Varför kallar ni er särbo när ni egentligen är en flickvän/ pojkvän?

Om man väljer att inte bo med sin käresta av orsaken att man inte vill ge upp lägenheten eller av annan orsak så är man alltså särbo. En särbo kanske man inte gör slut med lika lätt som en flickvän ? Eller? Den ene kanske kallar det särbo medan den andra kanske kallar personen pojkvän. Kul at ni tar frågan seriöst. Jag tänker att sambo är en rättslig benämning men särbo har inte någon sådan status. Man kanske kallar det särbo för att det ska vara nästan "rättslig" , dvs äkta. Men som sagt beror det kanske på tid och syfte. Använder ni ordet ofta, för det tenderar kanske att få extra frågor? Gillar Kulbo. :)

Varför säger man sambo när man egentligen är pojkvän/flickvän?

I båda fallen är man ju både och - så varför är det viltigt att betona att man bor ihop?

Gissar att man säger särbo när förhållandet är på den mivån att om man velat bo ihop hade blivit sambos, eller när man vill betona boendesituationen av någon anledning.

Både särbo och sambo låter väl också bättre när man är äldre än pojkvän/flickvän. Partner är ju en annan varaiant man skulle kunna använda.

Jag tänker att repektive är ett bra ord om man är ihop och om man talar OM er som några som har en relation, men funkar även på annat ställe. Dock tror jag att det ordet använder man bara en gång och inte flera i ett samtal för då blir det nog lite högtravande. Ordet partner indikerar att man är homosexuell och gift, men har mer och mer börjat användas av alla. Kul att ord ändrar betydelse tycker jag.

När man vill betona boendesituationen. Tex på Ikea:

"Min särbo tar med den hem" = hem till sig, inte samma adress

"Min sambo tar med den hem" = till samma adress

"Min pojkvän tar med den hem" = OK, bor ni på samma adress?

Precis det jag menar, sambo/särbo beskriver TVÅ saker - boendesituationen OCH att man är ett par.

För 7 år sen träffade jag min sambo, vi bodde inte ihop utan hade nyligen träffats när han fyllde 50 år. På festen frågade en av hans vänner hur jag känner NN, jag svarade att jag är hans flickvän.
Han har retat min numera sambo för dessa ord sedan dess. Han tyckte det lät urlarvigt tydligen att kalla sig flickvän när man är såhär gammal som vi är. Jag var 36 år.

Faktum är att jag ångrade mina ord så fort jag uttalat dem och har aldrig kallat mig flickvän sedan dess. Så skönt att vi blev sambos i samma veva, underlättar betydligt 

Så med andra ord. Jag kallar "min man" för sambo eftersom vi bor ihop, jag hade kallat honom särbo om vi inte bor ihop och detta beror på vår ålder. Flick/pojkvän heter det när man är ung tycker jag. 

Det finns tydligen en stor brist på ord för detta. Tycker man borde kalla det för livsvän istället. På tyska kan man säga Lebensgefährtin. Som betyder Någon man har med sig på sin livsresa. Mycket trevligt. Vårt språk är ofta så statiskt. Fram för stötte vokabulär. Låt oss göra uppror.

Visserligen finns ordet livskamrat men det blir ganska konstruerat för att låta sig upprepas ofta.

haha nja jag har svårt säga kille om min "man" som är 47. Han kan nog ev tänka sig säga tjej om mig, men han gör det inte så ofta. 

Det är liksom, han börjar bli tunnhårig vid tinningarna, kan bara inte med att säga "kille" då :)

Vi har diskuterat detta han och jag. Vi kommer inte på nåt bättre ord men jag tycker att särbo mer låter som om man inte vill bo ihop, men det vill vi ju (planerar för det) . 

Ibland säger jag "min man" om jag pratar med någon som inte känner oss och som jag inte kommer träffa speciellt ofta, genom jobbet eller liknande. Det blir enklare.

Mina närmaste vet ju numera att vi är särbos och förlovade så då kan jag ju bara referera till honom med hans namn. I början var det dock lite krångligt, om jag sa namnet till nån som inte visste, var jag tvungen förklara, och om folk visste men vi inte varit ihop längre än kanske ett halvår, ja då fick det bli särbo.

en gång sa jag "min kärlek" om honom till en person men det blir så högtravande, haha