ENBART Ni som har fött BÅDE vaginalt & med planerat snitt, vilket har ni föredragit?

Har varit med både och och kejsarsnitt var mycket bättre,snabbt och smärtfritt nästan för min del.

Hej.

Har gjort ett akut snitt, en vaginal förlossning och ett planerat (säte). Mådde helt klart bäst efter den vaginala. Sprack ingenting.

Efter akutsnittet fick jag infektion.

Har också råkat ut för blodtrycksfall efter snitt vilket gjorde att jag tuppade av helt och missade första timmarna med bebis.

När jag insåg att jag skulle behövas snittas med sista så grät jag i flera dagar. Så rädd för nålar och ryggbedövningar och operationer. Nu gick det ju bra men....sån ångest inför!

När det gäller toabesök för mig så har det varit jobbigt att komma igång med magen efter båda snitten. Ont i såret och trög mage...jobbig kombo.

Ts hoppas din förlossning blir som du önskar.

Jag har gjort båda och väljer alla gånger vaginalt. Har fött 3 barn, ett snitt, en långdragen förlossning, och en galet snabb, men väljer hellre t.om den långa ????

Föredrog helt klart snitt.

Min förste var vaginal förlossning, kunde ens drömma om att det skulle kunna vara så smärtsamt.

Med andra barnet hade jag föreliggande moderkaka och det blev kejsarsnitt.

Vilken skillnad, lite ont i ärret ett tag men inga komplikationer alls. Varken med mig eller barnet.

Jag hade 2 vaginala först och sedan planerat snitt pga säresbjudning. Snittet var magiskt för att det var smärtfritt, lugnt och helt utan den intensitet som vaginal förlossning varit för mig. Ett par timmars superrusch och sen är det över, 100% turbo från början till slut. Men vid ett 4 barn hade ändå valet fallit på vanlig förlossning. Snittet gjorde så jäkla ont efteråt och den biten var bökig. Det är ju trots allt en stor bukoperation och det tog tid innan allt var läkt, nerverna funkade osv. Nja, vaginal var ändå smartast och naturligast lösning, annars hade vi varit födda med blixtlås på magen. Det är häftigt att ploppa ut en bäbis.

Det planerade snittet är den förmodade anledningen till att min dotter fick syrebrist och nu utreds för autism..

Jag var jätteglad att jag skulle få ett planerat snitt (moderkaka som blockerade) för jag var jätte förlossningsrädd. Men det var ingen trevlig upplevelse. Barnet togs direkt ifrån oss och de var tvungen att suga upp fostervattnet i lungorna flera gånger. När vi blev hemskickade blev jag helt liggandes och kunde knappt umgås med mitt barn pga att jag inte fick belasta såret. 3 dagar efter hemfärd vaknar jag på natten att dottern är helt blå i ansiktet. Vi ringer ambulans och det visar sig att hon har kvar fostervatten i lungorna. De lyckas få igång hennes andning tack och lov.

På sjukhuset blev förklaringen att det är större risk för vatten i lungorna eftersom detta inte pressas ut naturligt som vid en vagibal förlossning.

De sa också att dottern inte verkade fått några men efter syrebristen men att vi skulle behöva göra kontroller..

Men jag ser ju själv nu vid 4 år att något inte är helt korrekt med henne... :(

Barn nr 2 trotsade jag förlossningstödslan och födde vaginalt. Och jag blev chockad över att smärtan inte var "värre". Hade ju blivit inmatad en massa rysliga historier, men det var inte alls hemskt.

Som sagt, aldrig mer snitt för mig om jag får välja..