BF Januari 2017

Hej hej, jag är beräknad till 16 januari eller så. Blev gravid efter 8 månader, vi förlorade vår första i vecka 17, juli 2015. Vågar inte riktigt tro att den stannar den här gången heller, men vi får väl se. Hoppas hoppas. 

Vi kommer att göra ett NIPT-test, men det är för att jag är 40 och redan har fått ett sent missfall pga en trisomi. Hade jag inte tillhört en riskgrupp så hade jag aldrig lagt en så stor summa pengar på något som med allra största sannolikhet är helt onödigt. Vi kommer nog att vänta lite längre än till vecka 10, kanske 11-12, för att vara säkra på att få svar (det kan bli "obestämt" svar om man testar för tidigt) och för att vara förbi värsta missfallsrisken. 

Beklagar! Vad synd. :(

Jag blöder lite, så jag är också ganska orolig just nu. Det var exakt likadant i min graviditet förra året, att jag blödde lite i vecka 6-7. Inte tillräckligt för att fylla en binda men ändå, känns ju mindre kul. Jag fick missfall förra gången men inte nödvändigtvis relaterat till blödningen, för det var 10 veckor senare (fostret levde på ultraljudet i vecka 12). Så nu vet man ju inte alls hur det blir. Tycker inte jag känner så mycket symtom heller, det som känns mest är lite "mensvärk". :(

När det är såhär så ids jag inte ens boka tid till inskrivning, känns ju bara olönt. 

Jag går in i vecka 9 imorgon, och mår pyton. Det blir värre av att åka bil, tåg och buss för mig, speciellt om något luktar. Svett, kål, rök, ostädad kyl och sopor är det värsta, uuh. Nu när det varit så varmt är det en plåga att åka kommunalt för folk luktar allt möjligt ofräscht. Idag har jag åkt massa bil och tåg och kom hem väldigt illamående. Var tvungen att stanna var tionde meter på väg från bussen och samla mig, tänka på frisk luft och gröna blad typ. 

Vi har bara berättat för min mamma (lite av ett misstag) och hon är tyvärr inte så inställd på att det kommer att gå bra eftersom jag redan fått ett sent missfall. Tror inte hon på allvar tror att vi kommer att få ett friskt barn. Var lite samma förra gången faktiskt, hon ville liksom inte prata om det alls. Men nu bryr jag mig inte lika mycket som jag gjorde då, då tog jag väldigt illa upp och nu tänker jag att det bara är sån hon är, ingen mening med att undra varför eller önska sig annorlunda. Störigt bara att vi delar en erfarenhet oavsett om jag får barn eller ej, och att det ändå inte "räknas" liksom. Helst vill hon bara prata om min svägerska och mina brorsbarn. Det är de som är Familjen nu tydligen. Jaja, whatever. Får jag missfall igen så låter jag nog de ägna sig åt varandra helt enkelt. 

Ja, det kan det säkert vara. Men ledsen blir man ju oavsett, vet jag av erfarenhet, antingen man räknar med att det går bra eller dåligt. Hon är lite konstig med känslor öht. Jag fick tyst missfall som upptäcktes i vecka 17, då hade fostret dött i vecka 13, veckan efter ultraljudet. Fick göra abort då (framkallad förlossning eftersom det var sent). Troligen pga någon form av trisomi, för vi fick mycket hög risk på KUB (för alla tre trisomier de testar för). Vi fågade om det kunde vara ärftligt, men de gör inte utredning baserat på bara ett missfall, och statistiskt sett var det bara otur. Men vi får se. Den här gången gör vi NIPT istället för KUB. 

Ja, det var väldigt tungt. Vi var deprimerade länge, både min sambo och jag, fastnade i soffan och orkade inte träffa folk på hela sommaren och hösten. Vi gör NIPT samma vecka som jag skriver in mig, vecka 12, för att vara över den värsta missfallsrisken. Sen dröjer det väl tio dar innan svaret kommer, och det ska vara tillräckligt säkert för att vi ska kunna räkna det som ett absolut ja eller nej. Så jag slipper vänta till vecka 17 för ett fostervattensprov denna gång. 

Jag kan väl säga så här, att jag tänker inte så mycket på att det ska bli ett barn än, jag tänker bara på att jag är gravid, som ett kroppsligt tillstånd. Men det gjorde jag med första också, jag försökte skydda mig. Problemet är bara att när man sett det röra sig på ultraljud så är det omöjligt att inte knyta an på en gång, oavsett hur mycket man försöker distansera sig. Jag överväger faktiskt att bara blunda på NIPT-ultraljudet, de får kolla själva. Så får jag hålla mig till RUL om det blir så. 

Jag är inte så stressad som jag var då, men det är mest för att jag vet att det gör ingen skillnad om man stressar och "läser på" (nojar) eller om man bara tar sin folsyra och tänker på nåt annat. Jag kan ju inte hindra ett missfall genom att vara påläst eller dricka spenatsmoothies varje dag, liksom. Men det är klart att jag tänker på att det kan gå likadant igen, det tänker jag jämt. Men så tänker jag också att det är större chans att det går bra, och att förra gången bara var otur.

Vi ska i alla fall åka på semester den veckan som vi väntar på NIPT-svar, man måste försöka leva lite också. Annars försvinner hela den här sommaren i oro också. Man kan vänta på stranden lika gärna. 

Ja, det försökte vi förra gången, men min moderkaka låg fel för att vi skulle kunna ta det därifrån, bakom urinblåsan. Den fäster inte alltid på samma ställe. Sen är det ju en risk med det också.

Vi kommer inte att försöka få fler barn efter det här, så antingen blir det ett ensambarn eller inget barn alls, och då får det vara värt med 6500 för NIPT. Det är mycket pengar, men det är värt mycket i sinnesfrid för att slippa KUB, väntan och invasiva prover. 

Ja, det var hårt, och sånt händer ju tyvärr, fastän man på nåt sätt tänker att 12 veckor är den magiska gränsen, att efter det "kan" man inte få missfall. Det kan man. Men det är ovanligt som sagt, 3-5 % av alla missfall kanske. 

Min barnmorska förra graviditeten var inte så peppad på den inställningen du och jag har där, hon ville gärna prata om "bebisen i magen" i vecka 8 och sådär, men då sa jag bara nej, jag är inte bekväm med att prata på det sättet så här tidigt, och det är min graviditet, så jag måste få avgöra själv. 

NIPT betyder non-invasive prenatal test, och det är ett blodprov som jämför fostrets DNA mot mammans DNA och på så sätt hittar kromosomavvikelser för samma tre trisomier som KUB testar för, men resultatet är betydligt mer entydigt än KUB, över 99 %. Liksom vid KUB gör man ett ultraljud, men inte för att mäta nackspalt utan för att se om det är ett eller fler foster (och för att bekräfta vecka, man kan inte testa före vecka 10, och något senare ger säkrare resultat). Om det är tvillingar är NIPT inte lika pålitligt, för då vet man inte om båda tvillingar har en trisomi eller bara en, om det skulle vara något avvikande med blodprovet. Men är det tvillingar så behåller vi dem oavsett och testar inte vidare, för invasiva prover innebär väldigt mycket större risk för tvillingar än ensamma foster. Svaret kommer efter 9-14 dagar via telefon, post eller på nätet. Vi kommer att få svaret på nätet. 

Tack för hållna tummar! 

Nej, precis, i vecka 8 har ju fostret precis slutat vara embryo och knappt det. Ett blåbärsstort foster är inte en bebis. Skönt att din barnmorska var bra. Jag har bytt mvc nu, ville inte gå till mitt gamla eftersom det slutade så illa. Inte deras fel, mer att vi ville börja om. Jag bor i Malmö, här är det hälsosamtal vecka 8-9 och inskrivning vecka 12 eller senare. Vi hoppade hälsosamtalet eftersom jag redan har det i färskt minne, och går direkt på inskrivning samma dag som NIPT. 

Det är enbart en kostnadsfråga. Jag hörde en oerhört osympatisk åsikt från en manlig läkare, att NIPT gjorde det för "lätt" att göra abort jämfört med KUB. För det är ju alltid så jävla lätt att avsluta en önskad (eller en oönskad för den delen) graviditet, så låt oss göra det svårare och så plågsamt som möjligt! Men de flesta normala läkare hoppas jag inte tänker så, utan bara att det är dyrt. I Stockholm får man det gratis om man har särskilda skäl (vi hade t.ex rätt garanterat fått det, med vår historia) men i Malmö får man betala själv. Det ändras väl snart. 

8+1 för mig. :) Lycka till på hälsosamtalet, ska din partner följa med? 

Varje vecka är verkligen en milstolpe. Man känner ju efter varje dag vad som känns annorlunda, vad man vill äta och inte äta, hur mycket man behöver sova..