Sur för att jag inte vill ta mer ansvar.

Imorse gick jag av vid sju på morgonen. Åkte hem och fixade morgonbestyr med bonusen och lämnade han på förskolan så sambon fick sova ut.

Jo jag vet borde strunta i det men blir ledsen när han säger sånt. Det låter så hårt.

Precis! Vet ju bara hur less han kan bli på min syrras dotter som ofta sover över här. Han tycker hon är en bortskämd snorunge ibland.

Sen kan man ju inte älska de som det vore sitt eget barn. Det går liksom inte. Bonus ser mig inte som en "mamma" på något sätt och då blir det ju inte heller att man tar den rollen. Jag kanske har gjort fel någonstans. Vet inte?

Ja eller vill de va bekräftelse på att man gillar barnet kanske?

Ja, det är klart att man blir ledsen och det FÅR man bli! Tror inte det finns nån som offrar så mycket som vi bonusmammor gör, och ändå får ta så mycket skit!

Jag och min sambo har också 1 gemensamt. Om jag säger att hon har varit jobbig är det okej, men om jag säger samma sak om bonusarna tar han illa upp och påstår att jag inte tycker om dom.

Du måste helt enkelt bara stänga av, dethär verkar vara ett känsligt ämne för biopapporna!

Tänkte skriva att du ska kontra med att "Och du bryr dig ju ändå inte om min psykiska hälsa" nästa gång den bekväma egoisten försöker manipulera dig till att ta över mer jobb. Men så läste jag att han säger till era vänner att du önskar att han dog och då finns det bara en sak att säga till honom och det är -Dra åt helvete!

Elakt att säga sådär inför andra :/

På ett sätt låter det som om det ligger jättemycket bitterhet bakom en sådan kommentar. Vore det inte en bra ide om du någon gång i lugn och ro kunde fråga honom vad han menar med sina kommentarer och prata med honom om hur både han och du upplever situationen. Och då menar jag fråga förutsättningslöst. Om man är anklagande så försätter man den andra i försvarsposition och det slutar bara i ett nytt bråk.

Jag skulle på en sådan kommentar svara något i stil med "Om du tror att jag inte gillar ditt barn så är det ju bara bra om jag inte engagerar mig i det då". För oavsett om sådana kommentarer fälls av för att sambon är sur eller vill ge en skuldkänslor så tror jag inte på att i detta läge övertyga denne att man gillar barnet. Utan detta kan man diskutera vid andra tillfällen.
För jag anser att sådana här typer av kommentarer är olämpliga, och olämpliga kommentarer behöver man inte svara artigt på. Tvärtom min erfarenhet är att om man ger ett avvisande svar så brukar motparten ändra tonfall för man ger inget utrymme för denne att spela på.
Om däremot svarar med att säga att "Nej, jag tycker om ditt barn men orkar inte just nu att hämta på dagis etc pga x och y så visar man för motparten att dennes kommentar träffade, och risken finns också då att man ändrar sig och hämtar barnet på dagis.

När allt lugnat ner sig kan man istället prata med sin sambo och förklara sin ståndpunkt, tex, "Jag har inget emot ditt barn men pga av x och y orkar jag inte hämta/lämna på dagis, göra annat för barnet. Om detta är ett problem för dig kan du givetvis göra slut, men jag vill inte igen höra att jag inte tycker om barnet.

Dessa kommentarer skulle få mig att avsluta denna relation. Dels för att det är elaka kommentarer och dels för att han är respektlös mot dig när han säger detta till era vänner.
Jag tror han inser att du gillar bonus, om du inte gjord det skulle du inte vilja ha egentid med honom och ni har en bra relation men tror att han säger detta för att såra dig så att du ska fortsätta med att ta hand om bonusbarnet.

Om du vill relationen en chans skulle jag fråga i neutral ton: Vad menade du med att jag inte är intresserad av mitt bonusbarn och vad menar du med att jag inte vill att det ska finnas eller att han skulle dö?  Och sedan se hur han svarar. Och då inte falla i fällan att försvara dig, du behöver inte visa för honom att du gillar ditt bonusbarn.
Om han visar tecken på ånger så skulle jag i detta fall ge honom en chans till men att han då också ska visa det, inga fler elaka kommentarer.

När man blir mamma är det oftast för att man aktivt valt det. Sedan följer en nio månaders vänjningsprocess, sedan är lilla bebisen där och man vänjer sig vid att byta blöjor, matning etc etc och detta fortsätter allteftersom barnet växer. När man blir bonusmamma står man plötsligt öga mot öga med en typ treåring, och fôrväntas veta hur man ska veckohandla med treåringen i släptåg, veta när, vad och hur mycket barnet ska äta plus allt annat. Det sitter liksom inte i generna! Dessutom ska man gå från att sova till 11 på lördagsmorgon till att vakna kl. 6 och vara pedagogisk och utfodra näringsriktig frukost - från den ena dagen till den andra! Annars är man illvillig och ondskefull. Fritiden ska användas till lekparksbesök i stället för att läsa en bok eller träffa vänner, och denna omställning ska ske omedelbart, annars är man egoistisk.

"Sköter det mesta kring barnet". Bra snubbe. Fett bra pappa liksom som tar ansvar för sitt barn. Han ska ta allt ansvar. Inte du.Varför gör du det? Inte din uppgift.