Anonym (Trött)

Äldre 30 Jan 13:31

370 svar

Hatar min bonus

Jag vet inte vart jag ska börja...
Allmänt jävla trött och vet att jag kommer få extremt mycket påhopp men jag måste få skriva av mig.

Jag och sambon har varit tillsammans i typ 9 månader. I början var jag öppen för bonusen (hon är 7år) tyckte om henne och jag har verkligen försökt allt. Fixat så hon fått större rum, målat hennes rum i dom färgerna hon vill ha. Hämtar och lämnar på skolan. tex: Tidigare var hon på fritids på morgonen för att hennes pappa börjar tidigt, jag börjar senare och kan då köra henne till skolan så hon slipper fritids som hon enligt henne själv hatar.
Hon kan önska en maträtt när man gör den och ställer på bordet är hon inte hungrig och det är äcklig mat. Tittar jag på tv så ska hon kolla på tv.

Men ju flera pappa veckor det blir ju mera ogillar jag barnet. Hon är på riktigt odräglig. Gnällig och bio mamman skämmer bort henne. När hon är här och inte får som hon vill (pappan står på sig) så blir det typ kaos. Hon säger saker som sårar mig.. tex: "du kan ju ingenting". Hon säger det typ bara när pappan inte hör...
Jag har börjat göra så att jag "gömmer mig" i sovrummet (eller åker till stallet) så jag slipper henne. Men nu vet jag inte om det är en tillfällighet eller om hon har kommit på något... Men hon använder sin pappas ipad som hon alltid har gjort. Hon kör slut på batteriet och ska sen spela när hon laddar.

Problemet är att laddaren finns vid min och sambons säng och vi har uttag i själva sängen så sladdar och sånt är undangömda i själva sängen och det ända som sticker fram är själva laddsladden = man kan liksom inte bara ta laddaren och gå för då måste man flytta på hela sängen...

Och det är inte det är inte bara det att hon då ska vara där när jag är där. Utan hon vill vara ensam. Så då ska jag LÄMNA MITT sovrum för att HON ska få vara där SJÄLV.
Ska prata med sambon ikväll när hon sover. Men är det för mycket begärt att jag ska få vara själv i mitt eget sovrum?

Jag har blivit tvungen att flytta ifrån min hemstad då min sambo inte kan flytta pga henne. Han vet att jag inte trivs i staden och att jag känner mig som en gäst i den här lägenheten.... Känner mig inte heller speciellt välkommen när hon säger att hennes rum är hennes och resten av lägenheten är hennes pappa...

Jag har tidigare föreslagit att jag och sambon skulle vara särbos. Det vill inte han. Speciellt inte nu när vi planerar och försöker skaffa barn...

Anonym (Hm)

Äldre 30 Jan 22:48

#56

Men skaffa en till laddare?! Haha!
Och försök att bli vän med henne men låt pappan uppfostra henne. Ni kan ju ha bara roligt ihop istället??
Tänk på att om du får barn ihop med pappan så är du ju fast med dem resten av livet ;)
Du kanske skulle fundera på om det är så du vill ha det? Om du ogillar henne så starkt varför skaffa ett syskon till henne?! :O

Anonym (Väx upp)

Äldre 30 Jan 23:02

#57

Men Gud.. Du är väl vuxen eller? Sluta vara så mesig och ett offer. Är du i sovrummet säger du till henne "du kan ladda ipaden här så säger jag till när den är färdigladdad". Snäll och trevligt. Säger hon emot säger du "jag hör vad du säger men nu bestämmer jag".

Säger hon "du kan ingenting" så tar du inte åt dig av vad en 7 åring säger utan berättar att du visst kan någonting men ingen kan allting.

Gillar hon inte din mat säger du att hon är välkommen att hjälpa till nästa gång och sen släpper du det.

Det är en 7 åring, du kan inte ta åt dig av vad hon säger för hon testar dig. Det är ett barn och du är vuxen, du borde ha tillräckligt med livserfarenhet för att kunna hantera hennes påhitt.

Ester69

Äldre 30 Jan 23:09

#58

Anonym (Trött) skrev 2016-01-30 13:49:31 följande:

NU kom skitungen ut ifrån MITT sovrum och ska ligga i soffan där jag har gått och lagt mig. Går jag in i MITT sovrum nu så kommer ungen följa efter och säga att hon vill vara i fred där.

Gå och lägg dig i hennes rum, då får du garanterat ha ditt sovrum i fred.
Och kommer hon och gnäller så säg bara att om du får ha ditt rum ifred så får hon ha sitt i fred. Ibland är det enklare att visa med handling än att tjata för att få barn att fatta

Anonym (förstår)

Äldre 31 Jan 01:13

#59

låter som en jobbig bortskämd snorunge.

Anonym (Hmm)

Äldre 31 Jan 08:02

#60

Finns barn som är allmänt vidriga och dem som säger "så är inte fallet" dom blundar för verkligheten!! Sen får man ju stå upp mot pappan och säga så här kan det inte fortgå och även dottern måste ha respekt! Jag skulle aldrig tillåta ett barn bestämma i mitt hem, samtidigt som man ska behandla barnet som ett barn, där kommer uppfostran in... Oavsett mamma eller bonusmamma så måste dom respektera varandra det går från båda hållen!

Anonym (Hmm)

Äldre 31 Jan 08:04

#61

Ester69 skrev 2016-01-30 23:09:56 följande:

Gå och lägg dig i hennes rum, då får du garanterat ha ditt sovrum i fred.

Och kommer hon och gnäller så säg bara att om du får ha ditt rum ifred så får hon ha sitt i fred. Ibland är det enklare att visa med handling än att tjata för att få barn att fatta

Bara att ta barnet i handen och leda in barnet i sitt rum och säga i det här hemmet ska du respektera mig! Passar det inte "pappan" får väl han göra nått åt saken...

Anonym (Hmm)

Äldre 31 Jan 08:06

#62

Anonym (Väx upp) skrev 2016-01-30 23:02:27 följande:

Men Gud.. Du är väl vuxen eller? Sluta vara så mesig och ett offer. Är du i sovrummet säger du till henne "du kan ladda ipaden här så säger jag till när den är färdigladdad". Snäll och trevligt. Säger hon emot säger du "jag hör vad du säger men nu bestämmer jag".

Säger hon "du kan ingenting" så tar du inte åt dig av vad en 7 åring säger utan berättar att du visst kan någonting men ingen kan allting.

Gillar hon inte din mat säger du att hon är välkommen att hjälpa till nästa gång och sen släpper du det.

Det är en 7 åring, du kan inte ta åt dig av vad hon säger för hon testar dig. Det är ett barn och du är vuxen, du borde ha tillräckligt med livserfarenhet för att kunna hantera hennes påhitt.

"Din mat är äcklig!" haha när mina barn säger så säger jag, ät inte då.... Så svårt var det...

Anonym (Wildrat)

Äldre 31 Jan 08:10

#63

Men hur svårt är det att skaffa en sladd till? Sovrumsproblemet är ju idioti eller är ni så snåla? Eller vill du skapa problem så du har nåt att klaga på?

mamaleona

Äldre 31 Jan 08:52

#64

Anonym (I) skrev 2016-01-30 13:45:20 följande:

Allting verkar ha gått väldigt fort. Inom nio månader har du lämnat din hemstad (din trygghet, dina nära och kära), blvit sambo och bonusmamma, tagit på dig en massa föräldraansvar (t.ex. att du hämtar och lämnar bonusdottern), och dessutom får man reda på, i slutet av din trådstart, att ni försöker skaffa barn tillsammans.

Är det inte dags att sakta ner nu?

INNAN och mannen skaffar barn, varför löser ni inte situationen med bonusdottern? Det här är ju uppenbarligen inte en situation som fungerar annars hade du inte flytt till stallet eller skrivit här. Situationen fungerar inte - lös den.

Anonym (I) skrev 2016-01-30 13:45:20 följande:

Allting verkar ha gått väldigt fort. Inom nio månader har du lämnat din hemstad (din trygghet, dina nära och kära), blvit sambo och bonusmamma, tagit på dig en massa föräldraansvar (t.ex. att du hämtar och lämnar bonusdottern), och dessutom får man reda på, i slutet av din trådstart, att ni försöker skaffa barn tillsammans.

Är det inte dags att sakta ner nu?

INNAN och mannen skaffar barn, varför löser ni inte situationen med bonusdottern? Det här är ju uppenbarligen inte en situation som fungerar annars hade du inte flytt till stallet eller skrivit här. Situationen fungerar inte - lös den.

Anonym (I) skrev 2016-01-30 13:45:20 följande:

Allting verkar ha gått väldigt fort. Inom nio månader har du lämnat din hemstad (din trygghet, dina nära och kära), blvit sambo och bonusmamma, tagit på dig en massa föräldraansvar (t.ex. att du hämtar och lämnar bonusdottern), och dessutom får man reda på, i slutet av din trådstart, att ni försöker skaffa barn tillsammans.

Är det inte dags att sakta ner nu?

INNAN och mannen skaffar barn, varför löser ni inte situationen med bonusdottern? Det här är ju uppenbarligen inte en situation som fungerar annars hade du inte flytt till stallet eller skrivit här. Situationen fungerar inte - lös den.

Bra text (ursäkta de kommer x 3, pga datorn). Inte läst alla inlägg här men reagerade STARKT på just detta hur fort ni går framåt. Levt nyfamiljsliv över 15 år, ena mannens barn var just 7år då vi träffades o det är en JOBBIG ålder att börja bli bonusmamma. Tar ÅR innan det lugnar sig - OM ni gör det på rätt sätt sas. På nio månader har dottern här alltså fått acceptera att hennes pappa har en ny (kanske deras separation då var färsk vilket även det var ett trauma för henne som hon kanske inte bearbetat klart). Att du sedan även hunnit flytta in är STORT. En nyfamilj fungerar inte om man inte går framåt i barnens takt o ger dom TID o åter TID att acceptera situationen. DET kan jag lova dig, det nya raserar inom ngr år om grunden blir dålig. Vilket den blir om man skyndar för snabbt. Innan vi började umgås med barnen i släptåg (vi hade totalt fem barn) tog det nästan ett år, innan dess sågs vi bara då vi inte hade barnen. Innan vi kunde flytta ihop (pga alla barn skulle känna sig ok i saken) hade det gått ytterligare ett år o innan vår gemensamma dotter föddes hade det tagit FEM ÅR. Jepp. Tro det eller ej, men jag hade läst på massor, om allt, innan. Så länge tog det innan alla hade hittat sin plats i vår nya familj. Men sedan blev det BRA. Minstingen blev allas ögonsten o är det ännu fast hon är 12 år idag, Backa, skynda långsamt om ni verkligen vill få det där att lyckas. Idag har alltför många alltför bråttom tyvärr o så splittras nyfamiljen inom ngr år. Gå framåt på barnens villkor, för dem är det stort trauma att föräldrarna separerar, att nån ny kommer in i bilden o den nya flyttar in. Tror inte många vuxna inser det. Dom tänker för mycket på sig själva. Tänk efter nu, och som sagt - backa vb.

Anonym (Ledsen)

Äldre 31 Jan 09:02

#65

Känner igen problemet, mitt bonusbarn kräver att den ska få spela tv-spel i exakt det rum jag är i. Ligger jag sjuk i sovrummet så kräver han att det är där han ska vara och vill hela familjen kolla på en film under lördagkvällen så skriks det om att det är där han ska spela. Min sambo säger aldrig ifrån, inte ens när ungen kallar mig fula saker som subba och bitch ifall jag lagar mat som han inte vill ha. Nu orkar jag inte mer, dagens barn verkar vara väldigt ouppfostrade o föräldrarna gör inget annat än curlar. Aldrig mer känna sig nertryckt och fängslad i sitt eget hem.

Hatar min bonus

INNEHÅLL