Nån som nyligen separerat och hoppas på att få tillbaka sitt ex? Ska vi följas åt?

Okej. Tack för tips! Hur länge sedan var det ni gjorde slut och varför? :)

Hur går det för dig Saknar? Något nytt?

Personligen mår jag lite bättre för varje dag som går. Har liksom ingen panik i kroppen på samma sätt. Funderar inte på om jag gjorde rätt beslut längre, utan nu vet jag att det inte fanns nåt annat alternativ.

Visst saknar jag honom, allra helst på kvällarna. Men om jag mår som jag gör redan nu, så vet jag att jag kommer må bra om typ en månad... Dock önskar jag att tiden kunde gå lite fortare och att det redan nu kunde vara sommar. Dag fem är snart över, vilket känns skönt.

Lever på hoppet:

Det har inte hänt så mycket nytt här, men jag märkte nyligen att han tagit bort en av våra gemensamma killkompisar på sociala medier och blev lite förvånad över det. Min kompisrelation till den här killen är i stort sett likadan som den jag har till killkompisen som jag nämnde tidigare som han umgås med, så jag förstår inte varför. Gick då tillbaka och kollade och det var efter vårt uppbrott. Underligt. Hörde med den killkompisen om något hänt mellan dem men han blev förvånad och sa att han inte hade en aning om varför, men att de inte pratat efter att vi gjort slut fast han trodde att det berodde på att han själv varit upptagen med jobbet.

Ah, sånt här som jag går och tänker på

Jag är jätteimponerad av dig och tycker att du är superduktig som står ut så bra som du gör och det låter jättefint att det blir lättare! Då kanske du är över den värsta fasen nu! Jag känner igen känslan av att man hoppas att tiden ska gå lite fortare... Går det bättre att äta nu?

Jag försöker ha i åtanke det du skrev om att det vore dumt att dem att träffa nya nu och att risken inte borde vara så stor, det hjälper när man har lite ångest Det jag tänker är att jag var ganska bra på att verkligen visa uppskattning mot honom och han saknar det säkert nu, och då finns det en risk att söka det på annat håll ifall någon skulle kasta sig i hans famn. Men men, det händer nog inte... hoppas jag! Och gör det det så visar det bara att han inte var värd att vänta på, då var det inte meningen.

Vad skönt med konserten, då har du ju ändå något slags "slutdatum" på din väntan då han med största sannolikhet kommer att höra av sig

Jag bor inte så nära honom och han brukar inte vara i mitt område så risken att jag springer på honom är inte så stor. Den killkompisen som han tagit bort bor i närheten av mig så det verkar ju inte som att han kommer att hälsa på honom heller och att jag därmed riskerar att se honom. Däremot så ska jag till "hans område" för att träffa en tjejkompis som bor där och sova över om 2-3 veckor och då finns det absolut en risk. Jag både vill och inte vill råka träffa honom. Kanske vill råka se honom utan att han ser mig... ahh, jag vet inte! Det har gått så pass lång tid ändå nu och jag börjar undra om han ändrat något i sitt utseende, kanske fått längre hår? Mer skägg? Jag har färgat håret mörkt i alla fall (var som en reaktion på uppbrottet, ville förnya mig ) så han kanske inte ens känner igen mig

Ahh. Förstår dina tankar kring den här killkompisen. Man blir ju helt matt på sig själv, då man hela tiden tänker på saker som kretsar kring dem. Men märkligt ändå att han tagit bort honom överallt. Skumt! Du får nog reda på hur det ligger till med det, tids nog. :)

Är rätt impad av mig själv faktiskt. Trodde inte att jag skulle må såpass bra så här fort. Ibland gör det ont som tusan, men då försöker jag tänka positivt. Är det menat att det ska bli vi i framtiden, kommer det att bli så. Hör jag aldrig mer av honom, lär jag ha gått vidare om ett tag och kommer att bry mig föga...

Skulle våra ex träffa nya nu, vore det idiotiskt av dem. Det skulle ju antagligen gå käpprätt åt fanders. Sen kanske de får för sig att ligga med nån. Det är ok, så länge jag slipper att få reda på skiten. Kanske låter hårt, men det är ju slut, så han får ju göra som han vill. Dock hoppas jag att han tänker till lite extra och förstår att det kan bli konsekvenser av hans val i framtiden om han vill ha mig tillbaka.

Ja vi får se hur det blir med den där konserten. Kanske inte ens vill träffa honom då.. :)

Det där med att råka springa på varandra, är ju en skräckblandad förtjusning. FYFAN. Vill inte råka springa på honom. Vi bor i Stockholm, men relativt nära varandra. Dock hoppas jag för allt i världen att det inte sker. Tror jag skulle må skitdåligt av det. :(

Tycker att du är grymt duktig också. Hoppas på att jag är lika duktig som du när det gått två månader. Kanske fär ett paykbryt och hör av mig om en vecka. Men jag tror faktiskt inte det. Kul med ny hårfärg! Själv har jag inte gjort ett smack. Kanske gått ner ett par kilo, men det är enbart positivt inför beach 2016. Har dock börjat äta lite mer.. Har du gått ner mycket?

Kram

Vi gjorde slut i januari pga båda kände att det var det ända rätta trots att vi älskar varandra.. Efter det började vi träffas lite då och då så sov jag där, vi åt middag, hade myskväll osv och allt började kännas bra.. Tills han bad mig välja allt eller inget och jag inte kunde säga allt. Jag vill/ville allt men jag trodde han menade allt som i "flytta tillbaka hit imorgon" medan jag menade allt i att börja om. Tydligen ville vi samma men det blev ett missförstånd.. Sen fick jag reda på att han pratar med en ny tjej som är en kompis till hans kompis vilket kändes JÄVLIGT tungt men jag fortsatte träffa honom ändå dum som jag är för att jag älskar honom och han sa att han vill vara med mig, att han älskar mig, att jag är den bästa flickvän han någonsin haft, att han saknar min familj, att jag är fin osv osv osv men jag gav upp när jag bad honom sluta prata med den andra tjejen. Jag sa att antingen så försöker vi börja om men då är det bara vi eller så träffar du vem du vill och då sa han "jag kommer ju sluta prata med henne om det blir du och jag igen". 

Det var droppen och jag klarade inte mer så jag gick och sa "hör av dig om du ändrar dig" då sa han att han skulle ringa dagen efter men så började vi tjafsa så han gjorde ju såklart inte det och sen blev jag så desperat att jag köpte det där paketet hur man får tillbaka sitt ex och är nu inne 10 dagen utan att ha hört av mig och det är så otroligt jobbigt. Jag vill bara att han ska ge mig ett tecken. Väntar jag i onödan? Jag vill bara höra av mig och höra hans röst, bli kramad av honom och vara med honom. Jag spyr av tanken på andra killar. Jag har aldrig mått såhär dåligt, jag rasar i vikt, sover knappt, jag har inte ens orkat duscha idag. Varför ska det vara såhär? Kan man glömma någon så fort efter 6 år? Jag går under, jag vill bara veta. Tänker han på mig? 

Förlåt om det blev lite rörigt men hoppas du förstår!

Ah I see! Du gör ett grymt jobb som inte hört av dog på 10 dagar. Även fastän det är jättesvårt, så tror jag att det är det ända rätta. Hur ska de annars få tid att sakna och komma till insikt? Det är bara sjukt jobbigt att ha någon som klänger och tjatar, samt att man förnedrar sig själv. Mycket olustig känsla...

Jag mår också dåligt, men mycket bättre. Har insett att jag tagit rätt beslut och då känns allt mycket lättare. Sen är det väl klart att jag också undrar ifall han saknar mig lika mycket som jag saknar honom, eller ifall han också mår dåligt.

Ifall vi väntar i onödan, får enbart tiden utvisa. Fast grejen är den, att har vi ingen kontakt med dem på ett tag, kommer vi att gå vidare och tillslut kommer vi inte bry oss ifall de kommer tillbaka eller inte.

Pepp till dig!!

Blä. Har en riktigt skitdag idag. En vecka har gått nu och visst känns det bättre. Men ibland dippar man och känner sig otroligt tom och ensam.

Det sjuka är att jag inte kan låta bli att fundera på hur han mår i allt detta. Tänker han på mig? Saknar han mig? Funderar han också på ifall det går att lappa ihop i framtiden?

Varför funderar jag sä sjukt mycket kring detta och har typ dialoger med honom i mitt huvud? Helt galet, då jag vet att jag ändå inte kommer att få några svar. Tids nog kanske, men inte än på länge.. :(

Jag blev lämnad av min fästman för 6 veckor sedan efter 4 år tillsammans. Jag vill inte ha honom tillbaka, men jag skulle däremot vilja att han ber om ursäkt över att han aldrig kämpade för mig. Att han inser sitt misstag. 

Hej Thotis90.

Har ni nån kontakt idag? Jag hoppas för din skull att du får en ursäkt. Skönt dock att du känner att du inte vill ha tillbaka honom, även fastän jag förstår att du säkert har det svinjobbigt.. Pepp pepp!

Vi har ingen kontakt idag då vi är överens om att endast ta kontakt med varandra om det är absolut nödvändigt. Han behandlade mig som skit i 4 år (dåliga prioriteringar och tonvis med bortförklaringar) och jag vill inte ha med honom att göra. Jag kunde inte flytta ut förrän 2 veckor efter att han gjorde slut och sista veckan bad han mig att stanna, sa att vi kunde låtsas som att ingenting har hänt och återgå till det vanliga. Nej, du! Jag förtjänar bättre. Det var jobbigt i början, för jag kunde inte sluta tänka på varför jag inte var värd att kämpa för, men idag mår jag bra. Ångesten är borta och nu kan jag göra vad jag vill utan att behöva tänka på någon annan.