonåren. Introducerades inte för barnen förräns efter ett halvår, vi gjorde allting rätt. Varit slut med mamman sen flera år tillbaks. Nu lever vi ihop och har barnen varannan vecka.

Den lilla har det alltid fungerat bra med, jag är pappas tjej och vi behandlar varann med respekt. Vi har blivit väldigt goda vänner!

Men sen dag ett så har det varit fruktansvärt med det stora barnet. Otrevlig, respektlös och vidrig i sitt beteende. Skriker ofta elaka saker till sin pappa, och gör samma mot mig. Kallar mig hora, fitta, du är dum i huvudet, fuck you bitch. Spottat mig i ansiktet, efter den gången så drog jag över till min kompis. Det här är bara en bråkdel av allt. Sedan ljuger hen hela tiden, hittar på historier som är så illa så polisen och soc blir inblandade. Läggs alltid ner när det kryper fram att allt är lögn. Detta gäller inte bara mot oss utan historier om mamman, hennes partner, vänner och lärare på skolan också.

Jag gråter mig hela tiden till sömns så fort den äldsta är hos sin pappa och jag är där. Det är bara krig och drama!!

Idag fick jag reda på att tonåringen har blivit så osams med sin mamma så nu flyttar den in hos oss på heltid. Jag orkar verkligen inte det! Sa det till min partner som verkligen förstår vad jag menar, att han ska göra allt för att prata med sitt barn och med mamman. Allt för att lösa den konflikten, men tror inte det hjälper.

Vill inte lämna min partner, han är en underbar pappa och partner. Han håller på att gå in i väggen pågrund av sitt äldsta barn.

Vad ska och kan jag göra? Har jag rätt att gå på tonåringen när denne beter sig illa? Har alltid varit tyst och backat eftersom det inte är mitt barn, men det har verkligen inte hjälpt.

Förlåt för min långa och förvirrade text, är bara så uppe i varv.

Anonym (3)

Äldre 12 Dec 20:28

#51

Låter oroväckandee likt min unge med autism. Mitt barn är dock bara fem. Men mordhot, svårigheter när andra bestämt nåt, någon annan får uppmärksamhet osv. Allt stämmer. Väldigt energikrävande att leva med och tar mkä på min o bonusens relation. Tryck på BUP, hen måste få hjälp. O ni med förstås. Ang din roll så får du nog bestämma det med bioföräldrarna. Här är jag o min sambo överens om uppfostran o säger ifrån lika mkt o på samma sätt. Bonus harkrav fr mig att sätta gränser, annars lär det bli värre här

Anonym (:):))

Äldre 12 Dec 20:37

#52

Anonym (TS) skrev 2015-12-12 18:42:23 följande:

Jag håller med dig, om detta hade varit i normala fall.

Men detta är extremt, pappan åker bara iväg med tonåringen. Jobbiga veckor när vi har barnen så får jag åka till landet med den yngsta bara för att tonåringen hotar med att slå ihjäl den lille annars.

Det som stör mig mest är att när bara pappan är hemma själv med hen så prioriterar denne att hänga med kompisarna.

Men ska alltid vara hemma o vakta när syskonet o jag är hemma. Helt ologiskt, men jag köper det du säger men vi har gjort det där. Det är den yngsta som blir bortglömd. Precis samma hemma hos mamman, skillnaden där är att allt blir värre där. Hon har flera yngre barn.

Hur är mammans nya partner? Har han accepterat de båda barnen?

En gissning kan vara att det yngre barnet var lättare att ta till sig även för honom. Eller så är det yngsta barnet lojalt och inte säger något negativt om mammans nye partner.

Nu spekulerar jag hejvilt här, rätta mig om jag har fel. Men yngre barn brukar oftast vara lättare för bonusföräldrar att ta till sig. Tonåringar är fulla av hormoner och grejer och de vet många ggr om att vuxna tycker de är jobbiga.

Du nämner själv att tonåringen har ett stort bekräftelsebehov. Det verkar som om hen testar er, testar er kärlek. Mamman har agerat felaktigt enligt mig, hon har gett upp och skickar nu över barnet till er/pappan. I en sådan här situation ska man aldrig ge upp, hur jädra jobbigt det än blir.

Nu finns nämligen risken att tonåringen känner att hen endast har pappan kvar i sitt hörn. Risken finns också att hen blir ännu förjävligare mot dig och det yngre syskonet just för att tonåringen håller krampaktigt fast i den enda vuxna hen har kvar.

seriösanvändare

Äldre 12 Dec 21:40

#53

Anonym (:):)) skrev 2015-12-12 20:37:39 följande:

Hur är mammans nya partner? Har han accepterat de båda barnen?

En gissning kan vara att det yngre barnet var lättare att ta till sig även för honom. Eller så är det yngsta barnet lojalt och inte säger något negativt om mammans nye partner.

Nu spekulerar jag hejvilt här, rätta mig om jag har fel. Men yngre barn brukar oftast vara lättare för bonusföräldrar att ta till sig. Tonåringar är fulla av hormoner och grejer och de vet många ggr om att vuxna tycker de är jobbiga.

Du nämner själv att tonåringen har ett stort bekräftelsebehov. Det verkar som om hen testar er, testar er kärlek. Mamman har agerat felaktigt enligt mig, hon har gett upp och skickar nu över barnet till er/pappan. I en sådan här situation ska man aldrig ge upp, hur jädra jobbigt det än blir.

Nu finns nämligen risken att tonåringen känner att hen endast har pappan kvar i sitt hörn. Risken finns också att hen blir ännu förjävligare mot dig och det yngre syskonet just för att tonåringen håller krampaktigt fast i den enda vuxna hen har kvar.

Det är bioföräldrarna som ska ge tonåringen kärlek samt sätta gränser, inte TS. Hon är redan slutkörd.

Någon som går på gymnasiet är nästan vuxen och bör kunna behandlas därefter. Men den här tonåringen beter sig som ett småbarn och är dessutom ett hot mot sin omgivning. Stor skillnad på det och på att bara vara en "jobbig tonåring".

TS gör nog bäst i att hålla avstånd, kanske bli särbo samt - om hon vill - ta sig an det yngre barnet.

Om du alltid är seriös, lever du bara ditt liv till hälften.

Anonym (flytta)

Äldre 12 Dec 21:52

#54

Ännu ett skrämmande tråd om styvbarn.Inte konstigt att vissa är rädda att bo med nån annans barn.

Anonym (TS) Trådstartaren

Äldre 12 Dec 23:52

#55

Anonym (:):)) skrev 2015-12-12 20:37:39 följande:

Hur är mammans nya partner? Har han accepterat de båda barnen?

En gissning kan vara att det yngre barnet var lättare att ta till sig även för honom. Eller så är det yngsta barnet lojalt och inte säger något negativt om mammans nye partner.

Nu spekulerar jag hejvilt här, rätta mig om jag har fel. Men yngre barn brukar oftast vara lättare för bonusföräldrar att ta till sig. Tonåringar är fulla av hormoner och grejer och de vet många ggr om att vuxna tycker de är jobbiga.

Du nämner själv att tonåringen har ett stort bekräftelsebehov. Det verkar som om hen testar er, testar er kärlek. Mamman har agerat felaktigt enligt mig, hon har gett upp och skickar nu över barnet till er/pappan. I en sådan här situation ska man aldrig ge upp, hur jädra jobbigt det än blir.

Nu finns nämligen risken att tonåringen känner att hen endast har pappan kvar i sitt hörn. Risken finns också att hen blir ännu förjävligare mot dig och det yngre syskonet just för att tonåringen håller krampaktigt fast i den enda vuxna hen har kvar.

Varannat barn är skilsmässobarn, är alla som min sambos barn så har vi väl allvarliga problem?

Vet inte om mammans kille, han verkar vara normal men han hamnade enligt mamman inne i soc sikt efter att han sagt åt tonåringen att hålla sin käft. Vad som sades innan vet jag inte.

Miss Skywalker

Äldre 13 Dec 00:31

#56

Problemet här är att din man är ett curlande mähä. Ingen bra kombo när man man har en psykopat i sin omgivning. Befria dig själv. Inte värt att gråta över..

nevermind

Äldre 13 Dec 00:46

#57

Anonym (TS) skrev 2015-12-12 18:42:23 följande:

Jag håller med dig, om detta hade varit i normala fall.

Men detta är extremt, pappan åker bara iväg med tonåringen. Jobbiga veckor när vi har barnen så får jag åka till landet med den yngsta bara för att tonåringen hotar med att slå ihjäl den lille annars.

Det som stör mig mest är att när bara pappan är hemma själv med hen så prioriterar denne att hänga med kompisarna.

Men ska alltid vara hemma o vakta när syskonet o jag är hemma. Helt ologiskt, men jag köper det du säger men vi har gjort det där. Det är den yngsta som blir bortglömd. Precis samma hemma hos mamman, skillnaden där är att allt blir värre där. Hon har flera yngre barn.

Slå ihjäl den lille??? :-O

Anonym (TS) Trådstartaren

Äldre 13 Dec 01:08

#58

nevermind skrev 2015-12-13 00:46:44 följande:

Slå ihjäl den lille??? :-O

Jag borde lagt till apostroftecken, tror inte att det är bokstavligt menat. Men det är tillräckligt illa att man ska stå ut med det där.

Anonym (TS) Trådstartaren

Äldre 13 Dec 01:12

#59

Miss Skywalker skrev 2015-12-13 00:31:10 följande:

Problemet här är att din man är ett curlande mähä. Ingen bra kombo när man man har en psykopat i sin omgivning. Befria dig själv. Inte värt att gråta över..

Jag förstår din poäng o säger inte emot men saker o ting är mer komplicerat än så. Ska man lämna när det handlar om en person, resten av konstellationerna fungerar bättre än genomsnittet?

Fast du har så rätt i att min sambo är ett mähä!

Nu blir det sängen, återkommer imorrn.

Anonym (Lina)

Äldre 13 Dec 01:55

#60

Alltså du låter så vettig och klok TS. Och kanske lite för snäll. Visst bör man ha en extra stor dos förståelse och tålamod för nya partners barn när en ny relation inleds. Men det är skillnad på att vara förståelig till gränsen att du mår dåligt. Att stå upp för dig ska du göra om någon kallar dig hora eller spottar dig i ansikte, oavsett om det är en berusad man på krogen eller ditt bonusbarn. Inte SLÅ såklart! Men säga ifrån och visa att det inte är okej.

Det låter ju som att du sitter i en jättetuff situation. Och verkligen som att mamman och pappan (främst pappan kanske?) bör sätta ner foten ordentligt ocj hålla fast vid det.

Beundransvärt att du TS till och med erbjuder dig att hjälpa mamman med den yngsta. Var alla som dig skulle det fasen inte va lika mycket tjafs bland par och deras nya partners och barn och hit och dit. Du verkar så snäll och omtänksam, men lägg det på dig själv nu. Ingen ska få trycka ner dig, inte ens ditt bonusbarn. Hen har säkert diagnoser och ja det är jobbigt för hen, men det är fortfarande inte okej du blir behandlad såhär. Pappan måste verkligen step up här känns det som! Lycka till! Kanske kan du bo på eget håll ett tag för stt få det lite lugnt. Samtidigt kanske drt skulle få din partner att vakna till och inse att han måste se till att styra upp situation både för sitt barn, sin partner och sig själv. Det där är ju ohållbart. Vet att det inte är så bara att flytta, men tror du skulle må bra av lugnet. En fin och härlig relation kan man ju ha som särbos också och mycket stress skulle försvinna. Hellre det än att du går under tillslut.

Hur ska jag hantera hans ohyfsade barn?

INNEHÅLL