Min 5-åriga dotter är polisanmäld!

Hej ts. Vilken fruktansvärd situation, jag lider verkligen med dig. Så klart är det inte bara din dotters fel vilket personalen bör uppmärksamma. Men har dom inte sett vad som hände från början blir det såklart svårt :/ Men som nån annan skrev i tråden, vet personalen om att din dotter har en diagnos som innebär aggressionsproblem så bör hon inte lämnas ensam med de andra barnen. Helt idiotiskt tänkt av dom isåfall. Vet personalen om dessa problem? Har det hänt tidigare att hon gjort såhär? Sen vill jag även fråga hur tusan du bar dig åt när du lyckades få till ett möte tillsammans med de andra föräldrarna?

Anledningen till att jag frågar är för att jag själv är mamma till ett barn som blivit utsatt för en annan pojkes utåtagerande sätt i form av knytnävsslag, sparkar, strypgrepp osv. Jag har försökt få till ett möte tillsammans med den andra pojkens föräldrar men det är nobben från förskolans sida. Det enda jag vet om denna pojke är att han har en resurs med sig hela tiden. Han får inte vara ensam med de andra barnen. Jag vet inte om pojken har någon diagnos och jag bryr mig ärligt talat inte. Det är lika synd om pojken som de andra barnen. Han behöver lika mycket hjälp som de andra om inte mer. Jag blev förbannad i början då min son led rejält pga pojkens bruta sätt mot de andra barnen. Vi har haft flera möten tillsammans med enbart personal, personal och rektor osv. Men vi får inte träffa föräldrarna. Det är hård sekretess vilket jag kan förstå. Men jag som mamma till ett utsatt barn får inte ens veta vilket barn som har varit elak mot min son även om jag vet klart och tydligt vem det är.

Jag har flera gånger fått höra att jag borde anmäla till polisen att mitt barn blir misshandlad. Men inte sjutton anmäler man ett litet barn? Jag gör mycket hellre en anmälan till soc, för det kanske är det pojken verkligen behöver. Hjälp på hemmafronten.

Jag tänker såhär: Din dotter har det jobbigt. Hon har en konstaterad diagnos som gör att hon blir aggressiv. Hennes kompisar på dagis måste kunna vara trygga den tiden dom är där. Föräldrarna måste kunna känna i sitt hjärta att deras barn är trygga på dagis. Personalen måste ha koll på din flicka och kompisarna runt omkring så inget olyckligt händer. Det känns som din dotter blivit orättvist behandlad i allt detta. Vuxna runtomkring måste ta sitt ansvar så alla mår bra. Om detta blir anmält till soc kanske du kan få den hjälp du behöver och som din dotter verkligen förtjänar för hon ska också kunna känna sig trygg och glad på dagis. Kräv den hjälp ni har rätt till, både för eran skull men även för de andra barnens skull. Tala klarspråk med alla inblandade, inklusive förskolan. "Hota" med att ni kommer anmäla förskolan om dom inte öppnar ögonen nu. Och försök att hålla dig lugn och sansad och gå inte till personangrepp vad gäller föräldrarna och de andra barnen. Även om du är tvärförbannad och känner att du vill skälla ut både barnen och föräldrarna så är det bästa om du försöker hålla dig lugn och komma fram till en lösning tillsammans, försök föregå med ett gott exempel :)

Det här blev långt, hoppas du orkar läsa :)

Jag förstår att du menar väl och att du haft en frustrerande situation kring ditt barn men vad tror du att soc ska kunna bidra med när det gäller barn med npf? Soc ska hantera saker av social natur, de är inte experter på barn med psykiatriska diagnoser. Så vida du inte tror att ADHD beror på missförhållanden hemma eller brister i föräldraskapet så är en anmälan till soc helt tokig!

Spontant undrar jag - hur kommer det sig att ni satt i något slags stormöte med alla inblandade föräldrar och barn??

Inom fsk har man sekretess och det du skriver om hade ALDRIG skett på någon av de förskolor och skolor jag arbetat på under mina nästan 15 år. Känns väldigt konstigt då vi inte ens får nämna vem som gjort illa någon annan till föräldrarna.

Först med missen att inte ha koll på situationen om det är så att det är känt och uttalat att flickan behöver mer stöttning i det sociala och det har brustit (om det har gått till som ts skriver) i kontrollen gällande både killarnas beteende och flickans reaktioner. Sen med detta möte ni har haft - det är nog inte ens lagligt.

Jag kan inget om det rent juridiska, så jag har ingen egentlig hjälp att komma med, men vill ändå skicka en virtuell kram till dig, TS, för det låter som en riktigt jobbig situation du hamnat i.

Helt ärligt tycker jag att det är värre att retas och säga att någon är ful än att svara på en sådan behandling med våld. Det är förstås fullständigt ohållbart att sätta det resonemanget i system, men jag kan relatera till viljan att ge tillbaka med våld om man blivit illa behandlad. Jag kan däremot inte relatera till viljan att retas och säga elaka saker utan god anledning till folk i sin omgivning.

Har man aggressionsproblem så behöver man verktyg och hjälp med att lära sig att hantera situationer då man blir provocerad. Man kan inte förvänta sig att en femåring med ADHD ska ha alla dessa verktyg redan och man kan inte heller förvänta sig att föräldrarna ska ha hunnit lära femåringen att hantera jobbiga lägen som t.ex. det du beskrivit. Jag förstår inte hur föräldrarna till pojkarna tänker när de hotar med att anmäla (eller hade de redan anmält?). Osympatiskt, är det.

Överlag känns det inte genomtänkt att bli arg på ett barn som hanterar en situation på det enda sättet hon kan hantera den på utifrån sina förutsättningar i nuläget. Jag kan inte låta bli att dra paralleller till hundarna jag tränar. Om jag hade skrikit och skällt på dem när de är förvirrade, rädda och/eller utsatta för provokationer så hade jag fått enorma problem med dem i längden. Det är helt enkelt ingen bra uppfostringsmetod.

Vad din dotter behöver lära sig att bland annat att när en jobbig situation uppstår så kommer vuxna i hennes närhet att hjälpa henne. Dessa vuxna ska vara trygga punkter och hon måste få veta att hon inte måste ta alla fighter själv utan att hon kan vända sig till t.ex. dagispersonalen när någon retar henne. Jag har svårt att tro att hon kommer att utveckla ett sådant förtroende för dagispersonal som skäller och är jättearga på henne. 

Tror polisen har bättre saker än arrestera barn, såna här fall läggs ner lika snabbt som det tas in utan tvekan.
Och vad fan är det nu förtiden med att folk ska polisanmäla folk för vart enda liten situation som uppstår?
Tomma hot.

Om förskolan är medveten om problemen men inte gör nånting för att hjälpa flickan så kanske mamman kan få hjälp av soc att kämpa för dotterns rättigheter. Om mamman står alldeles ensam i det hela kanske hon själv behöver stöttning för att orka med, och då tänker jag att det är soc skyldighet att hjälpa ts när/om hon inte kan själv. Är hon ensam i detta och dottern blir utpekad som den onde i det hela så tycker jag verkligen soc borde hjälpa. Soc kanske har insatser dom kan erbjuda om läget blir för tufft för ts. Både på dagis och hemmaplan.

Jag vände mig till soc när allt hände med min son, just för att jag kände mig så ensam och maktlös. Jag klarade det inte själv då jag var så förbannad och frustrerad.

Nu vet jag inte vem du talar om men menar du pojken som jag beskrev så tror jag visst en anmälan till soc skulle sitta på sin plats. Det märks så tydligt att nånting är fel med pojken, och att han inte bara är utåtagerande pga stress. Jag tror att han inte har det så bra hemma och att han kan lida av posttraumatisk stress efter våldsamheter han och hans familj flytt ifrån sitt hemland. Därför behöver pojken hjälp nu. Och eftersom jag inte vet ett dugg om pojken lider av någon diagnos så tycker jag ännu mer att socialen borde bli inkopplade.

Vad skulle vara så fel om soc blev inblandade i det här fallet med ts? Tänk om en ny värld öppnar sig för henne och hennes dotter med chans till flickan och hennes familj att få ett lugnare, harmoniskt liv tillsammans? Att soc blir inblandad handlar inte ett smack om att peka ut ts som en dålig förälder. Tvärtom. Tanken är att soc ska hjälpa ts när ts inte själv orkar mer.

Jag undrar jag med, för på min sons förskola var det blankt nej till att ha möte med de andra föräldrarna :(

Fy vilka hemska föräldrar måste jag få säga! När jag var mindre så var jag med om samma saker, och ALLT var alltid mitt fel för föräldrar och lärare såg inte vad de andra barnen gjorde, utan bara vad jag gjorde. Fruktansvärt! Jag fick alltid be om ursäkt, även om jag inte var den som startade de hela. Jag tycker du ska stå på dig och göra allt för att skydda din dotter mot dessa människor. Förslagsvis borde du söka dig till en psykolog eller någon annan som flickan kan få prata med, och sen be denne dokumentera hur din dotter är för övrigt! Jag tror dock inte något kommer hända med den polisanmälan, men om det skulle bli så, tror jag du tjänar på att ha papper från en psykolog som utrett din dotter. Varför skulle en sån liten ljuga om detta och helt oprovocerat skada någon annan?

LYCKA TILL I ALLA FALL!

Men snälla, låt ingen skylla detta på din dotter för då kommer hon växa upp till att bli osäker och alltid tro att hon gör fel...

Ja eftersom barn aldrig arresteras så gör en sådan polisanmälan att det går till socialtjänsten i ts kommun.

Ja det är liksom inget som sker och det handlar om likabehandling och diskriminering som man (ska göra iaf) arbetar hårt med inom fsk.

Samtal med enskild familj och pedagog är en sak men en situation där alla kan säga vad dom vill till både vuxna och barn låter inte rimligt, det utsätter vi inte någon för idag.