BF Januari 2017

Åh vilken snygg mage! 

Träffade mina föräldrar häromdagen, herregud.. jag visste ju att de inte direkt brinner av intresse för det här barnet men det hade varit schysst att ställa NÅN fråga när jag är i vecka 22. Tidigare kan jag fatta att det kanske var lite känsligare med NIPT osv. De pratade i 20 minuter om sopsorteringen i min stad, att den är sååå dålig, och när jag försökte byta ämne till att vi köpt vagn, att jag varit och lyssnat på hjärtat med doppler, att svärföräldrarna kommer ner med bebikläder osv så var deras ansiktsuttryck ungefär som när någon berättar lite väl mycket i detalj om sin katt. Så snart jag avslutat meningen bytte de ämne till vad grannarna håller på med och hur tvättstugan i mammas nya hyreshus ser ut. 

Jag ger upp. Jag är fascinerad och avundsjuk på tjejer som vill ha med sin mamma under förlossningen, själv hade jag hellre tagit valfri person i väntrummet på BB. När någon har ont eller behöver stöd så blir min mamma arg och otålig och ger upp direkt, kastar upp händerna i luften, går iväg och vill ha en klapp på axeln för att hon är ett jättebra stöd egentligen, bara det att alla är för otacksamma.

Pappa förutsätter att vi ska ge barnet hans mellannamn, för att fyra generationer i hans släkt heter samma. Han är också oproportionerligt glad att det blir en pojke, vilket är irriterande då detta verkligen inte spelar någon roll för oss. Det är som att han tror att det ska bli HANS barn för att det är en pojke "äntligen". Som att mina brorsdöttrar inte riktigt räknas, och med andra ord räknas inte jag heller lika mycket som min bror. Så nej, barnet kommer inte att heta som pappa eller bror eller farfar eller farfarsfar. 

Mer eller mindre.. men de har blivit klart knepigare med åren, och ännu mer sen de separerade och kunde blomma ut i all sin knepighet på varsitt håll. 

Ja exakt, tyvärr har jag många gånger mina föräldrar som anti-exempel.. sen har de bra egenskaper också, men kanske mer som människor än som föräldrar om man ska vara lite krass. Så märkligt att bara kommentera om magen, jag kan fatta att din syrra blev sur för det, hade jag nog också blivit. Men bra att er mamma öht nämner något antar jag? "Tack för barnbarnet" var ju en lite lustig formulering från svärmor onekligen..

Ja, alltså jag trodde ju pappa skulle kunna lägga locket på sin entusiasm över att det blir en kille litegrann, jag misstänkte att det var mer värt för honom men det börjar kännas inte speciellt kul nu med alla påpekanden om just det. Klart det kan vara kul att ha både och, men så big deal är det väl inte. 

Apropå totala motsatsen så är mina svärföräldrar här i helgen.. min svärmor hade med sig ungefär en miljon bodies och andra kläder från vinden och Myrorna, en del var väldigt gulligt och annat inte, men hur som helst snällt att tänka på oss. Allt gick smärtfritt i ett dygn tills hon insisterade på att få se mig i profil (min mage är inte så jättestor än och ser mest lite fet ut) och jag sa "nä men sluta" för jag är inte så bekväm med att nån ber mig visa upp mig sådär. Då slutade hon liksom inte utan JAGADE mig genom lägenheten när jag gick undan. Rätt obehagligt faktiskt och jag blev sur och lite ledsen. Vi skulle gå ut och äta nu på kvällen allihop men jag hade ingen lust att följa med längre. Svärmor och jag har en lite ansträngd relation redan, för jag är rätt privat av mig och hon är en sån som lägger sig i och alltid ska säga vad hon tycker när ingen frågat. Kanske överdrivet av mig att bli så sur att jag stannade hemma ikväll, men jag tycker att den magen som syns i kläder när jag sitter och står vanligt är den som folk får se - det är inte okej att be om en privat visning! Speciellt inte att insistera JO MEN JAG VILL SE, som en liten unge, när jag säger nej?? Det är min kropp! Jag blev på dåligt humör och hade ingen lust att sitta och småprata som om inget hänt efteråt. 

Förlåt en okunnig, men vad tusan är 4D? De skickar bebisen genom fjärde dimensionen och tar en bild där, eller vadå? :P 

Grattis till bra prover i alla fall! Min SF-kurva ligger hela fem veckor över.. men jag har bestämt mig för att inte bekymra mig för det förrän vi gör ett tillväxtultraljud, vilket lär bli aktuellt om han ska hålla på så här och verka skitstor. På RUL var han dock helt normalstor, så det kan ju vara viss felmarginal på mätningen också. 

Jo okej, men det måste ju vara 3D? Finns bara tre rumsdimensioner, den fjärde är väl i så fall tiden? 

Mm, jag ska också göra flödeskontroll om ungefär en vecka, så om den går bra så känns det nog lugnt för mig också. 

Välkommen! 

Tråkigt att du har haft så mycket illamående att du blev av med ditt timvik! :(  Jag frilansar för ett företag och de skickar mig inga jobb sen två månader tillbaka, så det är bara min sambo som drar in pengar, det är inte så kul heller.

Mitt bf ligger nära ditt, 14 januari. :)Jag ser inget. började faktiskt känna i förrgår när jag gick in i vecka 24! Men sen dess har jag känt honom ganska mycket. Han ligger långt ner och ibland sparkar han mig på vad jag tror är urinblåsan, känns jättekonstigt och jag brukar säga "lägg av!" helt spontant som om han skulle fatta. 

Ingen sovställning är 100 % skön just nu. Tycker inte heller det är skönt att hålla på med kuddar under magen och mellan knäna. Har börjat få problem med att sova pga det. Plus att jag går upp och kissar och dricker. :P

Hej hej, det här är gruppen för oss som väntar barn i januari 2017. ;) Inte juni eller maj. Men grattis ändå! 

Förresten, någon som känner sig mer hungrig nu än tidigare? Jag har ätit ganska lite eller "lagom" hela graviditeten för jag har inte varit så hungrig, men senaste veckan eller så (vecka 24 för mig nu, så kanske sen vecka 23 då) har jag blivit avsevärt mycket hungrigare. Har vaknat mitt i natten för att gå upp och äta! Brukar inte äta så mycket när jag blir hungrig, ett par torkade aprikoser eller en skiva ost eller så, men det går verkligen inte att ignorera! Och om jag äter för lite till frukost så äter jag en frukost till innan lunch. :)  Jag bävar lite för tredje trimestern..

Kissa på natten - UGH! Jag går upp två-tre gånger, igår var det segaste för då vaknade jag kl 6 för att jag var superkissnödig, och då kom jag på att jag skulle till mvc och hon ville ha morgonurin. Kul att först leta reda på en ren burk och provrören och sen stappla in på toa med dem, hyfsat yrvaken och sprängfärdig. 

Mvc gick bra iaf, hade normalt blodtryck och det var mysigt att höra bebisen som vanligt, men nu känner jag ju honom sparka dagligen (äntligen!! började för bara några dagar sen) så det kanske inte var riktigt lika hett efterlängtat som innan. Ändå bra att få höra hjärtat slå normalt, och att morskan var nöjd och så. 

Jo, jag tror det, men det känns ingenting, som att det gör ont eller så, men magen kan vara stenhård ibland runt livmodern. Jag fattade inte ens att det var sammandragningar för jag trodde att det skulle göra ont? Tror jag hade just under en undersökning av SF-måttet, för barnmorskan sa att det var ju värst vad du har magmuskler, nu får du försöka slappna av lite! Jag tror inte hon kunde mäta så bra pga det. Började väl vecka 18-20 kanske. Är i slutet av vecka 24 nu och det är så ibland fortfarande.