Tack allihopa! <3
Kan absolut dela med mig av förlossningshistorien! I lördags vaknade jag yr och blev orolig, vilket efter ett samtal med förlossningen slutade med att jag åkte till antenatal och kollade upp det. De hittade inget fel, bortsett från yrseln, men efter ett ultraljud konstaterades det att fostervattnet var borta. Därför tyckte läkaren att jag skulle bli igångsatt redan dagen efter och observerad på specialmödravården under natten. Dagen efter fick vi byta sjukhus då östra var fullt, kl ett fick jag min första tablettdos för att mjuka upp tappen som inte var mogen. Det tog till kl 8 dagen efter innan dom kunde sätta mig på värkstimulerande dropp. Denna ökades på lite för fort och till slut hade jag extrema värkar utan minsta paus, så fick be om epidural för att orka stå ut. De fick stanna upp det hela lite.
Runt 8 igår kväll började det äntligen hända nånting. Precis i skiftesbytet så ville jag ha en undersökning då jag tyckte mig känna ett väldigt tryck neråt. Det visade sig att jag var helt öppen! Vid första krystningen så gick dock bebisens hjärtslag ner ganska markant, så läkare tillkallades som satte en sugklocka på bebisen. Hon blev också tvungen att klippa mig, då han fastnade. Efter det tog det bara en krystvärk så var han äntligen ute! Han låg på mitt bröstet i en minut kanske, tårarna sprutade på mig och allt kändes väldigt overkligt. Sen fick min man gå ut med några bm och bebis som hade svalt lite bajs och hade lite svårt att andas, men inget som var farligt. Jag fick ligga kvar och bli sydd, sprack inget utan bara klippningen som syddes.
Har idag lite svårt att gå och sitta, men det ger sig ju med tiden. Det är konstigt, när jag var mitt uppe i värkarbetet så var det fruktansvärt, men nu känner jag bara att det var så värt det och det finns inga tvivel om att det blir fler barn :)
Om det finns några särskilda funderingar så är det bara att fråga på!
måla tånaglarna däremot, det får min man göra åt mig :P