• Anonym (fia)

    hur göra när barnet vill bo hos ena?

    Har en elvaårig dotter som sedan skilsmässan (fem år sedan) gång på gång i perioder återkommer till att hon vill bo bara här. Hon har aldrig riktigt landat i detta med två hem. vi har försökt hitta bättre rutiner för övergångar, förstås bjudit in dottern i att vara med och bestämma. hon får bestämma allt mer såklart och övergångarna har under en tid gått bättre. Nu är hon återigen i en period då hon varje vecka talar om för mig att hon vill inte det här. hon vil bo bara hos mig och hon  vill inte gå iväg till pappa. jag har på alla sätt jag kan komma på frågat och lyssnat och funderat kring det här. hur jag ska stötta och åt vilket håll...
    Hur gör ni? vad får ni för tankar? jag har tusen tankar om de saker jag säger är bra eller inte, och lyssnar gärna på era tankar om det med.

    hittills har min linje varit "ja älskling du skulle egentligen alltid alltid kunna bo hos mig. Eller alltid hos pappa. Men vi tror det är ditt bästa att bo hos oss båda, du behöver båda dina föräldrar" ja typs så, i olika varianter.

    Men igår sa hon med mycket bestämd ton "ja men jag VILL inte." hon menade att nu har hon sagt det här länge och hon menar det. 
    Jag ser ju massa olika saker att grunna över. dels, var går gränsen för hur länge vi ska bestämma att hon ska?
    vad gör jag om hon säger detta bara till mig, för det tror jag tyvärr. Vid något tillfälle för kanske ett år sedan så lät vi pappa veta, han blev galen på mig (det får jag förstås ta) och drog igång mot dottern så när hon kom hem var hon fullständigt nertystad och det tog tid att återhämta sig. hon kommer inte våga säga vad hon vill, hans sätt att visa hur illa hon gör honom, hur sårad han blir, blir för betungande för henne.
    Jag tror hon har det hyfsat bra där, hos honom. hon är mer ensam hemma, får ta hand om mer själv, får inte så mycket hjälp med skolarbete osv. Men det är inte "dåligt" bara på ett annat sätt än här. jag är hemma mer, lägger mycket engagemang på dottern då hon är hemma. mer än många andra har möjlighet till, det är jag medveten om. men jag kan och varför skulle jag då inte vara närvarande? kanske krockar de två världarna lite?

    jag vet inte hur ja ska tänka längre. Jag vill både tala om att javisst hon kan alltid bo här. Men att det är hennes bästa att bo hos båda. Men. Är det? Och kan man förädnra situationen när vi föräldrar inte kommer tycka lika? jag försöker vända på situationen, om dottern sa att hon inte vill bo med mig, jag tänker det vore mitt jobb att kämpa för att hon ska VILJA bo här då, förändra och skapa något hon kan må bra i? men samtidigt måste jag respektera att hon kanske mår bäst av att ha EN fast punkt. alla kanske inte KAN trivas i två hem? 

    Och så undra rjag, ska jag bara avvakta och föla med längs vägen i hennes tankar och känslor, eller ska jag göra något? visst är det så att jag måste vänta in att hon en dag i så fall är redo att säga till pappa själv vad hon verkligen vill?
    Igår började jag tänka att dottern kanske inte ens vet att det finns alternativ mot hur hon bor nu. hon säger hon vill ha ETT hem, bo bara HÄR. men tänk om hon skulle bo fyra-fem dagar hos pappa och nio-tio här tex, skulle det ge henne tryggare bas? men om jag föreslår henne något konkret känns det som att jag driver på. det ska jag väl inte?

    Fy sjutton. jag vill kämpa för att mitt barn ska må bra, ha det bra, få det hon behöver och har rätt till. Men jag är osäker på vad det ÄR i det här.
    Jag vill inte hon ska växa upp i känslan att inte vara lyssnad på. Att hennes vilja och behov inte sattes främst. Men vilka vägar ÄR det?

    Gissar det finns andra där ute som grunnat och grunnar som jag?

  • Svar på tråden hur göra när barnet vill bo hos ena?
  • Anonym (Samma)

    Har ett barn som är 10 som också bara vill bo hos mig. Vi kämpade länge för att få det att fungera på båda ställena vilket tillslut fick barnet att må så dåligt att vi fick söka hjälp. Jag har varit i kontakt med olika kuratorer, psykologer och familjerätten och alla säger samma: tvinga inte barnet. Konsekvensen blir ofta att motviljan bara blir större och att barnet mår dåligt. Sen ska man ju självklart jobba på att barnet ska ha kontakt med den andre föräldern och kanske ändrar det sig och vill ändra boendet igen. Jag har verkligen ansträngt mig med mitt barn och velat få det att trivas på båda ställena. Men ett barn ska inte behöva gråtanoch skrika i dagar vid byten. På familjerätten sa de att umgänget faktiskt handlar om barnets behov av umgänge och inte förälderns.

  • Sandra8978
    Anonym (Samma) skrev 2016-01-23 18:04:56 följande:

    Har ett barn som är 10 som också bara vill bo hos mig. Vi kämpade länge för att få det att fungera på båda ställena vilket tillslut fick barnet att må så dåligt att vi fick söka hjälp. Jag har varit i kontakt med olika kuratorer, psykologer och familjerätten och alla säger samma: tvinga inte barnet. Konsekvensen blir ofta att motviljan bara blir större och att barnet mår dåligt. Sen ska man ju självklart jobba på att barnet ska ha kontakt med den andre föräldern och kanske ändrar det sig och vill ändra boendet igen. Jag har verkligen ansträngt mig med mitt barn och velat få det att trivas på båda ställena. Men ett barn ska inte behöva gråtanoch skrika i dagar vid byten. På familjerätten sa de att umgänget faktiskt handlar om barnets behov av umgänge och inte förälderns.


    Jag tycker det beror på av vilken anledning barnet inte vill bo hos den ene föräldern. Är det en strunt-anledning av typen "här får jag göra som jag vill" är det inte tillräckligt.
  • Anonym (Samma)
    Sandra8978 skrev 2016-01-23 20:54:38 följande:

    Jag tycker det beror på av vilken anledning barnet inte vill bo hos den ene föräldern. Är det en strunt-anledning av typen "här får jag göra som jag vill" är det inte tillräckligt.


    Kanske inte jättemånga barn som får ångest och utbrott bara för att de vill bo där det är slappare. Tror heller inte det är struntsaker när det krävs hjälp från BUP. Att jag fått de svar jag fått beror väl på att såväl psykologer som familjerätt kan se att barnet mår direkt dåligt av tvånget och inte att jag är en slapp förälder. Jag har kämpat enormt för att det ska fungera med växelvis boende men tyvärr fungerar det inte för alla barn och då är kanske inte tvång det bästa. Och umgänget utgår från barnens behov.
  • Anonym (H)

    Snälla lyssna på din dotter. Jag tjatade på min mamma att jag bara ville bo hos henne och hon tänkte som du. Det var betydligt värre hos pappan än någon visste. Jag led varje vecka jag var tvungen att bo hos honom och när jag var 13 sa jag upp kontakten helt med honom för att jag var så trött på skiten.

  • Sandra8978
    Anonym (Samma) skrev 2016-01-23 23:04:25 följande:
    Kanske inte jättemånga barn som får ångest och utbrott bara för att de vill bo där det är slappare. Tror heller inte det är struntsaker när det krävs hjälp från BUP. Att jag fått de svar jag fått beror väl på att såväl psykologer som familjerätt kan se att barnet mår direkt dåligt av tvånget och inte att jag är en slapp förälder. Jag har kämpat enormt för att det ska fungera med växelvis boende men tyvärr fungerar det inte för alla barn och då är kanske inte tvång det bästa. Och umgänget utgår från barnens behov.
    Barn vet inte alltid vad som är bäst för dem.
    Det var mitt argument. Hur just du är som förälder intresserar mig inte men jag tror du är en bra förälder.
  • Anonym (Samma)
    Sandra8978 skrev 2016-01-23 23:53:18 följande:

    Barn vet inte alltid vad som är bäst för dem.

    Det var mitt argument. Hur just du är som förälder intresserar mig inte men jag tror du är en bra förälder.


    Och det kanske är just därför som man kan koppla in personer som är vana att arbeta med barn och familjer när ett sådant här problem uppstår. Då är det ju inte barnets ev trots som avgör och inte heller föräldrarnas privata tyckande som i vissa fall är egoistiska och i värsta fall bygger på hämnd. Det är utomstående personer som försöker hjälpa och stötta. Nej, barn kanske inte alltid vet vad som är bäst för dem men det är inte säkert att alla föräldrar vet det heller och varanna vecka fungerar kanske inte för alla. Jag tror också att det är viktigt att ta reda på varför barnet inte vill bo hos båda men jag tror att det är viktigt att lyssna på barnets tankar och känslor och inte tro att det bara är struntsaker som får dem att vilja ändra boendeform. Jag tycker barn precis som vuxna förtjänar att bli lyssnade på och tagna på allvar och inte avfärda dem med att de minsann inte vet vad som är bäst för dem. De har inte valt att separera utan det har föräldrarna och det minsta man kan göra då är att ge dem den respekten att de får tycka något om sin boendesituation.
  • Anonym (Mia)
    Sandra8978 skrev 2016-01-23 23:53:18 följande:
    Barn vet inte alltid vad som är bäst för dem.
    Det var mitt argument. Hur just du är som förälder intresserar mig inte men jag tror du är en bra förälder.
    Nej, barn vet inte alltid vad som är bäst för dem. Men föräldrarna vet inte heller alltid vad som är bäst för deras barn. De kan vara förblindade av hat mot den andra föräldern, av millimeterrättvisa, av ekonomiska faktorer, osv. De är inte opartiska och kan därför inte alltid sätta sina behov åt sidan när de funderar över vad som är bäst för barnet.
  • Anonym (naturligt)

    Det är väl helt naturligt att det finns barn som inte uppskattar i att hatta runt mellan föräldrarna varannan vecka. Många barn har mer behov av stabilitet och där kanske det inte passar att flytta mellan föräldrarna. Tycker flickan är så stor att hon själv måste få bestämma detta även om någon förälder känner sig bortvald. Föräldrarnas behov ska komma i andra hand. Det går säkert att lösa på något sätt men lyssna på flickan.

  • Anonym (naturligt)

    Likväl som det finns många barn som varannan vecka boende fungerar för så finns det nog många barn som far illa. Inte för att de blir misskötta utan för att de har ett behov av stabilitet och kontinuitet som inte kan tillgodoses genom en varannanvecka-lösning.

  • Sandra8978
    Anonym (Mia) skrev 2016-01-24 08:05:00 följande:
    Nej, barn vet inte alltid vad som är bäst för dem. Men föräldrarna vet inte heller alltid vad som är bäst för deras barn. De kan vara förblindade av hat mot den andra föräldern, av millimeterrättvisa, av ekonomiska faktorer, osv. De är inte opartiska och kan därför inte alltid sätta sina behov åt sidan när de funderar över vad som är bäst för barnet.
    Word
  • Sandra8978
    Anonym (Samma) skrev 2016-01-24 00:41:00 följande:
    jag tror att det är viktigt att lyssna på barnets tankar och känslor och inte tro att det bara är struntsaker som får dem att vilja ändra boendeform.

    De har inte valt att separera utan det har föräldrarna och det minsta man kan göra då är att ge dem den respekten att de får tycka något om sin boendesituation.
    Bra sagt.

    Jag minns jag läste en forskningsstudie som tittade på hur stor stress barn kände i olika sitationer. I en skala som mätte stress där 100 motsvarade att en förälder dog, motsvarade skillsmässa 80.
  • Anonym (suck)

    Ni verkar vara eniga om att barn ska få bo hos ena föräldern om det handlar om ett barn som har extra behov av stabilitet och kontinuitet. Tycker ni samma sak om barnet vantrivs hos den andra föräldern för att den föräldern kanske helt enkelt är en sämre förälder?

  • Anonym (Mia)
    Anonym (suck) skrev 2016-01-24 19:35:39 följande:

    Ni verkar vara eniga om att barn ska få bo hos ena föräldern om det handlar om ett barn som har extra behov av stabilitet och kontinuitet. Tycker ni samma sak om barnet vantrivs hos den andra föräldern för att den föräldern kanske helt enkelt är en sämre förälder?


    För mig handlar det om att ta sitt föräldraansvar. Om man vet med sig att den andra föräldern inte funkar som förälder så ser man till så att barnen inte bor med den föräldern mer än vad som funkar. Det är fortfarande viktigt att barnen får en hyfsat bra relation till den andra föräldern (så länge det inte handlar om misshandel mot barnen), men umgänget kan vara långa helger varannan helg eller lördag-söndag eller dagtid en dag i veckan. Man får utgå från hur föräldrarna fungerar och vad barnet mår bra av.
  • Sandra8978
    Anonym (suck) skrev 2016-01-24 19:35:39 följande:

    Ni verkar vara eniga om att barn ska få bo hos ena föräldern om det handlar om ett barn som har extra behov av stabilitet och kontinuitet. Tycker ni samma sak om barnet vantrivs hos den andra föräldern för att den föräldern kanske helt enkelt är en sämre förälder?


    Det beror på på vilket sätt den andre är en sämre förälder skulle jag säga.

    Viktigast är att barnet inte far illa. Men därefter tycker jag att även föräldrar har rätt till sitt barn, inte bara tvärt om.
  • vampyria2

    Har du frågat henne varför hon vill det? kanske det finns något ni kan göra åt det som hon tycker är jobbigt? Kanske ni kan dra ned dagarna men förklara att hon måste vara hos er båda för att ni som vuxna vet att det gynnar henne i längden:

  • Stårschan
    vampyria2 skrev 2016-01-24 20:43:03 följande:

    Har du frågat henne varför hon vill det? kanske det finns något ni kan göra åt det som hon tycker är jobbigt? Kanske ni kan dra ned dagarna men förklara att hon måste vara hos er båda för att ni som vuxna vet att det gynnar henne i längden:


    Men ärligt talat - hur kan man tvärsäkert påstå något sådant? Alltså att man VET att det kommer att gynna barnet i längden? Om nu barnet som har levt i detta i fem år verkligen under en längre period  har bett att få slippa, är det inte då som ett slag i ansiktet att påstå att man vet bättre? Lite i stil med att "den man älskar, agar man", eller "det smärtar mig lika mycket som dig, men jag måste tyvärr ge dig stryk nu"?
  • Anonym (suck)
    vampyria2 skrev 2016-01-24 20:43:03 följande:

    Har du frågat henne varför hon vill det? kanske det finns något ni kan göra åt det som hon tycker är jobbigt? Kanske ni kan dra ned dagarna men förklara att hon måste vara hos er båda för att ni som vuxna vet att det gynnar henne i längden:


    Men det har ju inte gynnat henne i längden. Hon har ju redan vantrivts fem år.
Svar på tråden hur göra när barnet vill bo hos ena?