Anonym (Say what)

Äldre 15 Mar 20:36

24 svar

Hur kan allt som varit inte räknas????

Vi är inte överens om barnens boende efter separationen av flera anledningar. När jag skall beskriva mina tankar om det hela så har det som varit ingen betydelse enligt familjerätten. Man skall bara blicka framåt och försöka att barnen skall vara hos pappan så mycket som möjligt. Hur kan allt som varit inte ha någon som helat betydelse?

Vi har gått i familjerådgivning för jag känt mig totalt ensam om barnen. Efter separationen vill han ha dem halva tiden hos sig trots att han visat noll intresse och engagemang tidigare. Trots att barnen upplever separationsångest från mig pratar de ändå om att utöka tiden nu hos pappan.

Att han haft alkoholproboblem som gått ut över familjen och barnen under alla åren har ingen betydelse nu när han helt plötsligt enligt sin egen utsago slutat ha problem med detta.

Att han har ett humör som går ut över mig och barnen. Bråkat med mig under åren så jag fått ringa andra och be om hjälp för barnen är där och han inte slutar. För att inte tala om vid separationen alla oförutsedda besök där han gapar och skriker inför barnen.

Hur kan det som pågått under hela barnens liv inte ha någon betydelse från och med nu? Hur kan det inte ha någon betydelse nu hur lite han tagit hand om barnen innan separationen? Det känns som det blir en brutal separation för barnen.

Anonym (meme)

Äldre 16 Mar 21:59

#11

Anonym (Say what) skrev 2016-03-16 21:05:27 följande:

Jag förstår att barnen har rätt till både mamma och pappa och jag vill att de skall ha en bra kontakt. Han anser själv att han har en bra kontakt med sina andra barn han har med andra, dem har han vh. Men med våra gemensamma barn skall han halva tiden helt plötsligt. Jag är helt övertygad att han gör detta nu för att han vet att det skulle svida för mig. Han och jag vet allt vad han gjort och inte gjort. Att han ljuger i familjerätten gör ännu mindre att jag tror på hans ord att han bättrat sig.

Seriöst, hade ni trott på någon som haft alkohol och drog problematik hela sitt vuxna liv från tonåren som säger att problemen är borta nu. Utan att ha tagit någon hjälp, ha kommit till den insikten på egen hand i en period när han mår som sämst? Att sitta och ljuga om det hos familjerätten för att sedan supa ner sig när barnen är ensamma med honom gör mig orolig. Jag kan inte bara lämna barnen åt det och låta honom få stå för det när barnen blir vuxna. Vad skall barnen säga om mig om jag inte gjort något för att se till att de inte får en jobbig uppväxt hälften av tiden. Känns inte tillräckligt att ha det tryggt hos mig och lämna dem till något otryggt. Alkoholen är en anledning, det finns fler!

Det är nog svårt att sätta sig in i om man inte upplevt något liknande själv. Om man har separerat från en sund människa som man bara inte fungerade med till att ha upplevt allt som jag och barnen upplevt. Allra mest är jag orolig inför semestern. Inte en enda semester har vi kunnat ha utan att den ballat ur i totalt kaos med fylla och bråk. På sommaren dricker de flesta mer, då kan ni kanske föreställa er en som har problem med alkoholen i vanliga fall. Och nej, hans drickande beror inte på mig utan har framkommit att det har varit likadant i tidigare förhållande. Han kan dock dölja det i perioder och hålla sig till provtagningar men så fort proverna är över så ballar det ur igen.

Om du på riktigt oroar dig för barnens välfärd så har du tre alternativ. Antingen strunta i ert umgängesavtal och behålla barnen. Vilket innebär att du riskerar att anses hålla på med umgängessabotage. Stämma pappan på boendet/vårdnaden. Vilket kräver bevis från din sida. Eller göra en orosanmälan till socialtjänsten och låta dem utreda pappans föräldraförmåga.

Hur tänker du?

felett

Äldre 16 Mar 22:41

#12

Har liknande problematik. Barnens pappa har inte haft kontakt på drygt två år. Tänkte söka egen vårdnad för att underlätta tillvaron med papper, passansökan, bankärenden mm

Fick då veta att om exet säger att han vill vara en mer närvarande pappa är risken stor att han får lika umgänge.

Detta skulle visserligen underlätta mitt arbete och även ge mer möjlighet till egna nöjen, men sonen vill verkligen inte detta. Han är orolig för pappans hemska humör och säger att han inte ens alltid fick frukost eller annan mat när han bodde där på halvtid.

Känns mer som förälderns rättigheter än barnets när det är sådana här fall som våra....

Kjell2

Äldre 16 Mar 22:49

#13

felett skrev 2016-03-16 22:41:49 följande:

Har liknande problematik. Barnens pappa har inte haft kontakt på drygt två år. Tänkte söka egen vårdnad för att underlätta tillvaron med papper, passansökan, bankärenden mm

Fick då veta att om exet säger att han vill vara en mer närvarande pappa är risken stor att han får lika umgänge.

Detta skulle visserligen underlätta mitt arbete och även ge mer möjlighet till egna nöjen, men sonen vill verkligen inte detta. Han är orolig för pappans hemska humör och säger att han inte ens alltid fick frukost eller annan mat när han bodde där på halvtid.

Känns mer som förälderns rättigheter än barnets när det är sådana här fall som våra....

Sannolikheten att det direkt skulle gå från 0% till 50% är väldigt liten. Speciellt om sonen uttrycker oro.

felett

Äldre 16 Mar 23:26

#14

Kjell2 skrev 2016-03-16 22:49:21 följande:

Sannolikheten att det direkt skulle gå från 0% till 50% är väldigt liten. Speciellt om sonen uttrycker oro.

Även om sannolikheten för det inte är stor, finns det en risk och sonen vill inte ens vistas i samhället där pappan bor av rädsla att möta honom

Anonym (Nnn)

Äldre 17 Mar 01:38

#15

Tow2Mater skrev 2016-03-16 20:00:14 följande:

Det handlr/handlade ju om separationsfasen, väl separerade blir en annan sak, när båda har chans att lugna ner sig. Jag gissar han retar sig på att TS vill ha barnen heltid. Skulle väl vem som helst gora.

Antingen så läser du bara det du vill läsa eller också finner du någon sorts nöje i att bagatellisera ganska allvarliga problem.

Tow2Mater

Äldre 17 Mar 03:08

#16

Anonym (Nnn) skrev 2016-03-17 01:38:17 följande:

Antingen så läser du bara det du vill läsa eller också finner du någon sorts nöje i att bagatellisera ganska allvarliga problem.

Tycker du?

Jag undrar ju också lite hur man tänker om man skaffar inte bara ett utan t o m flera barn med en som "haft alkohol och drog problematik hela sitt vuxna liv från tonåren", och dessutom " visat noll intresse och engagemang" med det forsta barnet, om det varit så stort problem. Jag kanske 'bagatelliserar' lite åt ena hållet, men jag tror TS överdriver åt det andra hållet.

Kjell2

Äldre 17 Mar 08:21

#17

felett skrev 2016-03-16 23:26:27 följande:

Även om sannolikheten för det inte är stor, finns det en risk och sonen vill inte ens vistas i samhället där pappan bor av rädsla att möta honom

En hel del ligger utanför din kontroll. Det finns inget som hindrar att pappan stämmer dig på umgänget och att tingsrätten till sist fattar ett beslut. Du måste alltså försöka förhålla dig till det.

En variant är att du stämmer på vårdnaden och samtidigt initierar samtal hos familjerätten och erbjuder någon form av begränsat reglerar umgänge, eventuellt övervakat. Går det bra finns det inte som hindrar att det blir mera.

Anonym (Nnn)

Äldre 17 Mar 09:01

#18

Tow2Mater skrev 2016-03-17 03:08:00 följande:

Tycker du?

Jag undrar ju också lite hur man tänker om man skaffar inte bara ett utan t o m flera barn med en som "haft alkohol och drog problematik hela sitt vuxna liv från tonåren", och dessutom " visat noll intresse och engagemang" med det forsta barnet, om det varit så stort problem. Jag kanske 'bagatelliserar' lite åt ena hållet, men jag tror TS överdriver åt det andra hållet.

Du "tror" att TS överdriver? Hur kom du fram till denna slutsats?

mrskreiz

Äldre 17 Mar 09:12

#19

mrskreiz skrev 2016-03-16 08:53:10 följande:

Jag förstår att du är frustrerad, sorgsen och inte minst rädd. Men tyvärr så har tidigare skribenter rätt - även om de kanske kunde ha formulerat sig lite mildare. Ingen lyssnar när man blir tilltalad på det viset.
Men tyvärr är det så här. Han har rätt till sina barn och barnen har rätt till sin pappa. Även om han är en idiot, ett svin. Även om han t.om misshandlat både dig och/eller barnen så har han rätt till att få vara med dom, och dom har rätt till honom (även om han sviker dom). Det du behöver göra är att förstå att nu är det äntligen inte ditt problem på samma vis längre. Han kommer tids nog få stå till svars inför barnen. Det du ska göra är att ge dom en motpol. Ett lugnt och tryggt hem.

Det kommer komma många tillfällen när det inte alls känns bra. När det känns helt fel. När du kanske t.om är orolig för barnens välmående. Tyvärr. Det finns ingenting du kan göra. Det enda du kan göra nu är att vara den du vill vara. Den mor du vill vara för dina barn. Äntligen slipper du ta ansvar för vilken sorts far han är. Det är hans ansvar.

Det är tungt och jobbigt. Tillåt dig att vara ledsen och frustrerad. Tala med dina vänner när det behövs. Gråt när det behövs. Men sätt blicken på dig nu, på vem du är och vilken mamma du vill vara.
Skit i honom. Han är inte värd det. Jag vet att det kommer vara otroligt svårt, men det är det bästa du kan göra.

Eftersom TS valde att bara gå i diskussion med de som klappade henne mothårs väljer jag att citera mig själv igen. Jag står för varje ord. Men om man bara ser problemen, ja, då är det bara problem.

Jag förminskar inte din situation, TS. Men som flera är inne på så finns det inte så mycket du kan göra. Dessutom verkar det i tråden här och var finnas den vanliga missuppfattningen där man blandar ihop vårdnad med umgänge. Även om du har ensam vårdnad har fadern rätt till umgänge. Det vanligaste - mycket generaliserat - är umgänge varannan helg, men då längre helg, t.ex fre-ons. Du kan inte komma ifrån barnens far. Du måste förstå, och då menar jag verkligen förstå det i själ, hjärta och hjärna, att så här är livet nu. Du måste finna din plats. Även om livet är skit. Det här är livet.

Tråden verkar dra åt tjafs och skrik-hållet, så jag lämnar den nu, men hoppas att du kan ta till dig en uns av vad jag skrev.
Lycka till. (Och det menar jag med värme.)

Anonym (Nnn)

Äldre 17 Mar 09:16

#20

Kjell2 skrev 2016-03-17 08:21:05 följande:

En hel del ligger utanför din kontroll. Det finns inget som hindrar att pappan stämmer dig på umgänget och att tingsrätten till sist fattar ett beslut. Du måste alltså försöka förhålla dig till det.

En variant är att du stämmer på vårdnaden och samtidigt initierar samtal hos familjerätten och erbjuder någon form av begränsat reglerar umgänge, eventuellt övervakat. Går det bra finns det inte som hindrar att det blir mera.

Det låter klokt! Det här är vad du har att förhålla dig till TS. Att lägga tid på att försöka styra och kontrollera en situation utan att egentligen ha rätten eller förmågan att göra så, tar bara en massa energi och leder till ytterligare konflikter och slitningar.

Bestäm dig för hur du vill göra och lägg sedan din kraft på att ta hand om dig och barnen.

Att du tvivlar på din mans nykterhet efter så många år av missbruk är fullkomligt rimligt, det förstår familjerätten också, men det är inte deras uppgift att agera på det. Det är din uppgift. Familjerättens funktion är att få till ett samarbete mellan föräldrar, men de BESTÄMMER inte, det gör du och din man.

Dricker din man när han har barnen och låter han sitt humör gå ut över dem, så har du rent av en skyldighet att skydda era barn.

Tow2Mater

Äldre 17 Mar 20:06

#21

Anonym (Nnn) skrev 2016-03-17 09:01:58 följande:

Du "tror" att TS överdriver? Hur kom du fram till denna slutsats?

Bl a det jag skrev i just #16.

Anonym (Say what) Trådstartaren

Äldre 17 Mar 20:48

#22

Många frågor får man höra....hur kan man skaffa barn med en som inte tar ansvar? Hur kan man skaffa inte bara ett utan två barn med en som man inte litar på som förälder? Hur kan man stanna i allt om det var så jobbigt? Somliga undrar hur jag orkat så länge. Jag har ställt mig alla dessa frågor själv? Och kommit fram till att jag vart korkat naiv, godtrogen och blåögd. Jag har velat tro på allt han sagt och lovat. Att han lämnat allt bakom sig och mognat/förändrats. Klassiker. Han kan ju hålla sig i perioder och i början drack han inte alls för att sedan börja. Första kaoset ville jag tro var en engångsföreteelse, andra ett misstag osv tills det blev ett mönster. Jag har inte haft någon kontakt med hans fd och har bara hört hans version av allt. Hur mycket ansvar han tog men hon bara bråkade och jävlades. Med tiden såg jag "engagemanget". Jag var mer med hans barn än vad han själv var. Där satt jag med två gemensamma barn tätt inpå varandra varav den förstfödda blev jag gravid med efter några månader tillsammans. Jag har inte kastat bort bilden av att barnen skall ha en familj och trygghet. Jag har kämpat med svett och tårar och försökt göra allt jag kan för att det skall växa upp tryggt. Men till slut kändes det omöjligt så som det var och jag upplevde att det blev värre och värre. Rädslan för att lämna och låta barnen ensamma vara kvar och leva med det kändes hemsk och det var det som gjorde att jag höll ut och kämpade för att få det bra så länge jag orkade.

Bestämma mig för vad jag skall göra? Det enda jag vet är att jag inte villigt tänker skyffla våra små barn ensamma halva sin tid i en sådan miljö utan tillgång till någon annan trygg vuxen, så som han beter sig. Vi har gemensam vårdnad och jag är inte på något sett ute efter att utesluta honom ur barnens liv eller få ensam vårdnad. Det är umgänget jag är orolig för. Jag vill att han skall kunna bevisa genom prov att han inte druckit på den tiden av semestern som han har barnen, eftersom jag inte kan lita på hans ord. Så vill jag att han skall sluta vara hämndlysten och se till vad barnen vill och ge dem rätten till en trygg uppväxt. Han spelar ett spel just nu och ljuger om allt till familjerätten. Svårt att bevisa alkoholproblematik nu när vi inte har någon som helst kontakt och han inte dyker upp full till dagis. Men jag har dokument under årens lopp som indikerar på alkoholproblem. Problemet är enligt familjerätten att det som varit inte räknas utan säger han nu att det inte är så, ja då finns det inget problem.

Men det verkar som att en förälder kan ha missbruksproblem men vara bra för barnen ändå, misshandla fast det är ändå det bästa att barnen träffar föräldern, bråka, splittra syskon som växt upp ihop -den tidigare oengagerade föräldern är viktigare än syskonen man delat rum med, viktigare att barnen sitter i lägenheten med den andra föräldern än att ha rätten till sitt eget liv med kompisar och fritidsintressen (föräldern är viktigare). Hopplöst känns det som. Kanske svårt att förstå oviljan och ångesten att lämna barnen till något man är så orolig för.. Känns omöjligt att lämna och lita på att de har det bra och fokusera på att ha kul själv...

felett

Äldre 17 Mar 22:13

#23

Hopplöst känns det som. Kanske svårt att förstå oviljan och ångesten att lämna barnen till något man är så orolig för.. Känns omöjligt att lämna och lita på att de har det bra och fokusera på att ha kul själv...[/quote]

Förstår precis hur du känner det, blev slagen flera gånger i samband med min separation. Exet nya har också blivit slagen enligt sonen och en polisanmälan som hon senare tog tillbaka.

Han drack mycket alkohol redan när vi var tillsammans och var ofta onykter även mitt i veckan enligt tidigare grannarna efter separationen.

Exet har släppt all kontakt med alla sina barn och min son är rädd att möta honom. Hur ska man med gott samvete kunna låta honom få ens obevakat umgänge?

Anonym (Say what) Trådstartaren

Äldre 18 Mar 21:57

#24

felett skrev 2016-03-17 22:13:22 följande:

Hopplöst känns det som. Kanske svårt att förstå oviljan och ångesten att lämna barnen till något man är så orolig för.. Känns omöjligt att lämna och lita på att de har det bra och fokusera på att ha kul själv...

Förstår precis hur du känner det, blev slagen flera gånger i samband med min separation. Exet nya har också blivit slagen enligt sonen och en polisanmälan som hon senare tog tillbaka.

Han drack mycket alkohol redan när vi var tillsammans och var ofta onykter även mitt i veckan enligt tidigare grannarna efter separationen.

Exet har släppt all kontakt med alla sina barn och min son är rädd att möta honom. Hur ska man med gott samvete kunna låta honom få ens obevakat umgänge?[/quote]

Jag säger inte "varsågod, här har du barnen". Jag säger det jag är övertygad är det bästa för barnen och fokuserar BARA diskussionen i familjerätten om BARNEN. Skit samma allt han gjort mot mig som inte rör dem. Det är mellan honom och mig. Jag har släppt honom och allt som han gjort mot mig men jag är orolig för barnen. Och det han gjort barnen, det skall fram på bordet.

Om han fortfarande står på sig så får han dra in mig i en vårdnadstvist. Dömer de att jag måste lämna barnen halva tiden så har jag inget val men då har jag gjort det jag kan. Men innan de dömer skall skolan/dagis och andra få intyga mina berättelser och då tror jag inte att hans ljugande kommer hålla i rätten. Får man ju hoppas i alla fall. Om det gör det så är det galet men det kan jag inte göra så mycket åt heller.

Hur kan allt som varit inte räknas????

INNEHÅLL