Inlägg från: Anonym (Pohlman) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Pohlman)

    Värsta dramat- gift och nykär

    Om allt var så perfekt och bra med din man, varför föll du då för den andra? - Fråga nr 1 du allvarligt bör fundera på.

    Varför anlitade din man en detektiv istället för att fråga dig rätt ut? Det är ju en form av svek gentemot dig. - Fråga nr 2 du har att fundera på.

    Vill du stanna kvar hos din man och kämpa vidare med allt vad det innebär? - Fråga 3

    Vågar du ta steget och bryta upp med allt vad det innebär och risken att även inte få den andra heller? - fråga 4

  • Anonym (Pohlman)

    Om du fortsätter med din man, hur kommer ert liv då att se ut, handen på hjärtat?

    Du har väckt den björn som sover och jag kan garantera att det kommer finnas fler fallgropar för er båda två i framtiden eftersom detta har tagit fram sidor hos er båda ni aldrig sett förut.

    Efter 20 år finns det alltså fler positiva och negativa sidor hos er båda att ta ställning till.

    Jag tror ni båda behöver inse att ni inte längre är 19 år gamla utan ni har vuxit upp och fått vuxna insikter och utvecklats som vuxna människor. De lite mer pinsamma och naiva sidor ni byggde ert liv på består nu av medelålders vuxna åsikter och känslor. Ni behöver inse att ni är vuxna individer med rätt till egna känslor som bara är egna och inte varandras.

    Lite djupsinnigt kanske men du fattar kanske poängen ändå. Klamra er inte fast vid tanken att ni är 19 år gamla utan medelålders vuxna.

  • Anonym (Pohlman)
    Asterix366 skrev 2016-06-04 22:45:36 följande:

    Jag tänker inte gå in i några diskussioner ang barnen, för det är inte det som är syftet med den här tråden. Helt orelevant att diskutera lämplighet som förälder bara för att man blir kär i någon annan. 

    Hade min man inte gått så långt och anlitat detektivbyrån och hade han aldrig tagit reda på vad som hände så hade förhoppningsvis denna idyll varit över nu, vi kanske hade fått leva ut våra fantasier med varandra osv och jag hade fortsatt mitt vanliga liv....kanske . Jag vet inte. Men jag tror att mkt av det som hänt mellan mig och min kollega var för att vi visste att det var så, så förbjudet. Jag vet att det är svårt att förstå och jag vet inte ens varför jag ens startade den här tråden,men någonstans så hjälper det ändå att veta att det här är inte så unikt,att det händer hela tiden och att det finns många andra i denna situation. 

    Jag hade inga planer på att lämna min man - det har jag inte nu heller. Klart att jag förstår att ngt inte stod rätt till mellan oss eftersom jag kunde falla för den andra mannen.Efter 20 år, så hände det. Vi är nog rätt så slitna i vårt förhållande, tre barn som kom tätt och massa annat där emellan, klart att vi bråkar som alla andra. jag har inte känt passion när det gäller vår intimitet de senaste 10 åren, det har bara "funkat". Men jag trodde att jag bara är en sån, som inte njuter såmkt av sexlivet,bara ngt som skall finnas med. Sen hände detta - och även om vi inte gick hela vägen, så bara det lilla vi haft har fått mig att känna mer lust och glädje och passion än mkt annat jag delar med min äkta man..Trist och sorgligt,jag vet. Jag hoppas att jag kan glömma det och bli "normal" igen....


    Och nu degraderade du dig själv igen till sista viktiga person igen.

    Det är verkligen att be om att bli kär i en annan igen. Det du inte kan få från din man kommer du snart börja sakna igen och så hux flux dyker nån annan upp igen och väcker känslor igen...

    Ser du inte själv sambandet?
  • Anonym (Pohlman)
    Asterix366 skrev 2016-06-05 10:05:07 följande:

    Du kanske har rätt.... Men vad menar du med Det är verkligen att be om att bli kär i en annan igen ?


    För att du vet vad du kunde få men inte fick och inte heller har ..

    Nästa gång du åter får samma typ av uppmärksamhet och bekräftelse vad tror du händer då? Du kommer minnas och känna saknad.

    Och framförallt om du och din man återigen hamnar i samma slentrian och vardag igen när allt lugnat ner sig.

    Du har öppnat en dörr du aldrig mer kan stänga.
  • Anonym (Pohlman)

    Du undviker skickligt alla frågor kring din man och ert äktenskap. Varför?

    Du verkar enbart stanna kvar för att du blev påkommen?

    Älskar du din man, ja eller nej? Är du beredd att göra det som krävs av dig för att hålla ihop äktenskapet, ja eller nej?

  • Anonym (Pohlman)
    Asterix366 skrev 2016-06-08 21:37:25 följande:

    Isf så var det en katt som var extrem hängiven till musen, för varje gång musen gick för så darrade katten och hade svårt att andas... I vår lek och romans så var det jag som hade makten, och han spelade som jag ville. Det var det som det hela gick ut på, han blev så attraherad av min starka dominanta sida som gjorde den sexuella laddningen ännu häftigare. 


    Fast nu är du maktlös och vet därför inte hur du ska agera eftersom ingen av de två längre svarar på din dominans utan agerar på egen hand. Din man har ansökt om skilsmässa och den andra har backat undan. I mitten står du som en åsna mellan två hötappar...
Svar på tråden Värsta dramat- gift och nykär