Perfekt liv utan hans barn

Snälla kan du inte lämna honom
Vad jag läst så är det du som inte passar in
Låt han träffa någon som han kan gå in 100% in ett förhållandet med. och då räknas även barnen in
De är faktum en del av honom

Snälla kan du inte lämna honom Vad jag läst så är det du som inte passar in Låt han träffa någon som han kan gå in 100% in ett förhållandet med. och då räknas även barnen in De är faktum en del av honom

Ja, han vet och förväntar sig att jag ska lösa det på egen hand. Förtrycka det jag känner så att de slipper drabbas av det. Vilket jag delvis förstår, hur kul är det att märka av att ens sambo tycker att ens barn är störigt? Jag har inte egna barn men det kan ju knappast vara roligt. Och sen förstår jag att han vill skydda sitt barn. Skitbra gjort av honom som förälder, men kanske inte toppenbra gjort som partner. Det är ju där konflikten finns, kanske? När den ena bara är partner och bara tänker på partnerskapet och den andre balanserar mellan partnerskap och föräldraskap. Supertufft säkert. Men det är ju svårt att förtrycka sina egna upplevelser av saker. Personligen tycker jag det är jättelätt att slinka in i ett egoistiskt partnerskapstänk och att inte vilja bry sig om barnet. Konkurrens kanske, kanske omognad. Jag vet inte.

Jag förstår inte riktigt vad du ber om ursäkt för? Jag förstår att andra tycker annorlunda och speciellt om de själva kan identifiera sig med en berörd part liksom. Du har ingenting att be om ursäkt för. Vi kan tycka annorlunda. 

Jag kan förstå dig.Att tvingas leva med ett barn för att man är kär i mannen.Kan kännas onaturligt för dig att dela ditt hem med någon annans barn.Har du tänkt att skaffa barn med den här mannen?Tänk ochså att det här barnet bli större och mera självständig.

Kände att ja hoppade på dig lite för fort, därför ja bad om ursäkt :) innerligt så hoppas jag att du får vara lycklig med honom. Det förtjänar du. Du verkar vara en "openminded" tjej. Som egentligen bara vill väl och vara lycklig. Alla ska få vara det.

Så att gå in i en relation med någon som har barn är i princip omöjligt om man inte vill ta på sig föräldrarollen för barnet fullt ut menar du? Bra att veta då jag själv har klurat lite på om jag ska utesluta de med barn eller ej gällande att eventuellt satsa på en relation med dem.

Klart man inte ska ta en föräldrar roll
Men man måste förstå och tycka om ens partners barn
Se dom på ett positivt sätt och inte som TS som verkar ha siktet inställt att dom bara är till besvär

Fast vårt förhållande är verkligen 100%. Inte inräknat barnet. Det är inte barnet som har gjort att jag fallit för honom. Jag är inte kär i föräldern utan i partnern i honom. Kan inte hans föräldraskap stå utanför vår relation? Varför måste det höra ihop? Vi är ju inte föräldrar tillsammans tänker jag. Då hade det ju varit annorlunda.

Nej. Hans föräldraskap kan inte vara utanför er relation om ni väljer att leva ihop. Ska det vara det behöver ni flytta isär och enbart träffas de veckor han inte har barnen.