Varför kallar ni er särbo när ni egentligen är en flickvän/ pojkvän?

Personligen hittar jag inget ord som jag gillar för att beskriva min partner. Rent tekniskt så är vi särbo då vi bor och arbetar i olika länder. Är dock inte förtjust i ordet särbo som i mina öron låter som ett par som inte vill bo tillsammans och aktivt beslutat sig för att behålla sina respektive hem trots år av förhållande.

Pojkvän känns inte heller rätt. Låter för barnsligt. Vi har dessutom varit tillsammans i över 4 år och väntar barn tillsammans.

Skulle gärna säga "min man" om honom men det är ju reserverat för gifta.

Vad finns kvar?

Pappas fästmö? Är dom förlovade är dom ju mer än kille/tjej tycker jag

Respektive tycker jag är ett bra samlingsord för alla varianter av förhållande. Sambo, särbo, gift, pojkvän/flickvän, partner osv.

Som på en inbjudan (tex på ett event på fb) kan man skriva att allas respektive är välkomna. Då förstår alla vad man menar

Ja jag känner nog så som du säger :)

Jag och min särbo är 50+ och har valt att vara just särbo. Alltså vi har en varsin lägenhet och vill inte flytta ihop. Jag är oerhört glad över ordet särbo då jag absolut inte känner mig bekväm med att kalla en snart 60 årig man för pojkvän. Han presenterar ofta mig som sin kvinna men om jag skulle presentera honom som min man så skulle det tyda på att vi var gifta. Vilket vi ju inte är. Särbo känns för mig helt rätt och beskriver ju faktiskt hur vårt förhållande ser ut.

Haha jaa, har också sagt det men tyckte också att det kändes högtravande. Lite väl dramatiskt på något sätt haha. Men tanken är fin ju :) Och jag skulle bli glad om han kallade mig det men det däremot har jag extremt svårt att tro.

Mvh / tjejen som har en pojkvän som det tog två ÅR för att kalla sin tjej för tjej.

[quote=76165948][quote-nick]Anonym (Särbo) skrev 2015-12-29 02:20:58 följande:[/quote-nick]

Jag och min särbo är 50+ och har valt att vara just särbo. Alltså vi har en varsin lägenhet och vill inte flytta ihop. Jag är oerhört glad över ordet särbo då jag absolut inte känner mig bekväm med att kalla en snart 60 årig man för pojkvän. Han presenterar ofta mig som sin kvinna men om jag skulle presentera honom som min man så skulle det tyda på att vi var gifta. Vilket vi ju inte är. Särbo känns för mig helt rätt och beskriver ju faktiskt hur vårt förhållande ser ut.

[/

Precis just det lägger jag också i ordet särbo. Där funkar det perfekt.

Jag är 31 år och han jag är tillsammans med är en 38 årig man. 
Vi bor inte ihop men att kalla honom "min pojkvän" känns väldigt löjligt. Ja om man är 14 år. "min kille" låter så 90-tal. 

Han är " han jag är tillsammans med" Eller bara hans namn.

När man passerat en viss ålder låter pojk-/flickvän lite fel... Tyvärr finns väl inget bättre ord än särbo på svenska. Partner kan ju ofta tolkas som en av samma kön. Vi borde ha ett ord motsvarande norskans "kjärste"

Vad tycker du om mitt förslag livsvän?

Jag skulle önska ett ord som är lika avslappnat och vardagligt som killen/tjejen, men där det hörs att det liksom ändå tagits ett steg längre trots att man kanske inte är sambos. Eller lite mer vuxet.. Tycker inte särbos har en sådan värst positiv klang, trots att jag själv är just särbo.

Käresta är ju fint (säger man det om mannen också?) men låter också sådär lite högtidligt och inte så vardagligt. Och som att det bara är för kvinnor haha.. Men kanske bara är en vanesak? Livsvän som någon skrev är också vackert men känns lite högtravande för mig

att använda i vardagstal? Men man kanske skulle vänja sig. Det är ju en fin och riktig benämning :)

Ja livsvän är rätt bra faktiskt för det funkar på alla par, hetero som homo och andra och är könlöst, har ingen maskulin eller feminin form. Jag ska börja använda det, tror jag.

Håller med om det här! Jag finner det lite fånigt att kalla min partner för pojkvän, det fungerade fram till 30 men sedan blir det liksom lite för mycket "ungdomsgård" i min smak.

Särbo kan väl fungera i sociala sammanhang, sedan kanske man hellre nämner sin partner vid namn när man umgås med sina närstående?

Däremot så tycker jag att man kan hålla sig inom stängda dörrar när man kallar den andre för "skrutt", "bobbo", "gubbis" eller något liknande. Personligen så spyr jag över sådana yttringar i klädda rum.