BF Januari 2017

Jag är så hemskt ledsen för er skull! Jag vet hur det känns, eller jag har i alla fall varit i samma situation. Be om psykolog om ni känner att det behövs - jag ångrar att vi inte gjorde det då, jag tror att det är bra. Stor kram, ta hand om varandra nu. 

:( Jag hoppas att det inte är något! Håller tummarna! 

Åh, grattis!! Vad skönt att allt var bra! 

Usch vad otäckt för dig med blod! Bra att det inte kommit mer, håller tummarna för att allt är okej! Skönt ändå att RUL är redan imorgon så du slipper gruva dig så länge. Så jobbigt att sånt ska hända när man inte är hemma, då blir ju allt dubbelt nervöst. Irish twins. ;) Har min bror också, men det går jättebra. Större barnet hinner aldrig bli svartsjuk, så det är en fördel, den är för liten för att fatta sånt. 

Åh vad häftigt! Så kul med två! 

Jag ska på RUL imorgon, jättenervös eftersom jag inte känner nånting just nu förutom foglossning.. tycker inte heller magen syns så mycket. 

Hej Kmora och alla andra som just gjort eller snart ska göra RUL! Kul att läsa om alla. Mitt gick jättebra, jag var så lättad så jag höll på att börja gråta. Visserligen hade vi bestämt att vi skulle slappna av efter lyckat NIPT, men eftersom jag fick mitt förra missfall i vecka 17 så var det väldigt svårt ändå att räkna med att det skulle gå bra - nu låg han i alla fall där och sprattlade, precis lagom stor för sin ålder, 136 BPM i hjärtfrekvens och allting där det skulle vara. UL-morskan var jääättenoga och talade t.o.m om när hon mätte avståndet mellan fingrarna, att det var "normalt avstånd" - det trodde jag inte de kollade! Kanske gjorde så för att vi redan gjort NIPT, hon visste ju att vi är oroligare än genomsnittet. 

Jag blev beräknad till 14 januari, vilket var ungefär samma som innan.

Det jag verkligen behöver nytt av i klädväg är bh-ar! Annars klär jag mig mest i trikåklänningar och tajts, så de kan jag nog ha kvar länge till. Sen i vinter tänkte jag kanske köra lager på lager och öppen kappa så jag slipper köpa nytt. Det är inte så värst kallt i Skåne på vintern ändå.  

En kompis skickade precis ett jättegulligt paket med hennes barns urvuxna kläder, det var precis sånt som vi tycker är fint - lite gammaldags i dämpade färger. Svärmor sitter redan och syr ihop virkrutor till en gallerfilt, och nu råkar svärmor ha lite tveksam smak men filten är faktiskt gullig (kanske för att det är gammelfarmor som virkat. host host..) och det är rart att hon bryr sig så mycket. Hon vill sy ett babynest också, vilket jag är mer tveksam till, men OK då. 

Svärmors reaktion på ultraljud var ungefär "IIIIIIH! Skicka bilder!" och sen garanterat visa aaaaalla hon känner första bilderna på hennes sonson...

Mammas reaktion var exakt motsatta - "Såg man nåt överhuvudtaget? Jaha. Men hur såg DU ut inuti då?"

Jag: "Hur menar du nu.."

"Ja, alltså, var du frisk?"

"Ehh.. alltså hurdå? Menar du liksom cancer, njursten, missbildningar? De tittar inte efter sånt, mamma."

"Nähä."

"Nä, alltså, om du behöver ett ultraljud av njurarna eller nån annanstans så får man remiss till en specialist på DET området. De gör liksom inte en fullständig genomgång av organen utan anledning."

"Nähä, okej. Tycker de kunde kolla sånt när de ändå håller på. Men hur mår du då?"

"Jag mår bara bra, tack. Jag har lite foglossning, men det visste du ju. Fostret mår också bra, och allt ser normalt ut."

"Ja det var ju bra."

Alltså. Ibland kan hon messa mig bara för att tala om att hon "inte vill hålla på och GILLA saker på facebook" men att vi "vet att vi har hennes stöd ändå". VET VI? Om man inte säger nåt och inte gör nåt, hur visar man egentligen sitt stöd då? Jaja, hon är rätt speciell, det visste jag ju redan innan. Pappa är jättelycklig, på sitt sätt, men han är ju man i en viss ålder så han visar inte känslor hur som helst. 

Tack så mycket! Jag vet att det är oroligt, men det går säkert jättebra. Du har ju klarat dig så här långt in i graviditeten, det är väldigt ovanligt att det går fel så sent.

Jag vet hur det känns.. förra graviditeten skällde jag ut mamma för att hon enbart försökte diagnostisera mig med olika sjukdomar, sa att det kunde hon lämna åt utbildad vårdpersonal och själv kunde hon visa sitt stöd istället. Det ledde bara till att hon inte ringde alls, men det var bättre än hennes oönskade oro i alla fall. Pappa orkar jag inte ens be om nåt emotionellt stöd eller att han ringer, för han sysslar inte med sånt. Det är lönlöst. Jag brukar själv ringa honom en gång i månaden och ge en lägesrapport på två minuter. Det är mer än vi hördes förr.

 Tack så mycket! Det är jätteskönt. :) 

Nej precis, man kan inte lägga för mycket tankekraft på det. Sen tror jag också att vår generation är mycket mer medveten om förändringar vecka för vecka med tanke på ultraljud, tidiga ultraljud, doppler och appar och allt sånt, där det står exakt hur stort fostret är vecka för vecka och exakt hur snabbt hjärtat slår osv, så det finns mer att fråga om. När hon väntade mig så blev man gravid, och sen nio månader senare kom det förhoppningsvis ut en frisk unge, Under tiden läste man kanske en bok om hur förlossningen skulle gå till. Så värst mycket kostråd eller annan uppmärksamhet fick man nog inte. 

Foglossning kanske? Kan sitta i ljumskarna. På mig sitter det mest i korsryggen och rakt över blygdbenet, men har känt lite i ljumskarna ibland.  

Är avis på alla som känner sitt foster. :( Gick in i vecka 20 idag och känner inte ett smack. Har försökt känna fisksprattel, "fjärilar", "kurr i magen", "som en resår i trosan som smäller", "som en mobil som vibrerar" och allt vad jag fått det beskrivet som, men känner inget sånt. Men rör på sig gör han ju, det såg jag på RUL. 

Mer sugen nu än vanligt, men eftersom det var en halv evighet sen som sex kändes kul så har vi nog glömt lite att man kan ha det bara för att. Först var det sex vid ÄL i sju månader vilket oftast var rätt ohett och pliktbelagt - sa t.o.m på slutet att nu får vi fan snart sluta försöka skaffa barn, för jag vill ha tillbaka vårt sexliv (och bara öht känslan av att vi två duger bra tillsammans även utan barn)! Att försöka och försöka är ju skitstressigt. Sen mådde jag illa vecka 7-12, sen var vi för oroliga för NIPT för att ha nån lust fram till vecka 16, sen åkte vi på semester och var bland en massa folk hela tiden - inte så att vi delade sovrum med någon annan men det var i små sommartorp och väldigt lyhört, kändes inte så värt då. Så det är egentligen först nu som det känns aktuellt igen. Har nog inte haft sex mer än två-tre gånger sen jag blev gravid, och då var det precis i början, det är ju rätt katastrofalt egentligen. Får väl ansöka om ett samlag. :P

Lite fylld blåsa men inte superkissnödig tror jag, för ibland trycker de ju lite. :) Är olika om du går privat eller inom landstinget tror jag, mina bilder kostade 100 men skulle tro att det är gratis på sjukhus.