Jag längtar "hem"!!

Det är JAG som varit hemma med barnen. Det är JAG som tar största ansvaret här hemma. SÅ barnen är mer trygg med mig än deras pappa. 
Dom har inget större nätverkt, dom har inga kompisar dom leker med förutom på dagis och ärligt så leker dom inte så mycket med andra barn så det kommer inte ta skada utav en eventuell flytt. 
Menar du att det är lika skadligt om man flyttar till en ny ort för barnen om man inte har bonusbarn? Hur många barn är det inte som tar skada då varje år kan man undra. 

Barnen är långt ifrån självgående, har blivit mycket värre nu än när dom var små. Jag får ständigt plocka glas från deras rum, torka bordet från brödsmulor, plocka deras kläder som ligger i hela lägenheten, dom tar nya handdukar varje gång dom duschar osv listan kan göras lång. 
Dom tar sig inte till deras träningar själv som dom har 5 dagar i veckan. 
Pappan har vad jag vet inte funktionshinder men misstänker att han har asbergers om det räknas som ett funktionshinder? 

Rykterna om mig är tagna ur luften och ligger ingen sanning i det.

Aspergers är ett funktionshinder ja. Eller snarare funktionsnedsättning.

Att de tidigare barnen inte tar undan efter sig själva behöver inte du bry dig om. Det är pappans göra, om han skiter i det så se till att de inte kommer åt fler handdukar än en var per v, ställ upp alla glas utom varsitt till dem så de inte når fler osv tills de lär sig.
Börja med att ha tio min varje kväll där ALLA går en runda i bostaden och plockar upp sitt. Den som inte tar sitt får se sina saker kastas helt enkelt. Men, om din man har aspergers så förbered honom ett par dagar innan du inför detta så att han hinner landa i beslutet så borgar du för ett bättre resultat. Tala även med barnen om att detta ska införas och vilken dag och vad konsekvensen blir av att inte ta hand om sina egna saker.

Jättebra med tips och råd. Men tyvärr tror jag ts endast är ute efter tips om flytt - inget annat är intressant.

Det är ju bara att hon flyttar isf. Ingen här behöver råda henne kring detta. Hon vet ju redan att hon vill. Men hon vill på sitt vis, med gubben, utan hans tidigare barn och det kanske hon inte får.

Antingen får hon med sig barnen eller så får hon inte det. Antingen får hon med sig karln eller så får hon inte det.
Vill hon höra att hon inte alls är ego så har hon förhoppningsvis motbevisats om att JO hon tänker ego, på sig själv. Jag tror inte de yngre barnen far illa av en flytt, men jag tror att de trivs lika bra där de är.

Om du känner att det verkligen inte funkar, så kan du väl flytta inom rimligt avstånd så att barnen kan bo vv. Vantrivs barnen, eller pappan tycker att det är för jobbigt och hellre vill ha vh, så kan du ju be honom skriva på pappren att du får ta med barnen och flytta "hem". 
Bara att flytta från mannen och slippa konflikterna, komma ur vägen för mammans giftpilar kan göra underverk, utan att du behöver flytta jättelångt bort.
Prata med mannen först, på allvar. Har han någon ide hur situationen kan förbättras?
Han måste ju också må dåligt av att exet bråkar, och då är det ändå HANS ex och HANS barn det rör sig om. Han borde ha förståelse för att du vill bort från en massa tärande konflikter som egentligen inte ens är dina.

Jag hade börjat i den änden att jag flyttat från honom, men inte långt bort. Hade det inte funkat så hade jag fått ta tag i det då.

Det finns inget rätt eller fel sätt. Du har ansvar för dig och dina barn och din sambo för sig själv och sina barn. Tycker du ska sätta dig ner och berätta för din sambo hur du känner och kolla vad han har att säga om saken.

Du behöver inte ta ansvar för hans barn. Det är din mans jobb. Rent juridiskt är han ansvarig för deras välbefinnande tills de är myndiga. De s s utom är han försörjningsskyldig för dem tills de går ut gymnasiet.1265662

Det finns inget rätt eller fel sätt. Du har ansvar för dig och dina barn och din sambo för sig själv och sina barn. Tycker du ska sätta dig ner och berätta för din sambo hur du känner och kolla vad han har att säga om saken.

Du behöver inte ta ansvar för hans barn. Det är din mans jobb. Rent juridiskt är han ansvarig för deras välbefinnande tills de är myndiga. Dessutom är han försörjningsskyldig för dem tills de går ut gymnasiet.

Låter på dig som om du inte är riktigt rotad i din nya stad. Och att du eventuellt är deprimerad. Har du ansträngt dig för att få ett givande liv i din nya stad? Ansträngt dig för att hitta bra jobb, vänner och fritidssysselsättning? För du skulle kunna ge det ett år och kämpa med det och se om ditt mående kan förändras om din livskvalitet ökar.

Med andra ord är det inte att du vill "flytta hem" utan du vill inte bo där du bor just nu för du har bara problem där! Lös problemen istället för att säga att du vill "flytta hem"

Går inte och lösa så länge sambons barn är så pass små att dom bor "hemma" så jag känner att antingen måste jag flytta eller så får jag leva som jag gör nu eller att jag sambons och våra gemensamma flyttar

Alla har olika stark hemlängtan, det är inte konstigt att du känner så. Vad säger din man om alltihop? Kan han tänka sig att flytta? Som jag ser det finns det fler lösningar, tänk kreativt, alla måste inte göra likadant! Mycket handlar om jobbsituation tänker jag, om ni har möjlighet att veckopendla eller jobba på distans. Skulle ni tex kunna flytta till din hemort med era gemensamma barn och samtidigt ha en liten bostad kvar på orten där ni bor nu, där din man kan vara varannan vecka med sina äldsta barn? Och jobba på distans från ena eller andra orten? Eller bo på din hemort och han veckopendlar till sitt nuvarande arbete? Kanske bo på nuvarande orten veckorna han har barnen, och tisdag-torsdag de andra veckorna, resten av tiden vara hos dig och era gemensamma barn? Det går att pendla långt, min man veckopendlade 60 mil i några års tid, några dagar kunde han jobba hemifrån. Eller om ni inte kan flytta, kanske ni kan ordna ett litet billigt boende på eller i närheten av din hemort där ni kan tillbringa långhelger och lov? Prata med alla i familjen om hur de helst vill ha det och vad de kan tänka sig, tänk kreativt, man måste inte göra som "de flesta".

Här finns massor av bra tips :)
Bra inlägg!

Jag är lite inne på samma spår som några andra, alltså ta reda på om din hemlängtan är just hemlängtan eller mer en önskan om att fly från en situation som verkar vara jobbig för er allihop. Sambons barn som inte ser sina halvsyskon låter som om han/hon har svårt att acceptera familjeläget, kanske fortfarande sörjer sina föräldrars skilsmässa? Kanske hela familjen behöver ett öppet och ärligt snack där det är förbjudet att anklaga? Familjeterapi?

Blev det jobbigare mellan barnen och med exet, och började du få mer hemlängtan när sambons barn började bo varannan vecka hos er? Då kanske en modell med att din sambo bor i en liten lägenhet med sina äldsta barn varannan vecka och med dig och barnen varannan kan vara en möjlighet, på samma ort så du slipper rycka upp barnen, och som någon skrev, att du kan ge det lite tid att försöka ordna ett bättre liv med egna vänner etc. för att försöka trivas bättre. Och så se till att besöka din hemort sp mycket du kan, trots det långa avståndet! Gör den långa resan ändå, bara för att må bra! Om du kan gå ner i tid så gör det och få en fredag eller måndag ledig och dra med barnen på besök i hembyn! Att du längtar hem och vill att dina barn får det som du hade är tecken på att du hade en bra uppväxt, men kom ihåg att det finns flera sätt på vilket dina barn kan få en bra uppväxt och närhet till släkten på fin sida Heja heja deppa inte ihop!