Jag längtar "hem"!!

Okej. 
För mig har det börjat handla om att jag inser att jag aldrig kommer kunna ge mina barn den trygga uppväxten jag har fått.
Det är ständiga konflikter med bonusbarnens mamma, jag har blivit anklagad för det ena och det andra och dom har smutskastat mitt namn så jag känner mig begränsa där jag bor nu, känner att jag undviker att gå ut ibland för jag inte vill träffa på dom osv. 

Jag känner mig som att jag bor i ett fängelse just nu. 

Mina barn blir inte sedda av ena bonusbarnet och det har påverkat mitt barn mycket med dålig självkänsla bla. Så jag vill skydda mina barn 

Varför ska inte jag få ha mina barn och sambon ha dom varannan helg? Har han mer rätt till dom än mig? Han kommer förövrigt aldrig fixa att ha fyra barn själv..

Vad menar du med flytta ut? Ska barnen få välja själva när dom ska flytta eller till en viss ålder då dom borde ha flyttat? 
Tänker att vissa bor hemma tills dom är 25 år..

Då får ni hjälpa dom att flytta, hjälpa med boende.

Betala edra hyra menar du?

Det handlar inte enbart om din eller pappans "rätt" här utan även om SYSKONENS rätt till varandra. så pga det är väl barnens rätt att bo kvar hos pappan om du flyttar större än din rätt att ha boendet hos dig. Skulle det gå till rättegång så är jag nästan övertygad om att pappan skulle få boendet. Dels för att era barn är rotade i förskola/skola samt förmodligen farföräldrar och annan familj på orten men främst för att de har sina syskon där. Känns INTE som om du tänker på era barns bästa att frånta dem syskonen.

Som svar på när ni SKULLE kunna flytta då. När barnen flyttat hemifrån eller om de väljer att bo Vh hos mamman igen (en del barn gör det när de blir äldre).

Låter som om du längtar bort. Försök fixa att livet där ni bor nu blir bättre så kommer nog hemlängtan också bli mildare. Varför flyttade du i början? Var det för att du träffat sambon eller valde du att flytta innan ni träffades? Ibland får jag också hemlängtan men sen börjar jag tänka på varför jag flyttade och att jag längtade bort hela tonåren..

Jag flyttade innan jag träffade min sambo.

Tack brumma!
Det är precis såhär jag också menar ts. DU är såklart fri att flytta var du vill, men inte att slita upp barnen från deras hem, familj, skola, kompisar och övrigt nätverk!
Däremot kommer barnen få en bra relation till dina föräldrar om du har dem varannan helg och det var väl det du ville?

De äldre barnen är så pass stora att de är relativt självgående så om inte barnens pappa har något funktionshinder klarar han säkert av att ha alla 4 varannan vecka!

Vad är det om dig det skvallras om i byn? Vad har du gjort?

Självklart ska du skydda dina barn. Det kan du göra genom att tala om för sambon att eftersom hans ena barn ignorerar ert ena barn så kan de inte bo under samma tak. Ställ dig genast i bostadskö, gärna på närmsta intilliggande ort(er) om er är så liten att du inte kan bo i en del som du inte riskerar att stöta på hans tidigare familj i.

Jag längtar också 'hem' men det är hem till mamma som tyvärr inte är i livet idag. Den tryggheten, enkelheten, det okomplicerade livet som man hade som barn även om man inte tyckte det då.

Sen får barnens pappa se till att alla syskon bara bor under samma tak en del av tiden, tex under helgen så får han ha sina tidigare barn v1 och så helgen och så får han hämta era gemensamma på fredagen v 1 och ha dem gemensamt över helgen och era gemensamma under v 2. Visst han blir aldrig barnfri men valen han har är ju annars varannan helg med endera barngänget eller att han tar itu med hur hans ena barn beter sig.

Det torde även du kunna göra, eller ni gemensamt, det är ju ERT hem så era regler om hur det ska bara hos er gäller oavsett vems barn det är.

Tro mig, jag förstår hur du känner, jag flyttade jag med men jag flyttade hem igen. Jag bor inte på min hemort nu, men på en ort bredvid så det tar 30 min om jag vill åka 'hem'.