BF Januari 2017

Grattis! Vad skönt att allt gick bra!Japp! Min sambo gick tydligen upp kl 5 för att han vaknade livrädd för att han trodde att det var ett monster i rummet som lät! Stackarn! Jag snarkar inte så mycket jämt men igår var en jättejobbig dag då jag spenderade hela jävla dan på mvc och sjukhus så jag var rätt så slutkörd.. 

Var på TUL idag, bebisen väger redan 3400. Yikes.. Han växer 300 g i veckan. Men även med den tillväxten tror jag inte att han riktigt hinner över 5 kg till bf. Vården pressar mig dock stenhårt till igångsättning tidigt, men jag tänker iaf förhala det till vecka 38+ för jag tycker inte det känns vettigt att sätta igång nån som inte är sjuk och inte bär på en bebis som mår dåligt. Jag är lång och har breda höfter och kan nog pressa ut en hyfsat stor unge. Igångsättningar slutar ju sällan speciellt lyckat för förstöderskor så jag vet inte varför de är så himla peppade på den idén. Hade det varit upp till ena läkaren, den yngre, så hade hon nog satt igång mig redan i nästa vecka och det känns ju rent oseriöst. Då är jag i vecka 36+ dvs barnet räknas fortfarande som prematurt! Okej, de flesta 36-veckors bebisar klarar sig jättebra ändå, men det finns ju verkligen inget rimligt medicinskt skäl. Den äldre läkaren ville inte sätta igång men däremot kolla cervix i nästa vecka men det tackade jag nej till, då jag inte ser någon poäng med att hålla på och "kika på julklapparna". 28 januari sa jag ja till att få cervix kollad iaf, är jag t.o.m lite öppen då så kan jag nog överväga det på ett annat sätt. Men INTE i vecka 36, tack!

Bebisen mår annars bara bra. Själv är jag dödsförkyld och rätt bitter för det eftersom jag gick och fick influensavaccinet. Trodde liksom jag skulle slippa nån förfärlig förkylning i år, men det hjälper ju inte mot andra virus, så.. Tror att jag ironiskt nog blev smittad på vårdcentralen, då folk drar dit sina virus och tror att det ska hjälpa dem att bli bättre på nåt sätt. Grrrr.. Jag var tvungen att typ dränka mig själv i handsprit på sjukhuset för att det skulle kännas minsta okej att visa mig där. Andades in i en halsduk hela tiden osv. Tycker inte man ska gå ut och smitta andra, men det är så svårt at få tiderna i specmödravården så jag var tvungen. 

Men för i helvete. Låter ju helt vansinnigt vilka människor du träffar. Den enda som är gränslös i min närhet är svärmor, och hon bor lyckligtvis 150 mil bort.. så "närhet" var kanske att ta i. 

Jag oroar mig för igångsättning dygnet runt. Kan knappt sova, gråter varje dag. Överväger att ställa in min cervixkonrtroll för att jag är rädd att de bara ska boka in mig till igångsättning på en gång om jag är lite öppen. Enda som skulle kunna få mig lite lugnare är att skirva en jättedetaljerad förlossningsplan tillsammans med barnmorskan som kommer att vara där den dan, men jag vet inte ens om det går. Det känns ju som ett rent lotteri om man får EDA i tid, hur man svarar på olika mediciner och om man får värkstorm eller ej. Läste nån intervju med en överläkare på ett BB (minns inte vilket nu) där hon medgav att det finns mycket som barnmorskor och läkare på BB gör som kanske inte nödvändigtvis är det bästa eller skönaste för kvinnan utan vad som är tidsbesparande och enkelt för personalen i första hand. T.ex så skulle ju långt ifrån alla behöva värkstimulerande dropp om man bara gav kvinnorna lite mer tid för värkarna att komma igång av sig själv. Egna värkar är bättre än droppvärkar, och känns bättre ockå. Sånt gör mig jättearg, och rädd. Jag kan ju skriva en mil lång förlossningsplan men om ingen läser den eller om det är personalbrist så är det ju knappast lönt. 

Vill inte göra någon annan som ska sättas igång orolig, men ni kanske har bättre kontakt med vården än jag har haft och inte känner alls samma. Hoppas det. 

Usch, krya på dig! Nej inför en förlossning - speciellt igångsättning - måste man ju vara så utvilad det bara går. Inte bara feberfri helst.
Jag dricker också hallonbladste, 2 koppar om dan. 125 kr för 245 gram på Pappas tehus, så ungefär samma pris där. Man kan blanda det med lite annat örtte som smakar frukt så blir det godare. Obs att man måste ha jättemycket te i för att det ska bli 5 gram per 2 kopps-kanna, nästan en halv kopp torrt te. Hallonbladen är mycket fluffigare än teblad. Vi har en matvåg hemma så jag har kollat. 

Dock varning för att dricka det och ta järntabletter samtidigt, som jag gjorde - teet är "bra mot lös mage". :P Så att eh järntabletter + ett te som är bra mot lös mage är kanske inte en underbar kombination. Blev som tegel i magen, rätt hemskt faktiskt. Nu försöker jag att ta järntabletterna en dag och dricka te en annan, eller äta katrinplommon den dan jag ska ta båda. :/ 

Jag började dricka för två veckor sen, är i vecka 37 nu. 

Iofs har jag även läst info nån annanstans om att det ska hjälpa MOT förstoppning, så det kan kanske vara olika för olika magar, men min erfarenhet är exakt motsatta. Hade jag haft hemorrojder och katrinplommon inte hjälper så hade jag nog undvikit det! Jag är inte normalt sett hård i magen så om jag äter frukt och dricker mycket vatten för att kompensera för teet så går det bra ändå. Men att kunna gå på toa är ju kanske lite viktigare än att dricka ett örtte som KANSKE hjälper förlossningen. 


Nä, järntabletterna är ju helt klart viktigare om du ska snittas, så det hade jag också prioriterat. Mitt hb är på 120 nu så det är helt ok, måste inte ta tabletterna varje dag utan försöker bara ta dem några ggr i veckan. 

God fortsättning alla januarimammor! (och några decembermammor)

Jag har svällt upp som en gurka under julhelgen, herregud.. okej att jag ätit julmat men tror jag gått upp 3 kilo på en vecka, och det motsvarar ju knappast vad jag ätit! Blir lite orolig över all vätska faktiskt. Fingrarna är som tjocka korvar och vaderna ser inte riktigt kloka ut. 

Mamma hade sytt dregellappar och två sovpåsar till bebisen, det var gulligt. Dregellapparna var visserligen jättefula så jag vet inte ens om jag vill använda dem ärligt talat, men vi får väl se. Sovpåsarna var fina iaf. Alla höll sams med varann. 

Senaste dagarna har jag börjat må akut illa på morgonen och torrhulka över toan, och på kvällarna får jag sammandragningar som varar nästan hela natten. Känns som om jag somnar med sammandragningar och vaknar med dem. Ibland gör de riktigt ont och ibland är det bara spänt. Är trött och måste sova middag varje dag.

Avbokade just en kontroll av cervix om två dar bara för att det är så extremt oskönt där nere just nu att jag faktiskt inte orkar en gynundersökning mer än två veckor i förtid bara för att se om jag är öppen. Kommer ungen så kommer den, och om den inte kommer så får de väl börja rota då. Just nu vill jag faktiskt mest vara ifred med min sambo och slippa alla läkarbesök så länge det bara går. 

Ojsan, det var snabbt! Men tur att alla mår bra nu. Grattis!Oj hjälp, hon föddes i ambulansen alltså? Inte utomhus åtminstone, hoppas jag! Vilken pärs, hoppas ni mår bra nu! 

Grattis! Skönt med en snabb förlossning, och fint namn! Tråkigt med stygnen. 

Jag är bokad för igångsättning lördag morgon, då är jag i vecka 38+6 så det känns inte gruvligt tidigt iaf. Är skitorolig att få pinvärkar, värkstormar osv men bebisen är iaf fortfarande en hanterlig storlek även om det är för att han är stor som jag blir igångsatt, 4300 väger han ungefär, och det är ju stort men inte monstruöst stort. Så det ska väl gå hoppas jag. 

Oj, ambulansförlossning! Väldigt strongt av dig! Grattis till lillan. Hjälp vad det lät, med ruttet köttlukten.. hehe. Men grattis till bebis!

Jag skulle blivit igångsatt igår men det såg väl inte så jätteöppet ut i cervix, ett litet finger max och högt upp, så vi åkte hem. Fick välja själv och jag valde att vänta eftersom bf är 14 jan. Nästa bud är på tisdag, 4 dagar innan bf. Har inget hänt med cervix då så tror jag ändå att vi stannar kvar och sätter igång. 

Vi har städat, äter mest hämtmat och kollar på tv-serier och försöker få tiden att gå. Planen är väl att försöka promenera igång en mjukare och öppnare cervix men det är inte helt lätt att röra sig numera.. 

Nu är vår bebis snart tre veckor, så lite sent att meddela födelsen kanske. Men liksom fernandasmamma blev jag snittad (urakut, alltså nedsövd tyvärr) efter att ha varit helt öppen flera timmar. Hade en fruktansvärt usel barnmorska under utdrivningsskedet och en traumatisk upplevelse av de sista timmarna, men försöker tänka på barnmorskan som hade skiftet innan istället. Op-teamet gjorde också ett jättebra jobb även om jag inte minns dem speciellt väl.

Vår son föddes 11 jan på förmiddagen, 4430 g och 50 cm, så en riktigt trind liten kerub. Han hade fullt med hår som börjar bli långt i nacken. :) Otroligt gullig, tycker vi naturligtvis, 

Jag skulle inte rekommendera tidig igångsättning, för er som börjar bli trötta på att vänta. Är man överburen har man ju inget val men om jag kunnat ta tillbaka min igångsättning i vecka 39+3 så skulle jag gjort det på en sekund. Min förlossning tog två dygn och slutade som sagt med katastrofsnitt för att värkarna var för svaga. Det gjorde ONT att vara öppen 10 cm i 3½ timmar kan jag säga, men det värsta var att jag fick panik. Det är jobbigt att tänka på. Hade förlossningen fått starta av sig själv hade jag kanske sluppit allt jag var tvungen att gå igenom för att träffa vår lilla unge. Allt är ju självklart värt det i slutändan men det var ledsamt att inte få se honom förrän två timmar efter operationen.

Amningen funkar fortfarande dåligt pga snittet också, det börjar bli bättre nu men det går väääldigt långsamt. De tilläggsmatade honom från det att jag var sövd och sen var det kört, han ville inte amma, det var för jobbigt och han blev bara arg. Så det är jag också ledsen för. Fick ingen riktig hjälp på BB, mest en massa pikar och kritik för att jag inte satt med ungen till bröstet dygnet runt och kämpade med amningen. Han sov ju jämt! De ställde in en pump på rummet men det kom typ tre droppar på en halvtimme varje gång jag pumpade. Hyrde pump när jag kom hem men tre veckor senare pumpar jag bara ut en tredje- eller fjärdedel av vad han får i ersättning per matningstillfälle, alltså 20-30 ml. Vet inte vad han suger ut men det är iaf alldeles för lite för att han ska bli mätt. 

Hur som, han gillar iaf att amma numera (äntligen!) och kan tänka sig att göra det några ggr om dagen. Det är segt att både amma och blanda till flaskor till varje matning - på nätterna gör vi oftast bara en större flaska för att slippa ilsken hungrig bebis och få lite sömn - men han bryr sig ju inte utan tycker bröst och ersättning är lika gott. Och det är ju huvudsaken, att han är nöjd och växer. Men jag är hyfsat avundsjuk på alla som bara börjar amma på en gång utan problem, och även på alla som fått se sin bebis födas. Jag var så zonkad efter uppvaket att jag minns inte ens de första fotona jag tog på min sambo när han matar bebisen med kopp, det var nog drygt två timmar efter snittet. Att han fick vara med och klippa navelsträng och ta foton när barnet vägdes och sätta på hans första blöja medan jag var sövd, det är deppigt. De kom in med en välkommen till världen-bricka med fika till bara honom. :( Världens deppigaste bricka. Men då sa han till att de fick komma in med en när jag vaknat också, fatta eländigt att sitta där och fika själv medan mamman till ens barn är medvetslös. 

Jättestort grattis! Tråkigt att det blev snitt, det blev det för mig med, men huvudsaken är ju att det slutar lyckligt.

Tack för omtanken, vi har blivit erbjudna terapi så jag tänkte börja gå snart när allt lugnat ner sig lite. Jag har lyckligtvis inga problem att knyta an till barnet men jag är lite deppig och mentalt trött, och när jag tänker på förlossningen blir jag rätt ledsen. Hoppas de har en bra kurator på BVC.