Adoptera bort det

Klart man inte behöver. Det är inte betraktaren som avgör vem som är handikappad heller. 

Vi är programmerade att vilja ta hand om och vårda de barn vi föder också... Just saying. 

Det finns gott om familjer som är beredda att adoptera barn med särskilda behov. De som uttalar sig om annat har troligen ingen insyn alls i hur adoptionsvärlden ser ut. Dock ska du inte nappa på "annonser". Adoption av barn är ingen privat angelägenhet även om du förstås kan ha önskemål om adoptivföräldrarna. Du kan också bestämma om du vill ha kontinuerlig information om barnet eller någon kontakt på annat sätt.

Får man adoptera bort sitt barn i Sverige?
Jag tvingades operera bort min livmoder o letar nu efter någon väg som leder till att mitt barn får sitt efterlängtade syskon o jag får äran att få ta hand om ännu en önskedröm.
Är flygrädd så att åka på långa utlandsresor för att adoptera är tyvärr i nuläget omöjligt.

Ja, självklart får man det. Ingen är tvingad att behålla ett oönskat barn. Om anledningen till att du inte kan adoptera enbart är flygrädsla så tycker jag att du borde ta tag i den biten istället...

Ok, det visste inte jag.

Hur tänker du då? Självklart har jag tänkt att försöka övervinna flygrädslan, men om det finns möjlighet att få adoptera på närmare håll, så vill jag så klart undersöka det först.
Vart hittar man information om det?

Det finns oerhört få barn tillgängliga för inhemsk adoption så det är inget men kan räkna med. Samma medgivandeutredning som för alla andra adoptivföräldrar görs av kommunen där du bor.

m

Även om "man är" det så vet man innerst inne om "man kan". Valet mellan "vad man är" och "vad man kan" är stort. Bara för att människor är "programmerade " till att ta hand om ett barn så kan jag inte vara egoistisk och behålla det när jag vet att jag inte kan... Just saying!

Jag fick veta det också. Egentligen så har jag inga stora krav på adoptivföräldrarna med tanke på att ett barn som föds inte kan ha krav på sina biologiska. Men som du skriver så kan man ha önskemål. 

Än så länge har jag träffat några familjer, med och utan tidigare erfarenhet av adoptivbarn. Sen kan jag utifrån det skicka in önskemål om dom som jag tycker passar, sen får dom utredas av socialtjänsten. Antingen går dom med på det eller så gör dom det inte, gör dom det inte så är det deras uppgift att leta nya föräldrar (som dom gör under hela tiden).  

Jag tycker mest att det är bra att det finns nationell adoption och att man inte behöver välja närståendeadoptioner. Det är ovanligt att adoptera bort spädbarn fick jag höra, men det går. 

Jag har valt att inte ha kontakt med mitt barn alls till det är 18 år. För bådas skull. Mitt barn (säger det än så länge) ska få veta om adoptionen under sin uppväxt , men ingen får ta kontakt. 

Ja man kan tro det. Våran instinkt är att föda och uppfostra. Sen i det involveras kärlek, mat, värme och trygghet. I det samhället som vi lever i nu och säkert dom andra generationerna framförallt, så kan man inte ge sitt barn det den behöver, hur "programmerad" man än är, om man vet att man inte kan ge 100% (vilket jag anser att man ska kunna göra, ge 100%). Hur mycket man än vill som förälder så är det inte så lätt. Jo, lätt att säga men inte att utföra. Det finns ju dom som föder barn och inte alls känner något band till det, som inte alls känner viljan att ta hand om och vårda sitt barn. Fast en dom trodde det från början. <-- exempel!!

Det är så olika det där. Ts kanske kan ge allt basic, som kvinnor är programmerade till att ge. Men det finns så mycket mer än basic fasen, att vilja är en sak, men att faktiskt göra det är en annan. Att vårda sitt barn är en sak, men hur man gör det är en annan sak.