Stress som leder till barnlöshet

Du har inte ens rätt att kalla dig ofrivilligt barnlös om du bara försökt ett år - det är normalt att det tar så lång tid. Vad gäller dina vänner som "släppt det" efter 5 och 8 år så är förklaringen med största sannolikhet så enkel som att det är ganska stor chans att lyckas förr eller senare om man håller på så många år - inte att de "släppt det".Nej, det har du inte erfarit själv. Du försökte i ett år. Och snacka om att slänga skuld på alla kvinnor som inte lyckas! Du skriver ju bara om kvinnosjukdomar, inte ett enda ord om männen! Ofrivillig barnlöshet beror till lika stor utsträckning på männen som på kvinnorna! Hur vet du det? Hur vet du att dessa personer varenda gång de försökt "tänkt för mycket" på det och faktiskt släppt det helt och håller just exakt den månaden de lyckades? För att de säger det? Jag har själv fått försöka i tre år för att bli gravid och gav upp i många, många månader. Jag fokuserade på annat i livet, inte fan blev jag gravid. Ingen av mina IVF-vänner lyckades "genom att släppa det" heller. Det där är en riktigt elak myt som slänger skuld på oss som inte lyckas.

Förstår du själv inte hur grymt uttalande det är? Förstår du hur ont det gör att gå så många år utan att veta om man någonsin kommer att få ett enda barn? Förstår du att det är en av de värsta, mest smärtsamma livskriser som finns? När du och andra säger att det händer oss på grund av att vi "tänker för mycket på det", "vill för mycket" eller "stressar för mycket" över det så säger ni samtidigt att vi själva försatt oss i den situationen. Sorgen är vårt eget fel. Vi har medvetet satt oss i den här soppan genom att vilja få barn för mycket. Hur kan man vilja för mycket? Vilken fysiologisk respons blockerar fertiliteten genom att vilja? Kan du vilja något annat så mycket att du får cancer? Eller kan du kanske bota dina sjukdomar genom att tänka dig frisk? Hur exakt fungerar den här mekanismen menar du? 

Man har mellan 20-40% chans att bli gravid varje försök om man inte har fertilitetsproblem. Det innebär att det varje försök är 60-80% risk att det inte går hur "fertil du än är. Om man försöker 5 gånger och befinner sig i gruppen som har 20% chans blir inte chansen 20+20+20+20+20%=100% att lyckas på dessa fem gånger, så funkar det inte. Varje gång är det bara 20%. Med andra ord kan man misslyckas hur många gånger som helst utan att det betyder något. Ju fler gånger du försöker ju större är chansen att du råkar hitta vinstlotten tillslut. Alla gör det inte ändå, men det ökar chansen. Där har du förklaringen till att de som försökt länge och gett upp så småningom hittar sin vinstlott. De råkar tillslut lyckas. 

För din info kan jag ju berätta att det inte finns någon som helst forskning som stödjer denna teori. Tro mig, det har studerats många gånger om eftersom det är en så svårdödad myt, men man har inte hittat ett smack. Är man så stressad att ägglossning uteblir, absolut, men det är stress i en helt annan klass. Ingenting talar för att "kroppen stöter ut" embryon om man är för stressad eller liknande, du som kvinna har nästan inget med detta att göra. I annat fall hade aborter inte behövts om du kunnat "tänka bort" barnet. Händer något extremt, t.ex. dödsfall inom den närmaste familjen, ja då finns det en möjlighet att kroppen reagerar genom att inte bli gravid eller till och med ge missfall, men det är extremfall och händer långt från ofta. Men vem vet, du kanske vet bättre än världens samlade fertilitetsforskare och -läkare och barnlösa. Du har ju egen erfarenhet av att försöka bli med barn i ett helt år. Tack - word! 

Jag och många andra har sett ett tydligt samband mellan stress och barnlöshe.. Tex har jag och många andra blivit gravida sport vi slutat stressa /tänka på att bli gravid.. Någon mer som märkt det tydliga sambandet?

Du har inte ens rätt att kalla dig ofrivilligt barnlös om du bara försökt ett år - det är normalt att det tar så lång tid. Vad gäller dina vänner som "släppt det" efter 5 och 8 år så är förklaringen med största sannolikhet så enkel som att det är ganska stor chans att lyckas förr eller senare om man håller på så många år - inte att de "släppt det".Nej, det har du inte erfarit själv. Du försökte i ett år. Och snacka om att slänga skuld på alla kvinnor som inte lyckas! Du skriver ju bara om kvinnosjukdomar, inte ett enda ord om männen! Ofrivillig barnlöshet beror till lika stor utsträckning på männen som på kvinnorna! Hur vet du det? Hur vet du att dessa personer varenda gång de försökt "tänkt för mycket" på det och faktiskt släppt det helt och håller just exakt den månaden de lyckades? För att de säger det? Jag har själv fått försöka i tre år för att bli gravid och gav upp i många, många månader. Jag fokuserade på annat i livet, inte fan blev jag gravid. Ingen av mina IVF-vänner lyckades "genom att släppa det" heller. Det där är en riktigt elak myt som slänger skuld på oss som inte lyckas.

Förstår du själv inte hur grymt uttalande det är? Förstår du hur ont det gör att gå så många år utan att veta om man någonsin kommer att få ett enda barn? Förstår du att det är en av de värsta, mest smärtsamma livskriser som finns? När du och andra säger att det händer oss på grund av att vi "tänker för mycket på det", "vill för mycket" eller "stressar för mycket" över det så säger ni samtidigt att vi själva försatt oss i den situationen. Sorgen är vårt eget fel. Vi har medvetet satt oss i den här soppan genom att vilja få barn för mycket. Hur kan man vilja för mycket? Vilken fysiologisk respons blockerar fertiliteten genom att vilja? Kan du vilja något annat så mycket att du får cancer? Eller kan du kanske bota dina sjukdomar genom att tänka dig frisk? Hur exakt fungerar den här mekanismen menar du? 

Man har mellan 20-40% chans att bli gravid varje försök om man inte har fertilitetsproblem. Det innebär att det varje försök är 60-80% risk att det inte går hur "fertil du än är. Om man försöker 5 gånger och befinner sig i gruppen som har 20% chans blir inte chansen 20+20+20+20+20%=100% att lyckas på dessa fem gånger, så funkar det inte. Varje gång är det bara 20%. Med andra ord kan man misslyckas hur många gånger som helst utan att det betyder något. Ju fler gånger du försöker ju större är chansen att du råkar hitta vinstlotten tillslut. Alla gör det inte ändå, men det ökar chansen. Där har du förklaringen till att de som försökt länge och gett upp så småningom hittar sin vinstlott. De råkar tillslut lyckas. 

För din info kan jag ju berätta att det inte finns någon som helst forskning som stödjer denna teori. Tro mig, det har studerats många gånger om eftersom det är en så svårdödad myt, men man har inte hittat ett smack. Är man så stressad att ägglossning uteblir, absolut, men det är stress i en helt annan klass. Ingenting talar för att "kroppen stöter ut" embryon om man är för stressad eller liknande, du som kvinna har nästan inget med detta att göra. I annat fall hade aborter inte behövts om du kunnat "tänka bort" barnet. Händer något extremt, t.ex. dödsfall inom den närmaste familjen, ja då finns det en möjlighet att kroppen reagerar genom att inte bli gravid eller till och med ge missfall, men det är extremfall och händer långt från ofta. Men vem vet, du kanske vet bättre än världens samlade fertilitetsforskare och -läkare och barnlösa. Du har ju egen erfarenhet av att försöka bli med barn i ett helt år. Tack - word!