Blandade känslor ang. styvbarn

Kan vara så med skilsmässo barn att de känner att de får massor av uppmärksamhet o kärlek av den ena föräldern som inte träffat en ny ,medan den som träffat ny partner är upp över öronen på sin nya partner. Då undrar barnen varför de inte får kärlek längre ( även om de får) som sin lilla familj fick innan. Då är det de enda sättet att få det genom att ha ont , gnälla osv för att se om de fortfarande är älskade av sin pappa. Det du kan göta är att gå in och visa att du är på deras sida att du inte kommer sno deras pappa och visa dem att du också tycker om dem och vill vara en del av detas familj inte ta den. ???? är själv skilsmässo barn och hag har betett mig riktigt dåligt.

Känner verkligen igen mig i att man blir helt galen i det där gnällandet och tjurandet. Har kunnat bli helt galen på det. Varje gång hon har gnällt så har jag tyckt om henne lite mindre, liksom. Hon har varit ett störande inslag. Har på senaste tiden dock insett att barnets humör i VÄLDIGT HÖG grad speglar hur jag och hennes pappa är just då. Är vi glada och positiva och stressfria och härliga mot varandra så är det för det mesta väldigt harmoniskt även med hans dotter. Har vi mycket att göra, är stressade eller har bråkat så är barnet i ungefär samma känsla. Självklart finns det undantag beroende på yttre faktorer (eller ingenting alls) som gör att hon är gnällig eller så, men överlag tror jag barnen känner av mer än vad man tror. Självklart är det svårt att alltid vara på bra humör och det finns ju yttre faktorer som spelar in i hur man mår, men oftast stör iallafall jag mig som mest på hans dotter när jag själv har mycket omkring mig. Dock förstår jag på det du skriver att det finns en i grunden dålig uppfostran och en mamma som inte verkar helt reko. Är det som mest i samband med att de skiftar boende? Det kan ju vara så att det är väldigt jobbigt för dem att byta fram och tillbaka. Jag märker på min mans barn att hon blir extra gnällig och kaxig när hon just varit hos sin mamma. Låter som att barnens mamma i ditt fall är den som sätter käppar i hjulet för barnen.

Jag känner verkligen igen mig i din trådstart.

Lever med en man som har tonårsbarn, jag lägger mig aldrig i konflikterna men märker att jag blir så stressad av ljudnivån hemma.

Speciellt så är det så jobbigt med ena barnet som är 15 men som beter sig som 5. Är alltid hemma o kräver ständig uppmärksamhet. Väcker mig o pappan kl 7 på söndagsmorgnarna o skriker att vi ska bre mackor till honom. Sen så skriker ungen om man inte har tid att hela tiden sitta med o titta på när han spelar tv spel. Bara några exempel!

Lider i det tysta men irriterar mig på föräldrarna o speciellt på min sambo som bekräftar barnens dåliga beteende hela tiden.

Men man måste va tyst för annars anses man vara den elaka styvmorsan.

Lever man med styvbarn ,då blir man automatiskt "extramamma"allt vad det innebär att vara "mamma".Tycker man ska ta den rollen och acceptera att styvbarnen finns där .