Jag håller på riktigt på att bryta ihop. Min sömn är icke existerande just nu (och det har varit så i månader nu) och jag håller på att bli galen. Muskelkramper i vader och armar, foglossning från helvetet och kan knappt röra mig i sängen utan att något låset sig. Gråter mest nattetid och är en hemsk människa dagtid. Känns som jag har provat allt. Någon som har bra tips för att somna? Och kan man bli igångsatt eller få snitt för att man snart bryter ihop?
Åh, stackare! Sover inte heller på nätterna. Är vaken till 03-tiden eller senare. Sover ca 30 min. Vaknar av att tex behöva gå till toaletten eller att något gör ont. Sen tar det typ 1 h innan jag kan somna igen, sover 30 min etc.
I vilken vecka är du? Har egentligen inga bra tips, eftersom jag har liknande problem själv. Men jag läser till jag somnar. Det är det enda som verkar funka för mig. Jag har ca 10 veckor kvar och det är ju bara till att stå ut. Puh!
Stackare! Låter som en riktig mardrömssituation. Jag har haft stora problem med illamående och fick redan från början Lergigan 25 mg utskrivet. En bieffekt är att man blir trött och sömnig, så jag har fortsatt ta en tablett varje kväll även efter att jag till sist slutade kräkas (efter v 30) för att kunna sova bättre. Det är enligt både läkare och bm ingen risk för barnet att ta det under hela graviditeten, dock ska man sluta efter att barnet kommit. Även om jag trots lergiganet vaknar 2-5 ggr per natt av olika skäl, har det hjälpt mig mycket. Kanske kan det hjälpa dig med? Vilken vecka är du i?
Skönt att höra att jag inte är ensam även om jag inte skulle önska detta tillstånd ens till min värsta fiende. Är i vecka 32. Äter Lergigan jag också men de tycks inte hjälpa alls :(. Värst är det när man vaknar och har ont och måste ställa sig upp men inte riktigt är vaken så man praktiskt taget står upp och sover. Ska man behöva stå ut med att må så här?
Inte långt kvar nu, håll ut! Synd att du redan tar Lergigan, man utvecklar ju en viss tolerans efter längre användning men mig hjälper dig iaf psykologiskt ännu.
Jag har också flera gånger ställt mig frågan om det ska vara såhär?? Har kvinnor verkligen i alla år lidit i tystnad, eller har jag fått en extra jobbig graviditet? Gissar att svaret ligger någonstans mittemellan och hoppas att jag ska våga skaffa fler barn efter detta (och vara bättre förberedd då).
Håller i vart fall tummarna för att du lyckas ta dig ur detta akuta tillstånd snart!
Exakt så är det för mig också 
är i vecka 32 och kan för mitt liv inte sova även om jag lägger mig när jag är jättetrött så är det precis som du säger, saker låser sig. Det gör ont, man kan inte hitta någon ställning som funkar sen så sparkar det extremt mycket hos mig just nu också
Jag har också hemsk foglossning och även prematura värkar som jag äter bricanyl för. Jag får även citodon som jag tar en på kvällen och en till på natten när jag vaknar av smärtan. Försöker låta bli dem å dagtid för att bebisen inte ska få i sig så mycket morfin, läkaren sa att jag ska ta även dagtid om jag känner för det men man nojar ju...
Citodonen tycker jag tar bort udden av smärtan. Jag har också ett glidlakan från sjukgymnasten som gör det så mycket lättare att röra sig i sängen! Och så kuddar förstås, både mellan benen och under magen och bakom ryggen så att jag inte ligger helt på sidan för då gör fogarna ont.
Ljudböcker får tiden att gå på nätterna utan att man grubblar för mycket.
Nu är det här min andra graviditet med foglossning och jag känner mig mycket lugnare med att det är en period som går över och att det så värt det iaf! Med första barnet kände jag mig mycket mer uppgiven.. Och jag trodde att foglossningen skulle försvinna rätt fort efter förlossningen men det tog säkert ett år innan jag kunde ta ut steget igen, det hade jag gärna varit beredd på innan! Dock blev det sakta bättre och bättre istället för tvärtom under graviditeten, och så har man världens finaste bebis ;)
Jag har också hemsk foglossning och även prematura värkar som jag äter bricanyl för. Jag får även citodon som jag tar en på kvällen och en till på natten när jag vaknar av smärtan. Försöker låta bli dem å dagtid för att bebisen inte ska få i sig så mycket morfin, läkaren sa att jag ska ta även dagtid om jag känner för det men man nojar ju...
Citodonen tycker jag tar bort udden av smärtan. Jag har också ett glidlakan från sjukgymnasten som gör det så mycket lättare att röra sig i sängen! Och så kuddar förstås, både mellan benen och under magen och bakom ryggen så att jag inte ligger helt på sidan för då gör fogarna ont.
Ljudböcker får tiden att gå på nätterna utan att man grubblar för mycket.
Nu är det här min andra graviditet med foglossning och jag känner mig mycket lugnare med att det är en period som går över och att det så värt det iaf! Med första barnet kände jag mig mycket mer uppgiven.. Och jag trodde att foglossningen skulle försvinna rätt fort efter förlossningen men det tog säkert ett år innan jag kunde ta ut steget igen, det hade jag gärna varit beredd på innan! Dock blev det sakta bättre och bättre istället för tvärtom under graviditeten, och så har man världens finaste bebis ;)
Jag håller på riktigt på att bryta ihop. Min sömn är icke existerande just nu (och det har varit så i månader nu) och jag håller på att bli galen. Muskelkramper i vader och armar, foglossning från helvetet och kan knappt röra mig i sängen utan att något låset sig. Gråter mest nattetid och är en hemsk människa dagtid. Känns som jag har provat allt. Någon som har bra tips för att somna? Och kan man bli igångsatt eller få snitt för att man snart bryter ihop?
Jag har inte läst några anda svar men jag har fått legrigan utskrivet för sömnsvårigheter sedan typ v 18. Har hänt att jag glömt ta och då blir natten en helvete och dagen likaså. Hade jag inte fått den hjälpen hade graviditeten varit en mardröm det är jag helt säker på. Så det var helt klart min räddning.
Jag har ätit cal/mag från Great Earth (kalcium o magnesium) alla graviditeterna o somnar/sover bättre på dem. Många har magnesium brist o får kramper pga det. Se även till att dricka mycket vatten