• buggi

    Rutiner en klassfråga?

    Det som jag syftar på är exv att barnet får i sig alla näringsämnen, ej äter mycket socker, har kläder efter väder, lägger sig i exakt tid, badar och tvättar håret etc.

    När jag säger slapp så menar jag; barnet överlever, det mesta jämnar ut sig och det är inte hela världen om det är soligt men barnet vill ha varma kläder, bad lite när det passar, tillhandahåller bra mat men är inte så noga med det varje dag.

    När jag skriver noga menar jag att det finns mkt rutiner kring exv sötsaker, badtider, läxor etc.

    Och såklart är det öppet för diskussion.

    Min hypotes är att det kommer att skilja mellan grupperna.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2016-06-11 20:22
    Min tes är helt verifierad (så långt som det är möjligt på FL alltså). Outbildade är mer ängsliga och prioriterar olika än akademiker. Akademiker har värderingar i linje med att barnen ska växa upp och ta hand om varandra och sig själva, men om de har springskor när det regnar är av minera betydelse. Outbildade har lägre tillit till barnens egen kompetens.

    Omröstning
    Du måste logga in för att rösta eller se resultatet av omröstningen.
  • Svar på tråden Rutiner en klassfråga?
  • buggi
    elyse skrev 2016-06-06 22:11:58 följande:

    Att akademiker inte är så strikta eller rutinbundna när det gäller barn. Det gör inget om tisdagsmiddagen blev hämtpizza heller.


    Håller med, det verkar som omröstningsresultaten pekar åt det hållet också
  • Anonym (Gudmor)

    Ärligt talar tvivlar jag på att du har en magisterexamen (eller på annat sätt 4 års sammanhängande högre studier) med ett så dåligt språk. Särskrivningar till höger och vänster?

    Blir ju för dumt när halva tråden sitter och ljuger om sin bakgrund.

    Till ts:

    Jag är halvutbildad - pluggat 3 år på universitet men tog genväg med privat "ful" utbildning efter det. Mannen har magisterexamen + en del strökurser. Vi kommer båda från akademiska hem och vi är ganska slappa när det gäller saker som egentligen inte skadar som t.ex kläder till förskolan och läggtider när vi är lediga. När det gäller mat och kläder i friluft (är vintersportmänniskor) är vi mer noggranna. Men vi bor i Norge och det är viktigt för oss att barnen förstår ur man är väl rustad på en fjälltur t.ex men det handlar om säkerhet och hälsa mer än rutiner.


    modsey skrev 2016-06-06 19:54:15 följande:

    Definiera slapp?

    Vi har inga exakta rutiner som middag kl 16 och bad kl 17. Däremot så äter vi nyttigt. Så nyttigt att det finns utrymme för syndigt onyttigt emellanåt som fika mitt i veckan och våfflor till frukost.

    Skolan sköts o de får stöttning men vi har inga strikta läxrutiner.

    Inte ens Lägg tider är det samma utan ett ungefär.

    Jag tror att vi båda är så trygga i oss själva att vi inte behöver rutiner så strukturerat som ts beskriver.

    Vi är båda högskoleutbildade. Jag med drygt 4 år min man med 5 och ett halvt.

    Kommer från akademiker familjer båda två


  • amia01

    Spännande omröstning, undrar om resultatet är det TS förväntade sig?
    I vår familj har jag fixat 5,5 års universitetsstudier, medans pappan klarat sig med 2-årig gymnasielinje.
    Vi har noll rutiner och ingen curling... målet är att våra barn ska växa upp till tänkande och självständiga individer.
    Pappan ser det nog som mer "naturligt" - att det är en del av livet att anpassa sig och ta dagen som den kommer. Jag har med min utbildning självförtroendet att lita på mina egna bedömningar om vad som är bra för barnen eller inte, utan att behöva rutiner och regler att följa.
    Röstade högskoleutbildad och slappt i omröstningen.
    Blev först lite överraskad av resultatet, men vid närmare eftertanke kan det nog stämma till viss del. Tror att utbildning kan hjälpa föräldrar att våga gå "utanför ramen" lite mer. Dock tror jag att bostads-förhållande och inlärda beteenden påverkar mer än utbildning, även om det finns ett samband även där.

  • Ego Lovers
    amia01 skrev 2016-06-07 00:27:51 följande:

    Spännande omröstning, undrar om resultatet är det TS förväntade sig?
    I vår familj har jag fixat 5,5 års universitetsstudier, medans pappan klarat sig med 2-årig gymnasielinje.
    Vi har noll rutiner och ingen curling... målet är att våra barn ska växa upp till tänkande och självständiga individer.
    Pappan ser det nog som mer "naturligt" - att det är en del av livet att anpassa sig och ta dagen som den kommer. Jag har med min utbildning självförtroendet att lita på mina egna bedömningar om vad som är bra för barnen eller inte, utan att behöva rutiner och regler att följa.
    Röstade högskoleutbildad och slappt i omröstningen.
    Blev först lite överraskad av resultatet, men vid närmare eftertanke kan det nog stämma till viss del. Tror att utbildning kan hjälpa föräldrar att våga gå "utanför ramen" lite mer. Dock tror jag att bostads-förhållande och inlärda beteenden påverkar mer än utbildning, även om det finns ett samband även där.


    Förr var det akademikerna och de fina rika folket som var stränga och arbetarna lät ungarna springa vind för våg på byn. Kan attitydförändringen ha med att göra att rikemansbarnen och akademikerbarnen inte gillade sättet de uppfostrades på och nu har en låtgå mentalitet och att detta även syns på skolaresultatet i Pisa men föräldrarna har en övertro, vi ÄR ju akademiker/överklass och våra barn borde klara det här, det har vi gjort i generationer. Medan arbetarklassen och lägre medelklassen har fattat vikten av rutiner och strukturer som de sett akademikerna och överklassen haft tidigare. Därför har det gått bättre för dom. Fler har blivit medelklass.
  • Anonym (stina)

    Jag har visserligen bara läst två kurser 40 P på högskolan så jag hamnar i ett mellanläge då? Jag är född på 50-talet i en barnrik arbetarfamilj och våra föräldrar var väldigt unga. Min barndom stavas K A O S. Jag minns hur avundsjuk jag var på kompisar som hade mammor som ropade att de skulle komma in och äta. Sedan var man då ung på 70-talet, detta totalt förvirrade decennium där fri uppfostran var populärt. Jag fick således göra precis va f...n jag ville och hade aldrig några tider att passa. Låter säkert som en dröm för vissa men i verkligheten är det inte det. Med mina egna barn har jag sett till att ha fasta tider och rutiner. Inte hysteriskt men tryggt. Rutiner och regler (självklart balanserat och med KÄRLEKEN i fokus) är det bästa för alla barn anser jag.

  • sextiotalist
    Anonym (Elisabeth) skrev 2016-06-06 17:15:32 följande:

    Jag kan tänka mig att det har mer att göra med hur man själv hade det under uppväxten.

    Det har knappast något att göra med huruvida man själv är högskoleutbildad eller inte. Alla kan plugga vidare idag och många gör det.

    Det hänger nog mer på vilken generation högutbildade, i den egna familjen, man tillhör.

    Jag tillhör sjunde generationen - jag kommer således ur en akademikerfamilj sedan generationer. Det är snarare där skillnaderna mellan folk och folk kommer in.

    Vi har rutiner. Man mår bra av rutiner och det tillhör en god fostran att ha rutiner.

    Om min son aldrig hade haft rutiner hemma, så hade han fått det svårt i årskurs 7 då han flyttade för att bo på internat. Där har de strikta rutiner och traditioner. Jag vet, jag bodde själv på samma internat i min ungdom.


    Jag är väl den femte eller sjätte generation med akademisk utbildning och är allergisk mot rutiner och skulle aldrig sätta ett barn på internat innan gymnasiet (jag har vänner som gått på Lundebergs, Gränna och Sigtuna) ingen av dessa (och de kommer också från akademiska familjer sedan generationer) vill sätta sina barn där.

    Vi har få rutiner, men vår son har aldrig haft problem med skolans regler.

    De få regler som vi har haft har varit ok. Inte heller har det varit svårt att få sonen att acceptera t.ex traditioner eller när klödkod varit nödvändigt.
  • Anonym (stina)

    När det gäller internatskolor typ Lundsberg så får man ju kalla kårar. Det är ju gudskelov en ytterst liten "priviligierad"(?) grupp som går där.

  • sextiotalist
    Ego Lovers skrev 2016-06-07 01:24:27 följande:

    Förr var det akademikerna och de fina rika folket som var stränga och arbetarna lät ungarna springa vind för våg på byn. Kan attitydförändringen ha med att göra att rikemansbarnen och akademikerbarnen inte gillade sättet de uppfostrades på och nu har en låtgå mentalitet och att detta även syns på skolaresultatet i Pisa men föräldrarna har en övertro, vi ÄR ju akademiker/överklass och våra barn borde klara det här, det har vi gjort i generationer. Medan arbetarklassen och lägre medelklassen har fattat vikten av rutiner och strukturer som de sett akademikerna och överklassen haft tidigare. Därför har det gått bättre för dom. Fler har blivit medelklass.


    Har inte samma erfarenhet. Vi är en drös akademiker och nu har de första lämnat gymnasiet och eftersom flera nu börjat på utbildningar som är svåra att komma in på så har de med all säkerhet klarat sig igenom skolan bra. Sonen har också väldigt bra betyg, men väljer att vänta ett år innan han pluggar vidare.

    De allra flesta av mina vänner har en avslappnad inställning till rutiner och våra ungdomar är trevliga, sociala och har inga problem med vett och etikett.

    Däremot så har jag även sk arbetarklass nära mig. Och trots hårda regler och rutiner. (fick mycket skit eftersom de ansåg att jag var slapp) så har dessa ungdomar inget eget driv och smiter undan eget ansvar så mycket de kan.
  • gbgumman
    Ego Lovers skrev 2016-06-07 01:24:27 följande:
    Förr var det akademikerna och de fina rika folket som var stränga och arbetarna lät ungarna springa vind för våg på byn. Kan attitydförändringen ha med att göra att rikemansbarnen och akademikerbarnen inte gillade sättet de uppfostrades på och nu har en låtgå mentalitet och att detta även syns på skolaresultatet i Pisa men föräldrarna har en övertro, vi ÄR ju akademiker/överklass och våra barn borde klara det här, det har vi gjort i generationer. Medan arbetarklassen och lägre medelklassen har fattat vikten av rutiner och strukturer som de sett akademikerna och överklassen haft tidigare. Därför har det gått bättre för dom. Fler har blivit medelklass.
    Uppfostrades fritt gillade det och mina barn har inte så stränga rutiner. Jag behandlar mina barn som mina föräldrar gjorde och hoppas de får samma fantastiska barndom som jag. Vi har inte så mycket rutiner men vi har krav och kräver att läxor och skolarbete skall göras. Hittills kan jag se att sonen är duktigare än vad jag var. Mina och mina föräldrars utbildningar har gjort att jag har en inre tro på min förmåga att vara förälder och behöver inte med onödiga rutiner bevisa något för min omgivning. Jag tror på närvarande föräldrar som visar att de uppskattar och älskar att umgås med sina barn också får barn som vågar lyssna till sin egen röst. Min yngsta är en nattuggla som inte behöver så mycket sömn. Hon går och lägger sig sent även vardagar då har tre år äldre storebror sovit sedan länge. Han sov även middag på dagis tills han var 6 år.
  • spirituality

    Jag har en kandidatexamen + en hel del strökurser som jag har läst bara för att det var kul. Har ingen akademisk bakgrund i min familj, min mamma har grundskoleutbildning plus tvåårig praktisk gymnasieutbildning och min pappa har bara grundskoleutbildning. Det ser ungefär likadant ut med deras syskon och föräldrar.

    I alla fall så har jag rutiner med flexibilitet för mina barn. Fast läggtid på skolkvällarna, men är det en ledig dag så kan man få vara uppe längre på kvällen. Hyfsat fasta tider för frukost, lunch och middag, men vill man vara ute och leka en kvart extra med kompisen innan lunch så är det ok. Nästan alltid hemlagat mat, mycket grönsaker, ekologiskt, närodlat (tycker det är kul att laga mat). Noga med tandborstning och att de ska hålla sig rena, duscha fasta veckodagar och efter behov. Håller hårt på skolan och att läxor ska göras.

Svar på tråden Rutiner en klassfråga?