Olycka på dagis. Hur hade ni agerat?

om man inte förstår att en fallhöjd på 1,5 meter kan göra stor skada på ett barn som är ca 85 cm så är det något som är allvarligt fel.

Jag har inte vadderade väggar hemma, (hade ju inte vart fel dock ) men jag har barnsäkrat, och förebygger risker för mitt barn. Jag vill inte att mitt barn ska ramla ner från hög höjd och skada sig, jag vill inte sitta på akuten och se mitt barn ha ont för att han har brytit armar eller ben. Jag gör allt i min makt för att skydda honom, för att jag älskar honom, inte för att jag är självisk.

Han får inte klättra upp på bord, fönsterbrädor osv. Varför låter man sitt barn göra det??

Nä, ni får tycka vad ni vill

Men snälla, var rädda om era barn. Dom är inga robotar utan levande och ÖMTÅLIGA.

Bra skrivet!

Om han hade ramlat huvet före när du var med honom, hade du inte litat på dig själv heller då? Olyckor händer även de bästa.

Att dom nonchalerar dig kanske beror på att dom redan svarat dig och du släpper ändå inte det här. Inget svar dom ger kan tillfredsställa dig. Dom hade inte ens lämnat honom utan uppsikt eftersom det stod en personal EN METER bort..

Ditt barn hade närmsta vuxen en meter från sig, att kräva mer än så är troligen inte så realistiskt (om inte särskilda omständigheter som inte framkommer här). Om just ditt barn inte har för vana att ramla ner från ställningen så var det helt rätt att han fick klättra där också, även utan att en vuxen höll i honom. Det du kan kräva är att ställningen och underlaget uppfyller säkerhetskraven, det minimerar risken för allvarligare skador men tar inte bort olycksrisken helt. Även om kraven uppfylls så KAN det inträffa olyckor. Även på andra ställen än klätterställningar. Allvarligaste olyckan jag varit mer om var två frakturer på en flickas arm, och de fick hon när hon gick på kanten av en sandlåda och tappade balansen. Kanten var bred, stabil och max 1 dm över den yta hon ramlade på, och hon själv var en normalt motoriskt utvecklad 4-åring. 

Du ska också såklart kunna förvänta dig att personalen är villiga att prata om saken med dig. Men om du går rakt in med anklagande attityd så ger det inte den bästa grunden för ett bra samtal, även om personalen ska vara proffsig i sitt bemötande ändå.

Chilla kan du göra själv tycker jag.

Klart han kan ramla när jag är med, men inte från 1,5 meters höjd, För där får han inte vara.

Att dom nonchalerade berodde på att dom skämdes för att dom gjort fel.

Kom ju till mig sen o bad om ursäkt som jag skrev tidigare ifall du inte läst.

Ja en meter bort. EN HEL METER bort.

När så små är uppe på höga höjder ska du inte stå EN METER Bort. Du ska stå precis intill och hålla i. Punkt slut.

Känns lite orimligt att kräva att någon ska hålla i en 2åring som klättrar i en klätterställning tycker jag. Känner du dig missnöjd med förskolans bemötande så tycker jag du ska vända dig till chefen/rektorn. Min dotter trillade ner från ett litet staket på en lekstuga på förskolan när hon var 3år. Hon fick en allvarlig hjärnskakning. Jag fick vara hemma med henne drygt en månad, sen fick hon absolut inte slå i huvudet eller vara i miljöer med mycket intryck de närmsta 3mån. Totalt tog det 9mån innan hon var återställd. Kvar är en extrem åksjuka som beror på att smällen tog på ena sidan av huvudet och troligtvis slog sönder något i balanssinnet. Ledsamt, absolut. Allvarligt, absolut. Förskolans ansvar, absolut. Förskolans fel, absolut INTE. En olycka händer så lätt och kan hända hemma också (vilket de flesta allvarliga olyckor gör). Däremot fick jag ett enormt fint bemötande efter det som hänt. Rektorn var sjukskriven men ringde mig på sjukhuset för att höra hur det var med henne och personalen var väldigt ledsna över det som hänt.

Jag tror att om ni hade sett klätterställningen så hade ni förstått mig bättre.

Men ja, som sagt ni får tycka vad ni vill, jag orkar inte diskutera detta i all oändlighet. Jag tycker som jag gör och kommer inte att ändra min inställning vad ni än skriver och tycker. pedagogerna har bett om ursäkt, jag känner mig nöjd och trygg att lämna mitt barn där. Dilemmat är löst. Punkt slut.

Min son har alltid fått klättra och använda kroppen själv när vi varit ute, har såklart stått bredvid och haft koll och en hand redo när det behövts, nu är han 6.5 år med en riktigt bra kroppskontroll och han vet sina egna begränsningar!

Sen har han en kompis i samma ålder vars mamma har bromsat, sagt nej inte klättra där, och inte låtit barnet utvecklas eller lära känna sin kropp. Hen kan inte springa utan att snubbla, har dålig balans, vågar inte prova nya saker.

Det behöver såklart inte bero på det men det är en så stor skillnad att man blir lite fundersam!

Fast nu ingår det i deras arbete att hantera även oroliga föräldrar, o kunna sätta sig in i andras upplevelser. Jag är egentligen inte alls nojjig men min son på fem grät hysteriskt när jag lämnade honom häromdagen, det har aldrig hänt förut o gjorde givetvis ont i hjärtat o var svårt att släppa men jag hörde inte av mig o frågade hur det gick för jag kände mig dum (pga folk som er). Fröknarna skickade ett sms när han var lugn o berättade det. Som de sa när jag kom för hämtning- de är själva föräldrar, de fattar hur det kan kännas- och det är inget tokigt med det. O givetvis ska jag aldrig skämmas för att ringa dem.

Precis som här, ett barn under tre år som klättrar på "storbarnsområde" bör faktiskt ha en fröken bredvid sig som kan stötta upp om hen tappar taget. Inte stå en meter bort. Barnet hade kunnat bryta nacken, landat på ett annat barn, fakriskt slått ut sina tänder osv. Hade det vart ett äldre barn så hade jag förstått om de stod en meter bort, men inte nu..

Men det är pga föräldrar som er som tycker det är fullt normalt att en 2åring ramlar från höga höjder osv- som barn drunknar, sätter i halsen, ramlar ner fr loft, blir påkörda osv. Och det tycker ni tydligen bara är stärkande för själen. Vidrigt är ordet.

Min unge bordsherre välte sin lilla stol igår när vi satt och åt. Han satt alldeles bredvid mig på min vänstra sida. Jag hann inte förhindra det för jag höll på att hjälpa barnet till höger om mig att dela maten. Allt gick bra men även om man är NÄRA så hinner man inte alltid fånga.

Lite överdrivet tycker jag. Olyckor kan ju hända varsomhelst och nu var ju ingen större skada skedd.. Och som pedagog skriver man en händelserapport när något sådant inträffar..
Självklart ska man ha koll när barn klättrar, men samtidigt har man kanske 15 barn till att ha ögonen på.. Omöjligt att se alla på en gång..

Ni får väl sitta på golvet.

Tråkigt att TS barn ramlade ner. Tur att det gick bra. 

Men jag tycker det är viktigt att barn får möjlighet att testa sina förmågor. Att klättra är en viktigt del i utvecklingen.  Och ibland ramlar man ner. Barn som aldrig får möjlighet att gå över gränsen kommer inte veta att det finns en gräns. Risken är då att man går över gränsen när man är äldre på högre höjd.

Idag tillrättalägger vi lekplatserna för mycket. Stora härliga klätterställningar på mina barn skolgård ersattes med dagisklätterställningar för att undvika olyckor. Mina barn grät när de fick se nytillskottet och pratar flera år senare om den gamla goda tiden. Om någon gör sig illa på något sätt plockas den genast bort. Vad sänder det för signaler till barnen? Är det inte bättre att man får lära sig var gränserna går?

Förstår fortfarande inte hur ni tänker som tycker det är en ok höjd att falla från när man är så liten. Är ni från vettet?

Och jag bryr mig inte om dom har 100 ungar att se efter.

på förskolan får dom lön för att se efter mitt barn. dom ska inte låta honom klättra upp på den höjden och stå o glo. Klättrar han upp där så ska någon stå precis brevid och vara beredd ifall han trillar.

Denna ställning är HÖG och till för de äldre barnen. Finns andra med rutschkanor mm som dom små kan vara vid.

Jag är snarast förvånad över att personalen som stod en meter bort inte hann ta emot honom, hon måste ha haft uppmärksamheten någon annanstans än på ditt barn. Vilket är begripligt, eftersom de har många att hålla uppsikt över! Alltså jag tycker nog att ett så litet barn som är så pass högt uppe ska man hålla extra koll på.

Men med det sagt, är det inte riktigt samma sak när ett barn faller som när en vuxen faller, ett motsvarande fall för en vuxen i samma proportion till den vuxnes längd skulle medföra större risk för allvarliga skador, av flera anledningar. Åtminstone så länge barnet faller på en lekplats, där det vanligtvis är mjuka underlag = mindre risk för allvarliga skador. Så jag skulle inte betrakta förskolan som en farligare plats för mitt barn bara för att den här olyckan råkade hända. Personalen kommer säkert att öka sin uppmärksamhet på de barn som har ett riskfyllt beteende (t ex klättrar högre än de kanske borde).

Det första man ska göra om ett barn slår sig rejält på dagis, tex tänderna, är att direkt kontakta tandläkare och kontrollera så att ämnet (tanden) bakom inte är skadat. Om det finns I journaler så kan man få ersättning den dagen vuxentanden växer fram och ev är skadad. Så anmälan är viktigt. Då ska förälder göra en anmälan och så ska vad jag förstår även förskolan göra en anmälan.

Du behöver känna dig trygg I att de tar hand om ditt barn på förskolan så jag skulle rekommendera att du bokar in ett enskilt samtal.

Det later lite drastiskt att förbjuda att han klättrar.... men de kanske borde se over sina lekställningar mm om ett barn kan ramla handlöst ner från dem.

Jag är själv en väldigt nojjig mamma och rädd att mitt barn ska göra sig illa så jag är glad att mitt barn är på dagis och får ta ut svängarna lite.

 

Dessutom så vet vi väl inte om pedagogerna hade händerna fria och ens tittade på ts barn? De kan ju ha varit distraherade med annat?

Det gör vi praktiskt taget. 38 cm över golvet. :) Man kan ändå slå hakan i bordet om det vill sig illa. Sånt som händer.

äh, chilla nu.

Börja dra in döda barn i det här.. Ja herregud.