Tycker att det är många som får utskrivet citodon, tramadol, oxycontin, oxycondon o.s.v. Och är väl helt enkelt nyfiken på varför ni får det utskrivet?
Smärta? Vad för smärta? Något annat?
Glad för svar :)
Jag har varit fast i starka smärtstillande i 10 år, sluta på egen hand i januari.
Det börja med värk & läkare som skrev ut 100 tabletter i månaden under flera år. När läkare. Inte ville mer köpte jag på svarta marknaden. Har varit inskriven på beroendemottagningen utan att ha lyckats sluta. Opiater är ett helvete att sluta med.
[quote=76763617][quote-nick]Anonym (off) skrev 2016-07-03 13:12:23 följande:[/quote-nick]Det är en svår fråga, det är inte riktigt så enkelt tyvärr. Vi kan säga så här. Jag skulle väldigt gärna leva ett normalt liv. Ett nyktert liv eller med en normal relation till berusningsmedel, med familj, arbeta, bostad, vänner, släkt och allt det där. Utan ångest och psykoser. Med en normal bakgrund. Men det kommer aldrig att ske- Även om jag skulle helt sluta med droger så finns det så mycket annat som gör mitt liv onormalt som också måste bort. Och många av dom sitter jag med för livet.
Ett normalt liv och ett nyktert liv är alldeles för orealistiska drömmar. Men jag drömmer om det ibland, men det är bara fantasier.
Jag har också mer realistiska drömmar som jag hoppas på att kunna uppfylla.
Att kunna hålla missbruket på en lugn nivå som jag tycker fungerar. En nivå där jag inte bygger upp toleransen så mycket och spårar ur. Försöka hålla en hälsosam umgängeskrets.Försöka hålla kriminaliteten på så låg nivå som möjligt. Inte skada andra människor.
Försöka överleva det hör livet så länge jag kan helt enkelt.
Kan Subutex programmet vara nåt för dig? Förstår ditt tanke sätt men efter att ha insett hur mycket pengar som jag slösat på skiten så lyckades jag även om suget finns där varje dag. Ursäkta att jag går off topic men ämnet är så aktuellt med tanke på utvecklingen, kolla USA där missbruket av värlmedicin gått åt helvete. Dömmer ingen som har svår smärta & behöver medicin för att leva.
[quote=76763617][quote-nick]Anonym (off) skrev 2016-07-03 13:12:23 följande:[/quote-nick]Det är en svår fråga, det är inte riktigt så enkelt tyvärr. Vi kan säga så här. Jag skulle väldigt gärna leva ett normalt liv. Ett nyktert liv eller med en normal relation till berusningsmedel, med familj, arbeta, bostad, vänner, släkt och allt det där. Utan ångest och psykoser. Med en normal bakgrund. Men det kommer aldrig att ske- Även om jag skulle helt sluta med droger så finns det så mycket annat som gör mitt liv onormalt som också måste bort. Och många av dom sitter jag med för livet.
Ett normalt liv och ett nyktert liv är alldeles för orealistiska drömmar. Men jag drömmer om det ibland, men det är bara fantasier.
Jag har också mer realistiska drömmar som jag hoppas på att kunna uppfylla.
Att kunna hålla missbruket på en lugn nivå som jag tycker fungerar. En nivå där jag inte bygger upp toleransen så mycket och spårar ur. Försöka hålla en hälsosam umgängeskrets.Försöka hålla kriminaliteten på så låg nivå som möjligt. Inte skada andra människor.
Försöka överleva det hör livet så länge jag kan helt enkelt.
Kan Subutex programmet vara nåt för dig? Förstår ditt tanke sätt men efter att ha insett hur mycket pengar som jag slösat på skiten så lyckades jag även om suget finns där varje dag. Ursäkta att jag går off topic men ämnet är så aktuellt med tanke på utvecklingen, kolla USA där missbruket av värlmedicin gått åt helvete. Dömmer ingen som har svår smärta & behöver medicin för att leva.
Har fått många bra svar, tack alla!
Är det fler som vill svara så är det bara välkommet :)
Angående citodon och mensvärk. Jag har mycket kraftig mensvärk. När jag fick mitt första barn hade jag mensvärk med pauser! Det var ju fantastiskt! Pauser i värkarna har jag aldrig vid mens. När vi kom till förlossningen tog det 11 minuter innan dottern föddes (jag som trodde att jag skulle bli hemskickad!)
Nästa barm föddes hemma av misstag då mensvärken åter var hanterbar med pauser!
Har provat diklofenak utan framgång, men efter barnafödandet har värken blivit lindrigare!
Vilka kämpar som skrivit i tråden, måste vara obeskrivligt jobbigt med ständig värk! Jag kan inte föreställa mig hir det vore. Tacka vet kag mensvärk som bara kommer månadsvis!
Jag har missbrukat alla slags opiater, favoriten var oxycontin. Endast för att det är så fantastiskt skönt, ingen annan orsak. Nu har jag slutat helt med sånt för över tre år sen men det var ett helvete att sluta, vilket jag trots allt lyckades med helt själv. Jag hade dels inte råd längre eftersom jag köpte på svarta marknaden och dels för att det var så för jävligt jobbigt när det inte fanns nåt att få tag på och man fick vänta och blev assjuk under tiden. För varje avtändning blev det bara värre och det tog bokstavligen knäcken på mig. Varenda cell i kroppen skriker efter mer och man känner sig även psykiskt knäckt. Det fanns ingen lycka eller glädje utan opiater i kroppen. Det var fruktansvärt och jag kände att jag pallade inte leva så längre.
Det tog lång, lång tid att återigen hitta livslusten och kunna känna glädje även efter att den akuta avtändningsfasen var över. Jag har vissa men kvar än idag, psykiska alltså.
Jag varnar starkt för att använda dessa droger längre än några dagar. Den enda orsaken jag ser dom som nödvändiga är vid operationer eller terminal cancer. De förändrar hjärnans struktur vilka förblir, permanent. Jag kan förstå dom som lider av nån slags permanent smärta också där dom blir sängliggandes utan opiater. Men om läkarna en dag bara slutar skriva ut så står man där och är gravt beroende. Dom har blivit mycket mer strängare nu, den svarta marknaden ser inte likadan ut längre.
Men om jag ska vara helt ärlig med mig själv så tror jag att jag absolut skulle återgå till ett hardcore bruk igen om opiater blev lagliga även utan recept och därmed billiga. Det jag aldrig skulle börja med är heroin, det anser jag är smutsigt. Vem vet hur många skitiga hiv smittade smugglare som haft den gömd i sina analer utmed resans gång från tex Afghanistan. Det ska vara rent läkemedel som är framställda i labb utav utbildade experter. Snobbigt? Ja, kanske, men det är så min hjärna fungerar efter att den blivit skadad efter allt missbruk.
Jag var definitivt inte beredd på att så "många" som missbrukar smärtstillande skulle svara. Trodde jag skulle få svar från personer med värk och som fick det utskrivet av läkare.
Jag är förvånad. Och ledsen för er skull. Både för er med dagliga smärtor och för er som fastnat i det <3
Jag ser det så här: jag måste ha smärtstillande för min värk. Det är skitsamma om jag blir beroende för jag kommer att ha smärta hela mitt liv så jag behöver smärtmedicin hela mitt liv. Va gör det då att jag blir beroende. Huvudsaken är att jag inte ökar dosen ( vilket jag skulle behöva) utan läkares tillåtelse.
Jag har varit orolig för att bli beroende eftersom jag ätit starka tabletter dagligen i flera år. Men jag har inte haft några problem att avstå från behovsmedicin när smärtorna har varit under kontroll. Inte heller har det varit svårt att byta medicinsort. Det kanske beror på att jag aldrig har fått någon annan effekt än smärtlindrande? Jag har aldrig känt något rus eller någon "skön" känsla. Kanske är det skillnad om man bara tar medicin mot smärta?
Jag har missbrukat alla slags opiater, favoriten var oxycontin. Endast för att det är så fantastiskt skönt, ingen annan orsak. Nu har jag slutat helt med sånt för över tre år sen men det var ett helvete att sluta, vilket jag trots allt lyckades med helt själv. Jag hade dels inte råd längre eftersom jag köpte på svarta marknaden och dels för att det var så för jävligt jobbigt när det inte fanns nåt att få tag på och man fick vänta och blev assjuk under tiden. För varje avtändning blev det bara värre och det tog bokstavligen knäcken på mig. Varenda cell i kroppen skriker efter mer och man känner sig även psykiskt knäckt. Det fanns ingen lycka eller glädje utan opiater i kroppen. Det var fruktansvärt och jag kände att jag pallade inte leva så längre.
Det tog lång, lång tid att återigen hitta livslusten och kunna känna glädje även efter att den akuta avtändningsfasen var över. Jag har vissa men kvar än idag, psykiska alltså.
Jag varnar starkt för att använda dessa droger längre än några dagar. Den enda orsaken jag ser dom som nödvändiga är vid operationer eller terminal cancer. De förändrar hjärnans struktur vilka förblir, permanent. Jag kan förstå dom som lider av nån slags permanent smärta också där dom blir sängliggandes utan opiater. Men om läkarna en dag bara slutar skriva ut så står man där och är gravt beroende. Dom har blivit mycket mer strängare nu, den svarta marknaden ser inte likadan ut längre.
Men om jag ska vara helt ärlig med mig själv så tror jag att jag absolut skulle återgå till ett hardcore bruk igen om opiater blev lagliga även utan recept och därmed billiga. Det jag aldrig skulle börja med är heroin, det anser jag är smutsigt. Vem vet hur många skitiga hiv smittade smugglare som haft den gömd i sina analer utmed resans gång från tex Afghanistan. Det ska vara rent läkemedel som är framställda i labb utav utbildade experter. Snobbigt? Ja, kanske, men det är så min hjärna fungerar efter att den blivit skadad efter allt missbruk.
Jag har varit orolig för att bli beroende eftersom jag ätit starka tabletter dagligen i flera år. Men jag har inte haft några problem att avstå från behovsmedicin när smärtorna har varit under kontroll. Inte heller har det varit svårt att byta medicinsort. Det kanske beror på att jag aldrig har fått någon annan effekt än smärtlindrande? Jag har aldrig känt något rus eller någon "skön" känsla. Kanske är det skillnad om man bara tar medicin mot smärta?
Alla reagerar olika, men det är bra att det kommer fram hur starkt beroende framkallande de är. Vissa fastnar & vissa inte. Toleransen ökar fort & har man smärta behöver man öka för att få samma effekt. Jag har varit uppe i 18 tradolan om dagen, samtidigt som jag skött mitt jobb & levt Svensson liv. Tror inte någon anar vad jag gått igenom & när jag sluta var jag hemma i 1 vecka & skyllde sen på influensa när jag va hängig i ytterligare ett par veckor. Tror det gick bra att sluta för jag hade jobbet & andra åtagande jag var tvungen att fixa. Det var inte lätt att gå till beroende mottagningen för jag ansåg att jag inte passa in där men beroende kan drabba vem som helst.