Förlossningsskador!

Fött två barn, ett vaginalt och ett med kejsarsnitt. Kejsarsnitt pga förlossningen med första. Hade jag inte blivit lovad kejsarsnitt hade det inte blivit något syskon.

Blev igångsatt lördag morgon och födde måndag eftermiddag med sugklocka och sfinkterruptur grad 2. Syddes i ungefär en timme medan jag grät och maken satt bortglömd och höll dottern. Det tog 18 månader innan jag kunde ha sex utan smärta. Jag önskar någon sagt till mig som din läkare sa till dig, TS.

Just det - kejsarsnittet var en fantastisk upplevelse, och jag hade inte särskilt ont efteråt. Fick verkligen koncentrera mig för att komma ihåg att jag inte skulle lyfta tungt de där veckorna.

Ja,är rädslan extrem och långvarig och påverkar så starkt att man inte kan sova, njuta av graviditeten och man istället får inre stress som kan skada barnet så borde man få valmöjligheten att göra KS. Ja, jag tycker det är konstigt och lite ledsamt att jag känner så emellanåt, en känsla jag inte kan styra över och som bara kan dyka upp från ingenstans. Men idag är kärleken till min dotter jättestark och hon mår bra! Visst är det så, att leva i nuet och vara en så bra förälder som möjligt och ge all kärlek man har till sitt barn är det väsentliga.  

Någon. I Stockholm som söker vänner med barn mina 1 3 år jag söker bara vänner i Stockholm med barn

Vad konstigt, jag trodde tryck med varm fuktig trasa i mellangården under krystningen var standard i Sverige med. På SöS gjorde iaf alla det (om det nu var normala krystningar och inget stressat läge). Jag hade en rätt snabb och enkel förlossning, sprack en del och fick sys men har inga problem med det idag. Snarare är jag bättre där nere än innan, tidigare kunde jag ibland börja blöda av vanliga samlag och det är borta nu så jag är helnöjd. Sex blir dessutom mycket bättre efter enligt mig, vet inte varför men skillnaden innan och efter är tydlig.

Jag upplevde min vaginala förlossning som riktigt bra, även om läkaren och barnmorskan kallade den för "dramatisk". Jag kom in till BB vid 21-tiden och födde efter ca 3h. Jag körde ingen bedövning utan hade övat in profylaxandning. Vattnet gick aldrig och när jag var rejält öppen så lät jag barnmorskan göra ett hål så att vattnet skulle gå. Det dramatiska med förlossningen var att när det var dags att börja krysta så märkte barnmorskan att det var risk för syrebrist hos barnet. Läkare kallades in och jag fick en enda chans att krysta ut barnet. Jag lyckades inte och sugklocka togs fram. Efter två drag var min son ute. Han grät inget och togs direkt till en annan avdelning tillsammans med pappan. Själv fick jag sys i ca 2h. Läkaren trodde att jag hade en allvarlig spricka (antagligen pga alla hemorojder), men det visade sig att det "bara" var en vanlig lång spricka i mellangården och inuti slidan. Fick sys många stygn. Det visade sig att det inte var någon fara med sonen, men han fick ligga inne på neo för observation till nästa morgon. Jag hade konstant glada lyckokänslor och tyckte att det var en fantastisk upplevelse. När de sydde mig under två timmar låg jag och myste (blev bedövad såklart). Det kändes som en syjunta med mysig belysning. Därefter åt jag en god macka och drack en kopp kaffe, och fick slutligen träffa sonen. Dagen efter kunde jag gå på toa hyfsat bra. Stannade kvar på BB ytterligare två nätter, sen åkte vi hem. Jag hade svårt att sitta normalt i ca 2 veckor + en tung känsla i slidan. Ungefär som att en stor tung sten skulle ramla ner.

Det problemet som jag kände efteråt var att jag hade ont i urinröret. Fick en urinkateter eftersom jag skulle sys, tror att det blev någon form av nervskada pga den. Hade problem med urinröret till och från i ca 6-9 månader efteråt. Jag och min man testade att ha sex efter ca 3 månader, det gick inte alls. Kändes som att jag var helt igensydd och inte hade något hål alls. Vi testade många ggr och det gick efter ytterligare någon månad men gjorde sjukt ont. Jag slutade amma efter ca 11 månader, fick sedan mens efter ca 1 vecka. Därefter försvann alla problem. Hade inte ett dugg ont vid samlag, kunde få orgasmer. Tror att det var pga att alla hormoner försvann och ärren blev mjuka. Jag ser helt normal ut där nere idag, men jag har kvar en stor skinnflik efter hemorrojder vilket gör att jag alltid måste duscha efter att jag gjort nr 2. Detta har dock inget med förlossningen att göra. Fick mina hemorrojder i vecka 25. Annat som inte har med förslossningen att göra är mina magmuskler, de gick aldrig ihop och jag har haft en grop ovanför naveln.

I sommar är det dags för nr två (då har det gått 2,5 år efter första barnet). Jag hoppas att jag slipper sugklocka och jag tänker inte låta barnmorskan sätta igång vattnet. Fick veta att det ev kunde vara orsaken till att det blev bråttom på slutet.

Antar att det är väldigt många olika faktorer som spelar in, ålder, kroppens fysik, barnets vikt, barnmorskans hantering, när man krystar osv. 
verkar som din kropp självläkt och återställt sig väldigt bra, får man lov att fråga om din ålder? Vet inte, vissa män verkar säga att dem inte märker någon skillnad därnere, har nästan aldrig hört att dem säger att dem faktiskt märkt skillnad, men det märker man själv om inte annat. Trots att jag genomgick KS så känner jag att jag själv har ändrats därnere och inte heller är lika tight.....antar det handlar om trycket efter graviditeten som gör att man "töjts" ut något. Har däremot inte kört några knipövningar alls, som alla nästan verkar göra, men har simmat en del. 
Du som är barnmorska...har du själv erfarit många som fött vid 43-årsåldern och hur har det gått och vad innebär riskförlossning? Om jag skulle välja att göra ett KS igen, ses det som en lika stor risk som vanlig förlossning? 
Känns så svårt att bara få all fakta svart på vitt och raka besked, statistik osv så kan man utifrån det själv ta ett beslut och göra det som känns rätt med sin egna kropp. 

Jag var 29 år när barnet föddes, han var normalstor. Jag har varit väldigt "liten" därnere innan, har tillochmed fått kommentarer av gynekolog (ja, väldigt konstig kommentar) vid ett vaginalt ultraljud att jag var väldigt trång. Enligt honom kunde det bero på att jag har ridit sedan jag var liten men vet inte om det stämmer.

Över 40 år så vill man iallafall inte att kvinnor ska gå över för mycket så kanske räknas din förlossning till iaf en lite större risk pga åldern  Jag har inte varit barnmorska så länge men har träffat några över 40 år. Är man över 40 så sätts man ofta igång i v 40-41 (kan dock skilja mellan olika kliniker) och är man då snittad sedan innan så är ju en igångsättning en risk beror  lite på hur den görs. Man sätts ofta igång för barnets skull då risken (men fortfarande liten) att barnet dör i magen ökar efter 40 år.
Ett planerat snitt är i mina ögon inte en riskförlossning just där och då men kan ju ge andra bekymmer senare, ex att livmodern har ett är i sig och ger en liten högre (men fortfarande väldigt liten) risk för att livmodern kan spricka vid det tidigare ärret under en ny graviditet när förlossningen startar. MEN jag vill betona att det är en liten risk .Många föder barn efter att ha gjort ett kejsarsnitt.
Jag tycker du ska be att få ett samtal med förlossningsläkare och gå igenom din historia.

Att du skulle ha ökad risk för bristningar vet jag inte men kanske att kroppen läker sämre när man blir äldre? Vilket den kanske även skulle göra vid kejsarsnitt.

du ser mitt svar nedan, signatur bohan85

Jag fick klippas 4-5 går i samma jack. Blev sydd med ganska många stygn. 5 dagar efter förlossningen ser jag att trådar hänger där nere. Åker in till kk akut, hade fått infektion i stygnen så de lossnat. Kunde inte göra mer då utan fick antibiotika o kroppen fick försöka läka glappet. Fick problem med inflammatorisk ärrvävnad som de var tvungna att operera bort..detta gjordes 2.5mån efter förlossningen..var helt läkt efter 4 mån. Fram tills dess fick jag inte torka mig med papper utan skölja med vatten, ömmade rejält o fick gå på smärtstillande. Men efter 4 mån var allt över och min kropp ser ut som innan (förutom ärret). Ingen problem med kisset eller sex.

Apropå diskussionen kring hur vaginal förlossning kan ses som "säkrare" än snitt - vid en vaginal förlossning har barnet längre tid att förbereda sig inför livet utanför livmodern. Stresspåslaget som sker i samband med en vaginal förlossning underlättar för att barnet ska komma igång med andningen efter födseln. Vid ett snitt hinner inte barnet förberedas utan hamnar utanför livmodern snabbt, och kan då behöva lite extra hjälp för att komma igång med egenandning. 
Om spinalbedövning inte går att genomföra av olika anledningar och mamman får full narkos händer det också att barnet får i sig en del av narkosmedlet vilket kan göra barnet trött och också försämra egenandningen.

Så den långdragna processen kan alltså ofta underlätta för barnet att förbereda sig för livet utanför. Behöver barnet av olika anledningar komma ut snabbt är det däremot såklart säkrare med ett snitt. 

//Sjuksköterska på neonatalintensivvårdsavd.

Berördes av ditt inlägg och som du skrev i ditt andra inlägg att du tyckte kejsarsnittet var fantastiskt i jämförelse med talar sitt egna språk! Ja man vet inte utgången i förväg och det var väl lite det min läkare menade på, att i min ålder kan det bli mer komplikationer och att han då ansåg att ks var en säkrare väg att gå. Är glad att du orkade och var såpass stark att besluta dig för att skaffa ett syskon trots det du gått igenom. Har du fått några känningar efter ditt ks och får man fråga hur gammal du var när du födde ditt första barn? För övrigt så är det nog ingen läkare i Sverige som rekommenderar ks om det inte är av rent medicinska skäl, men det skall mycket till och verkar sitta långt inne. Får man en bra och lättsam vf så tror jag att det absolut är det bästa både psykiskt,fysiskt och för barnet. 

Förvisso men samtidigt som min läkare menade på att barnet kanske har tendens att fastna för länge för att hela kryssningsarbetet blir svårare när man är äldre och man inte är lika "vital" därnere osv, och att då barnet kan få syrebrist,och man får ta sugklocka/tång till hjälp, dvs att barnet kan få syrebrist, som kanske ändock anses värre i jämförelse med att få en liten "push" med egenandningen??eftersom bebisen kommer ut så otroligt snabbt, även om mitt barn skrek för fulla muggar och visade sin lungkapacitet direkt. 
Har du själv erfarenhet av 40+förlossningar och vet om det brukar gå bra?

Det blir tyvärr svårt för mig att uttala mig om hur merparten av födslar ser ut eftersom vi från neo endast är med om barnet av olika anledningar förväntas behöva vård, eller att något tillstöter och vi larmas till förlossning/gynop. Därmed är bilden rätt snedvriden och jag stöter inte på normala förlossningar i min yrkesroll. Samtidigt föds det ju otroligt många barn som aldrig ens behöver träffa oss på neo, både av yngre och äldre mammor. 

Som jag förstått det är det mycket beroende på faktorer hos mamman som påverkar om vaginal förlossning eller snitt är säkrast och då är det ju upp till BM/läkare att avgöra i den specifika situationen. Överväger riskerna med vaginal förlossning (pga. ex faktorer hos mamma) är det känt att ett planerat snitt i de fallen är säkrare (både för mamma och barn) än ett akut snitt. Det är också känt att en äldre mamma i högre grad än en yngre riskerar att en vaginal förlossning slutar som ett akut snitt. 

Tyvärr har jag inget bättre svar än så, mer än att försöka lita på din läkare som får göra en bedömning just i ditt fall. Men jag kan åtminstone säga att min erfarenhet verkligen inte är att man ska känna mig "sämre" eller att man gjort ett mindre bra jobb som fött sitt barn genom snitt jämfört med en vaginal förlossning. Oavsett hur man föder sitt barn har man skapat ett mirakel och kroppen har gått igenom en enorm process. Vaginala förlossningar och snitt medför olika utmaningar och det är värt att tänka på vilken enorm påfrestning ett snitt är på kroppen. Det är få operationer där bukmuskulaturen kapas rakt av och ska inte ses som en "enkel utväg". Oavsett hur barnet förlösts bör det ses med respekt!

Ha det gott!

Jag var 36 vid första barnet.

Känningar efter KS? Jag tycker ärret är lite snett, löjligt att bry sig om det estetiska men jag hade velat ha det symmetriskt om jag fått önska. Ena sidan/kanten sitter en cm högre än den andra. Stör mitt ordningssinne haha!

Annars inget besvär efter KS, jag kände av första förlossningen mycket längre som jag nämnde, 18 månader.

Sedan får man ju inte stirra sig blind på skador heller, då långt ifrån alla drabbas, även om det är skittufft för de som drabbas. Jag har väl tur som föder snabbt och sägs likaväl kunna föda hemma.

Jag har 3 förlossningar bakom mig, jag har fött när jag var 35, 37 och 39 med ca 2,5 års mellanrum. Första och andra fick jag en liten rispa, tredje gången inte ens en rispa. Första tog 3 timmar från 5 cm till född, andra var vi inne 11 minuter och de hann ta hinnan när huvudet stod och väntade. Tredje gick vattnet spontant och vi var inne 35 minuter. Jag vet att Eksjö är stolta över sin statistik, då de alltid är två bm så en kan hålla emot, vilket gjort att de större skadorna blivit mindre som jag uppfattat det. Min tredje hade navelsträngen två varv hårt runt halsen, så de fick klippa den i vulva. Enligt journalen fick han lite kutanstimulering när han kom ut, dvs massage för att andningen skulle komma igång. Andra barnet fick lite syrgas och första hade en nyckelbensfraktur p g a den snabba förlossningen som upptäcktes på tvådygnskontrollen.

Sista förlossningen är jag mest besviken på att de inte tog mig på allvar. Jag fick inte ta på mig sjukhusrocken innan, utan först när de skulle lägga sonen på bröstet. Jag fick inte veta hjärtfrekvensen, hur öppen jag var eller fråga om smärtlindring, utan lämnades efter två värkar och bara en kommentar innan att hjärtljuden var bra.

Hoppas TS läser detta.

Jag förstår att du är nyfiken, men att fråga om fölossningsskador gör nog inte att det känns bättre. Du får en sida av något som inte behlver vara så.

Jag har jobbat på en förlossning och en de flesta har en fin förlossning. Även de som kanske får någon komplikation. Oftast är det dock skräckexempelena som man hör om :( och jag känner verkligen för dessa kvinnor!

Mitt tips är att prata med en obstretiker eller en barnmorska om dina frågor, hur din ålder kan påverka, hur ditt kejsarsnitt kan påverka. För oftast är det information, rak info, man behöver för att veta hur man verkligen känner :)

Du har delvis rätt, men ibland känns tyvärr inte sanningen bättre, och det handlar nog mer om att istället få fram en lite mer realistisk och sanningsenlig bild än bara vara nyfiken vilket känns som fel ordval. Sanningen är nog ändå den att fler får skador och men i efterhand (både stora och små) än vad som sägs och kommer fram,och sedan kan man utgå från en mer sanningsenlig bild och ta beslut utifrån det.Håller inte riktigt med om endast skräckexempel, många som även delat med sig av bra förlossningar också, vilket är glädjande att höra. Jag pratade inte med barnmorskor tidigare eller tog reda på fakta, jag körde bara på läkarens råd och hoppades på det bästa. Tack för tips och jag skall absolut denna gång boka tid hos barnmorska och prata mer om detta. Sedan givetvis så är det skillnad på en 23 åring som föder och en 43åring, det kanske skiljer 15-20 år i ålder för vissa som skriver här.