Känner mig dåligt behandlad av min chef

Förstår din poäng, men jag tror att de flesta skulle förstå att man är hemma åtminstone 2 veckor efter att en nära anhörig har gått bort. En nära vän till mig låg på sjukhus och vi visste inte om h*n skulle klara sig, min chef sa att jag skulle stanna hemma från jobbet dagen efter olyckan om jag kände att jag inte orkade jobba, vilket min chef hade stor förståelse för. Hade min vän gått bort, hade jag knappast orkat jobba de kommande 2 veckorna. Jag hade varit helt knäckt. Precis som med en nära familjemedlem.
Jag, och de allra flesta, även många chefer, hade prioriterade privatlivet framför ett vik i sådana lägen. Och att arbeta med magsjuka uppskattas inte av någon. Att prioritera sin blödande skrikande syrra och få denne till akuten och se så att allt är bra, skulle jag också prioritera, och förmodligen många chefer också. 

Det som är olyckligt, är att ALLA dessa saker hände i ordningsföljd. Hade dessa saker hänt utspritt över året så hade förmodligen inte chefen reagerat på det sättet. Men det är ju inget ts kunnat rå för.

Jag tänker inte påstå att du gjorde fel val i ditt liv men jag kan inte heller påstå att din chef gjorde fel val i sitt arbete heller.  Rent krasst är det så att din chef måste prioritera att arbetsplatsen fungerar så att inte andra människor mår dåligt eller får problem och du har andra prioriteringar.

Därför tycker jag att det stora felet här är att många verkar tro att det alltid måste finnas någon som har gjort fel. Ibland finns det en målkonflikt och då blir inte slutresultatet bra.

Får man gissa att du är ganska ung TS och inte haft så många arbeten?

Har blivit av med icke-fasta anställningar för mycket mindre än så frånvaro när jag var yngre. Sen lärde jag mig att det spelar i princip ingen större roll hur mycket det inte är "mitt fel", eller hur ömmande eller jobbigt man själv tycker det är - är du inte där kommer du bli av med jobbet, det är dels dyrt med anställda dels är det dyrt med konsekvenserna av att de inte är där (antingen i form av minskad produktivitet eller logistiken runt extra vikarier eller i värsta fall beordrad övertid för andra anställda). I det här fallet har du i princip bara hunnit vara besvär för arbetsgivaren, då byter de hellre ut dig så fort som möjligt då risken är stor att du kommer vara någon som det alltid "händer" något för och med låg tröskel för att inte dyka upp och när det gäller vikarier är det något det värsta de kan vara, tyvärr. 
Har man däremot redan visat att man är pålitlig med mycket hög närvaro har man betydligt mer "goodwill" när något händer, då vet de att det är ett undantag. 

Drar man det krasst kan även en del arbetsgivare tycka att det är lite för nonchallant att lägga så stor risk att komma hem från semester bara 1 dag innan du ska börja från ett land du har relativt stor risk att åka på magsjuka i. Är det ditt "fel" att du åker på magsjuka och dessutom så pass du "måste"(ja, alla tillfällena ifråga tyder på att du nog är en person med låg tröskel för att vara hemma, så tyvärr inte helt uteslutet att det hade räckt med färre dagar) vara hemma en hel vecka? nej inte alls, men du hade kunnat avsevärt minskat risken med att inte ha så kort tid mellan hemkomst och att börja nytt jobb. 

Det hela med systern så var det ju uppe en hel del redan i den tråden att man faktiskt kan få sparken rakt av för något sådant (lite beroende på hur allvarligt det bedöms och hur nära anhörig en syster kan anses). När systern väl kommit till akuten/alternativt ambulans (som naturligtvis du kunde ringa om hon var oförmögen) så har hon inte något akut behov av dig, utan ansvaret på medicinsk personal. Skyldigheten att infinna sig till arbete är mycket mer omfattande än vad många tror. 

Det som verkligen dock blir förbryllande är att du inte tog till dig efter den tråden och reaktionen från arbetsgivaren där och insåg att du nog skulle bli av med arbetet om du tog 2 veckor borta efter. De flesta som jobbar efter en sorg gör det inte för att de nödvändigtvis "vill" det, utan för att de inser att de måste. Handlade om en av dina föräldrar eller ditt barn som plötsligt och oväntat avled i en olycka kan man förstå att det kanske var helt omöjligt att infinna sig till arbetet, och då är kanske ett förlorat vikariat från det inte särskilt viktigt i sammanhanget ändå. Är det någon som inte var i direkt upp eller nedstigande led och/eller inte plötsligt och oväntat, ja då är det inte riktigt rimligt. Vara ledsen och sörja är alltid rimligt, men att utebli från arbetet pga är inte alltid det - då har man generellt lite för låga trösklar för vad arbetslivet kommer acceptera. 

Det kan låta hårt, men chefen har verkligen inte från vad du skrivit här behandlat dig dåligt (många skulle dessutom sett till att avsluta din anställning redan där efter systern efter att du uteblev helt och inte bara såg till hon kom till vård enhet och sedan inställde dig), inte heller på något orimligt eller oskäligt sätt. Rent krasst spelar det inte heller någon roll om du anser dig ha anledningar, långt ifrån alla anledningar har arbetsgivaren någon skyldighet att ta någon hänsyn till. Och handlar det om t ex provanställningar och andra lösare anställningar de kan avsluta närsom så kan de helt enkelt avsluta bara för att de tycker du är ful eller har ett irriterande skratt. Inte troligt någon seriös arbetsgivare gör det dock, men du måste verkligen visa din absolut bästa sida för de inte heller ska välja någon annan, de måste gilla dig och känna att du tillför mer än du "kostar" i både pengar och ansträngning (upplärning, administration etc. ). 

Du har egentligen två "val" här, antingen får du lära dig något av det och göra allt du kan för att få en "högre tröskel" innan du uteblir från arbete samt minska risker för att du uteblir (det kan vara allt från att se till att skaffa sig bättre hälsa, eller se till att man inte är ensam om att ta en stor mängd VAB  till att påbörja resan till arbetet en timme tidigare än nödvändigt om man t ex ofta råkar ut för trafikproblem eller tågfel eller liknande) - eller så gör du inte det och får ta att du nog kommer bli av med ett antal fler anställningar i framtiden, tyvärr. 

Beklagar dödsfallet i familjen oavsett. 

Fast nu är det åter igen så att TS och hans/hennes familj hade en extrem otur under en period, som tyvärr dessutom råkade sammanfalla med att han/hon just fått ett nytt vikariat. Jag tror ju knappast att det kommer att ske igen. Visst, det kan ju inte chefen veta. Men jag förstår också att TS känner sig kränkt. 

Samtidigt har man möjlighet att återgå i arbete så snart man känner att man klarar av det, även om man har ett sjukintyg som säger att läkaren anser att man bör behöva vara sjukskriven längre.

Det är inte konstigt att arbetsgivaren tröttnade på bristande lojalitet och arbetsvilja även om det är beklagligt att du blev sjuk och att din släkting dog.

Hög närvaro är något som alla arbetsgivare eftersträvar. 
Oavsett anledning till frånvaron skulle jag vara tveksam till att förlänga någon som på en månad haft mer frånvaro än vad som är önskvärt per år.

TS hade otur med ett flertal incidenter på kort tid. Men som någon skrev ovan så är det inte nödvändigtvis så att någon har gjort fel.

Lycka till på nästa arbetsplats.

Jag beklagar din sorg.
Var det din syster som dog?

Min pappadog på en dag då jag var ledig. Han hade varit sjuk enn längre tid så det var inte oväntat. Två dagar efter hans bortgång jobbade jag. Men det var ju inte direkt för att jag ville... Jag visste att jag satte mina arbetskamrater i skiten om jag inte kom in. Begravningen låg också på en av mina lediga dagar.

2 veckor för att sörja är länge, men är fullt rimligt beroende på vem och hur som dödsfallet handlar om.

Jag var faktiskt på jobbet dagen efter att min pappa dog. Då är jag ändå ingen skötsam, plikttrogen människa. Men det var måndag och jag ville ut efter att ha varit hemma över helgen. Fast jag skulle ha stannat hemma om min mamma hade behövt mig. Men nu gjorde hon inte det.

Magsjuka är legitimt skäl till att vara sjukfrånvarande från arbetet.

Om du sjukanmälde dig för att köra din syster till akuten så gjorde du fel, du var inte sjuk och skulle ha sökt ledigt om det vore möjligt. Om du själv inte är sjuk så är det inte sjukfrånvaro utan annan ledighet som får tas ut, här kan det bli ogiltig frånvaro i värsta fall vilket i yttersta läget kan leda till uppsägning.

Nära anhörigs bortgång kan givetvis medföra att man behöver vara hemma ett tag, där är det även bra att direkt meddela chef vem som gått bort och även kontakta läkare om man behöver vara hemma lite längre.

Så, blandat i att ts visserligen hade till viss del giltiga skäl till att sjukanmäla sig men att köra sin syster till skuten räknas aldrig som egen sjukdom.