• Anonym (Besviken)

    Min man gömde testamentet

    För fyra år sedan dog min pappa. Mamma har varit död sedan sex år och jag är enda arvingen . Sedan 2011 har jag och min varit gifta och tillsammans i nästan trettio år.

    När bouppteckningen efter pappa var klar fick jag ju givetvis hem allt bohag, möbler värdesaker och papper. Eftersom det kan vara känslomässigt påfrestande att ta i sådana saker som att rensa efter sina föräldrar har jag valt att ta det pö om pö. Jag ställde upp kartonger med viktiga papper på vinden, för bouppteckningen var ju klar.

    Mina föräldrar hade det ganska gott ställt och arvet är därefter. Min man har alltid varit insatt. Själv tjänar han ganska bra och kommer från familjeförhållanden där han så småningom kan vänta sig ganska mycket pengar. Eller inte..?

    Min pappa dog -12 och nästan samtidigt ringer min mans mor och upplyser honom om att han inte ska få mer än arvslotten och hans syskon resten. Såklart vi blev chockade bägge två. Obehagligt...
    I samma veva hittar jag ett testamente efter mina föräldrar och tänker att; " det gör ju ingen skillnad" allt var klart. Slarvigt nog läste jag inte igenom hela testamentet...(kommer till det)
    Jag visar detta för min man som inte heller läser utan bara reagerar med ett jaha.
    Förra hösten hade jag tillräckligt med energi att börja röja i mina föräldrars saker. Slängde sålde och sparade. Dessutom fick jag gå igenom alla pärmar och lådor med viktiga papper. Märkligt nog kunde jag inte hitta testamentet ...? Jag nämnde detta för mannen och sa att testamentet kanske låg någon annanstans på vinden. Då svarar han; " nej, där ligger det inte". Ok sa jag, hur vet du det. Han visste inte sa han , men han trodde inte det. Dock var det nåt i hans tonläge jag reagerade på. Som att han visste något ...
    Jag gick igenom hela vinden. Fortsatte ner i källaren och har undersökt hela huset från topp till tå. Ingenting. Igår hittade jag det. Det låg gömt på ett rätt omöjligt ställe i ett av min mans egna skåp.
    Läser igenom testamentet och konstaterar att det mina föräldrar lämnat efter sig var enskild egendom , han kommer inte åt det. Åtminstone om papperet finns. Han har alltså gömt undan mina föräldrars sista vilja...
    Idag har jag utan hans vetskap varit i kontakt med min bankman och lämnat originalet till henne. Nu är testamentet inlåst ordentligt på banken. Själv har jag fått kopior med hem.

    Jag har inte sagt ett ljud till min man. Däremot undrar jag vad det är för ett svin jag är gift med...
    Någon annan som varit med om något liknande ? Hur gick det isf sen?

  • Svar på tråden Min man gömde testamentet
  • BandAnna
    Anonym (Besviken) skrev 2016-07-01 14:14:47 följande:

    För fyra år sedan dog min pappa. Mamma har varit död sedan sex år och jag är enda arvingen . Sedan 2011 har jag och min varit gifta och tillsammans i nästan trettio år.

    När bouppteckningen efter pappa var klar fick jag ju givetvis hem allt bohag, möbler värdesaker och papper. Eftersom det kan vara känslomässigt påfrestande att ta i sådana saker som att rensa efter sina föräldrar har jag valt att ta det pö om pö. Jag ställde upp kartonger med viktiga papper på vinden, för bouppteckningen var ju klar.

    Mina föräldrar hade det ganska gott ställt och arvet är därefter. Min man har alltid varit insatt. Själv tjänar han ganska bra och kommer från familjeförhållanden där han så småningom kan vänta sig ganska mycket pengar. Eller inte..?

    Min pappa dog -12 och nästan samtidigt ringer min mans mor och upplyser honom om att han inte ska få mer än arvslotten och hans syskon resten. Såklart vi blev chockade bägge två. Obehagligt...
    I samma veva hittar jag ett testamente efter mina föräldrar och tänker att; " det gör ju ingen skillnad" allt var klart. Slarvigt nog läste jag inte igenom hela testamentet...(kommer till det)
    Jag visar detta för min man som inte heller läser utan bara reagerar med ett jaha.
    Förra hösten hade jag tillräckligt med energi att börja röja i mina föräldrars saker. Slängde sålde och sparade. Dessutom fick jag gå igenom alla pärmar och lådor med viktiga papper. Märkligt nog kunde jag inte hitta testamentet ...? Jag nämnde detta för mannen och sa att testamentet kanske låg någon annanstans på vinden. Då svarar han; " nej, där ligger det inte". Ok sa jag, hur vet du det. Han visste inte sa han , men han trodde inte det. Dock var det nåt i hans tonläge jag reagerade på. Som att han visste något ...
    Jag gick igenom hela vinden. Fortsatte ner i källaren och har undersökt hela huset från topp till tå. Ingenting. Igår hittade jag det. Det låg gömt på ett rätt omöjligt ställe i ett av min mans egna skåp.
    Läser igenom testamentet och konstaterar att det mina föräldrar lämnat efter sig var enskild egendom , han kommer inte åt det. Åtminstone om papperet finns. Han har alltså gömt undan mina föräldrars sista vilja...
    Idag har jag utan hans vetskap varit i kontakt med min bankman och lämnat originalet till henne. Nu är testamentet inlåst ordentligt på banken. Själv har jag fått kopior med hem.

    Jag har inte sagt ett ljud till min man. Däremot undrar jag vad det är för ett svin jag är gift med...
    Någon annan som varit med om något liknande ? Hur gick det isf sen?


    Nu har det gått ett tag sedan uppdatering och jag är väldigt nyfiken på hur det har gått för dig. 


    Har du äntligen lyckats komma ifrån denna människa? 

  • Mat

    Undrar också hur det går för dig TS!? Har läst tråden sedan förra sommaren och tycker du är så stark. Hoppas allt är bra och att det löste sig med skilsmässan! Ta hand om dig!

  • Anonym (Lena)

    Snälla ts nu vill jag veta hur det gått!

  • Anonym (Hur har det gatt?)

    Hur har det gatt?

  • matteand
    matteand skrev 2017-10-20 07:37:33 följande:

    hur gick det här?


    repris

    hur går det TS
  • Anonym (Jojo)

    Tycker tråden stinker troll.

    Jag har läst hennes anledningar till att det hela drog ut på tiden, men jag köper dem icke. Vem skulle låta det gå över ett år totalt, och dessutom flera veckor och månader mellan varje möte. Det är en sak jag störde mig på senast jag följde tråden också. Fast trollkänslan hade jag även innan saker och ting började ta tid... Nå, tack för underhållningen i alla fall, vi är ju flera som följt dramat.

    Hoppas på en uppdatering med avslut och förklaringar, vid det här laget bör hon ju bo i nya huset i alla fall.

  • Anonym (Hur har det gatt?)

    Hur har det gatt TS?

  • LadyPicard

    Jag har läst 39 sidor om hur ts roddade sin alkoholiserade make, som hotade och manipulerade och drack. Naturligtvis kan det vara så, att ts kom därifrån med sonen - för 5 år sen - och allt gick väl. Det kan ha tagit en annan vändning om maken eventuellt hamnade i koma pga sin nyfunna diabetes och hon fick fullt upp med att ordna allt det. I dessa 39 sidor blev jag allt mer engagerad och såg problematiken i ett större perspektiv, vilket också väcker en oro för att ts kanske råkade illa ut när hon delgav sin önskan om skilsmässan. I relationer där ena parten är hotfull och/eller våldsbenägen, så är det som mest ?farligt? vid den brytpunkten då man ska lämna vederbörande. Jag hoppas att allt gick bra och att ts gick in i sitt nya liv utan att vända sig om, inte ens hit, och att skriva hör i familjeliv var ett stöd i hennes process att lämna. Det var fint att se allas engagemang. Ta hand om er!

  • Anonym (L)

    Fy vilken obehaglig tråd, hoppas ts är ok.

    Mitt råd till ALLA i liknande situationer som denna, ELLER där det funnits nån typ av våld, kontroll eller psykisk misshandel är att INTE ta upp med männen att ni tänker skilja er i förväg, utan tvärtom söka hjälp i smyg att få stöd under brytningen.
    Om ts man varit en psykopat hade det kunnat vara livsfarligt att berätta att hon visste vad han gjort och sen vad hon själv gjort. Det är inte alltid bäst att ?ta en diskussion face to face?, speciellt inte ensamma. 

  • Anonym (E.)

    Det kan vara värt att deponera sitt testamente hos en advokat, trots att det kostar en slant. Han har bevakning på alla personnumren, så att han upptäcker när någon har avlidit, av dem vars testamenten han bevakar. Då kan det inte hända sådant här. Man kan naturligtvis även ha flera (undertecknade) kopior, som man förvarar hos flera olika släktingar eller vänner. Egentligen är det synd att man inte kan förvara sitt testamente hos Tingsrätten... Det kan man i många andra länder. 

  • Anonym (Inte troll)

    Tycker att tråden lät oerhört sannolik, och jag hoppas att TS inte var del i statistiken för de kvinnor som dödades av sina män 2017

Svar på tråden Min man gömde testamentet