• Anonym (Trött)

    Hatar min bonus

    Jag vet inte vart jag ska börja... 
    Allmänt jävla trött och vet att jag kommer få extremt mycket påhopp men jag måste få skriva av mig. 

    Jag och sambon har varit tillsammans i typ 9 månader. I början var jag öppen för bonusen (hon är 7år) tyckte om henne och jag har verkligen försökt allt. Fixat så hon fått större rum, målat hennes rum i dom färgerna hon vill ha. Hämtar och lämnar på skolan. tex: Tidigare var hon på fritids på morgonen för att hennes pappa börjar tidigt, jag börjar senare och kan då köra henne till skolan så hon slipper fritids som hon enligt henne själv hatar. 
    Hon kan önska en maträtt när man gör den och ställer på bordet är hon inte hungrig och det är äcklig mat. Tittar jag på tv så ska hon kolla på tv. 

    Men ju flera pappa veckor det blir ju mera ogillar jag barnet. Hon är på riktigt odräglig. Gnällig och bio mamman skämmer bort henne. När hon är här och inte får som hon vill (pappan står på sig) så blir det typ kaos. Hon säger saker som sårar mig.. tex: "du kan ju ingenting". Hon säger det typ bara när pappan inte hör...
    Jag har börjat göra så att jag "gömmer mig" i sovrummet (eller åker till stallet) så jag slipper henne. Men nu vet jag inte om det är en tillfällighet eller om hon har kommit på något... Men hon använder sin pappas ipad som hon alltid har gjort. Hon kör slut på batteriet och ska sen spela när hon laddar. 

    Problemet är att laddaren finns vid min och sambons säng och vi har uttag i själva sängen så sladdar och sånt är undangömda i själva sängen och det ända som sticker fram är själva laddsladden = man kan liksom inte bara ta laddaren och gå för då måste man flytta på hela sängen...

    Och det är inte det är inte bara det att hon då ska vara där när jag är där. Utan hon vill vara ensam. Så då ska jag LÄMNA MITT sovrum för att HON ska få vara där SJÄLV. 
    Ska prata med sambon ikväll när hon sover. Men är det för mycket begärt att jag ska få vara själv i mitt eget sovrum?


    Jag har blivit tvungen att flytta ifrån min hemstad då min sambo inte kan flytta pga henne. Han vet att jag inte trivs i staden och att jag känner mig som en gäst i den här lägenheten.... Känner mig inte heller speciellt välkommen när hon säger att hennes rum är hennes och resten av lägenheten är hennes pappa...

    Jag har tidigare föreslagit att jag och sambon skulle vara särbos. Det vill inte han. Speciellt inte nu när vi planerar och försöker skaffa barn...

  • Svar på tråden Hatar min bonus
  • Anonym (H)
    Anonym (Imbecill?) skrev 2016-01-31 11:55:16 följande:
    Nåväl du kommer ju vara fast med dom resten av livet, även om ni skulle göra slut så skulle syskonen säkerligen älska varandra och vilja vara med varandra, men det kanske du ska sätta stopp för?
    Då lär ju ungarna vara med varandra när de är hos pappan, tror du inte?
  • ungbrunett
    Anonym (Imbecill?) skrev 2016-01-31 11:58:12 följande:
    Fast din sambos barn är ju inte utomstående utan lika mycket en del av familjen som era gemensamma barn.
    Inte min familj på samma sätt som våra (icke existerande) gemensamma barn skulle vara, självklart inte.

    Sambons unge är hans familj, sambon är ungens familj. Sambon är min partner och han har ett barn. Våra gemensamma barn skulle vara hans barn, mina barn och sambons unges pappas barn. Inte del av familjen på samma villkor som om alla hade ett biologiskt band, dvs om alla barn i familjen var våra gemensamma. Detta är fakta. Vad argumenterar du för?
  • StarTrust
    Anonym (Imbecill?) skrev 2016-01-31 11:58:12 följande:

    Fast din sambos barn är ju inte utomstående utan lika mycket en del av familjen som era gemensamma barn.


    Ts sambos barn räknas som utomstående för Ts

    Ts väljer själv vilken relation hon har till hans barn.
  • ungbrunett
    Anonym (Imbecill?) skrev 2016-01-31 11:58:12 följande:
    Fast din sambos barn är ju inte utomstående utan lika mycket en del av familjen som era gemensamma barn.
    Inte att förglömma att sambons unge har en familj/släkt på annat håll i och med mamman. Att alla skulle delta i familjen på samma villkor är därmed en omöjlighet. Eller ska jag räkna hela hans unges släkt till min familj, eller?
  • ungbrunett
    StarTrust skrev 2016-01-31 12:01:15 följande:
    Ts sambos barn räknas som utomstående för Ts

    Ts väljer själv vilken relation hon har till hans barn.
    Håller helt med dig. Alla måste få ha rätt att definiera sin familj som denne själv vill.

    Vissa barn räknar exempelvis inte en biologiska förälder till sin familj, men det kanske "Imbecill?" inte tycker är okej?
  • Anonym (Imbecill?)
    ungbrunett skrev 2016-01-31 12:00:56 följande:

    Inte min familj på samma sätt som våra (icke existerande) gemensamma barn skulle vara, självklart inte.

    Sambons unge är hans familj, sambon är ungens familj. Sambon är min partner och han har ett barn. Våra gemensamma barn skulle vara hans barn, mina barn och sambons unges pappas barn. Inte del av familjen på samma villkor som om alla hade ett biologiskt band, dvs om alla barn i familjen var våra gemensamma. Detta är fakta. Vad argumenterar du för?


    Fakta för dig att sambons barn inte ingår i er familj men troligen känner inte din sambo samma sak.
  • Anonym (Zarrra)

    Har bara läst första TS. Jag skulle råda dig att åka till clas ohlson och köpa en laddare till för några tior.

  • StarTrust
    Anonym (Zarrra) skrev 2016-01-31 12:12:34 följande:

    Har bara läst första TS. Jag skulle råda dig att åka till clas ohlson och köpa en laddare till för några tior.


    Varför anser du att det är hennes uppgift att göra det?

    Speciellt med tanke på hur bonusen behandlar henne.
  • Anonym (Zarrra)

    Efter att nu ha läst alla dina inlägg TS så tycker jag att du ska lämna honom och hitta en man som inte har barn. Det är mitt råd till dig.

  • Anonym (Imbecill?)
    ungbrunett skrev 2016-01-31 11:58:54 följande:

    Varför är du så säker på att de skulle älska varandra? Det finns säkert jättemånga potentiella skräckscenarion som kan inträffa. Kanske bonusungens mamma skulle ta ett starkt avstånd från våra barn, och påverka hennes unge. Vem vet? Jag kan inte säga något om detta egentligen då jag inte är i situationen av att vi ska ha ett gemensamt barn, men jag skulle väl knappast motarbeta en god relation mellan ungarna, trots att trolig ålderskillnad skulle vara 8+ år. Men alla skulle ju vara införstådda med vilka respektives föräldrar är.


    Du menar drömscenariot? Åldersskillnaden spelar inte så stor roll. Ingen vill att du ska vara mamma till sambons barn, allra minst barnet själv, så du kan vara lugn på den punkten.
Svar på tråden Hatar min bonus