Min man gömde testamentet

Hej mamma till två arvingar och välkommen till tråden

Olika versioner finns alltid av samma sak. Det beror på vem du frågar...
I mitt fall handlar det om ett försvunnet testamente som efter lång tid av letande dyker upp i min makes privata skåp.
Under den tid jag sökte lyfte han inte ett enda finger för att hjälpa mig i sökandet. Hade det varit ett papper som rörde bilen eller liknande, så hade han grävt hålor i jorden. Då är ju ett testamente (han visste att det fanns..) själva kronjuvelen bland alla papper som finns.
Hursomhelst så har det funnits tillfällen då han antytt att hälften av det jag äger är hans osv. Gärna då med ett flin. Jag har då kontrat och förklarat att min egendom är enskild. Var har du papperet ? , kommer det då.
När vi gifte oss föreslog jag att han kunde skriva enskilt på sitt eget framtida arv. Hans mor ringer i samma veva som jag får syn på testamentet första gången, och upplyser honom om att han inte ska få mer än ett minimum. Ja, det är en konflikt mellan dem sedan ett antal år tillbaka. Personligen tror jag inte att hon menade allvar, men man vet ju aldrig. Jag ifrågasätter verkligen inte min mans reaktion. Det är väl kanske att dra konflikten lite långt? Jag tycker det luktar utpressning.
Med detta sagt, kan man fortsätta med att säga att min man befann sig i en oerhört jobbig situation , jag ifrågasätter inte det och på den punkten har han mina sympatier. Min svärmor saknar flera skruvar och hon drar sig inte för varken det ena eller det andra.
Låt oss säga att min man var pressad, han får syn på testamentet och det klickar till i skallen. Han får inget av föräldrarna och inget av mitt arv om vi skiljer oss. Knepig situation.
Tidigare i tråden var det någon som skrev att han kanske inte vågade bränna upp testamentet. Jag har ofta frågat mig varför han inte gjort sig av med det? Fördelaktigare för honom helt klart. Men antagligen finns det väl nåt slags stråk av samvete hos honom och ett mellanläge i detta är hålla undan testamentet helt enkelt. Det kanske gav honom en känsla av sötma att "bara veta" nåt som jag inte visste? Kanske kände han sig maktfullkomlig? Inte fan vet jag men obehagligt är det.
Jag har nog skrivit detta tidigare i tråden men hade jag hittat det papperet någon annanstans i huset, var som helst, så hade jag berättat. För det handlar inte om att kategoriskt gå bakom hans rygg och smyga, utan att "lura innan jag själv blir lurad" eller hur man nu ska uttrycka det.
Sedan ska jag tillägga att hade han varit en "bra kille" i övrigt, vilket han dessvärre inte längre är, så hade jag sett på saken med andra ögon, jag lovar.
Tror delvis att detta är alkoholens fel och supa upp hälften av mitt arv om vi skiljer oss,det kan han glömma !!
Därför har jag för säkerhets skull gått tillväga som jag har gjort och gör. Hängsle och livrem du vet..

Hej TS här!
Har inte varit inne på ett tag och det värmer att se att så många fortfarande är intresserade av tråden.
Uppföljning;
- bouppteckningarna efter mina föräldrar är nu förnyade, påskrivna och hämtade
- tid hos familjerådgivare är bokad. Ska gå dit ensam och utan min mans vetskap. Jag måste veta vilja rättigheter jag har där. Närmast tänker jag på att han är olämplig som vårdnadshavare eftersom han dricker så mycket, men det handlar också om att han är ovänlig och har kort stubin. Detta mötet får jag vänta en månad på...
- nästa vecka har jag tid med min bankman om hur allt ekonomiskt kommer att se ut när jag blir ensam.
- dessutom har jag bokat in ett möte för anhöriga till alkoholister , känns vettigt att ventils med utomstående om detta
Det juridiska är klart och det är skönt. Nu återstår lite annat och sen är jag förberedd ( så gott det nu går?) att släppa bomben

Återkommer / TS

Hej Anonym (...)
Tack ska du ha!
Ja det är faktiskt rätt energikrävande och egentligen borde jag få en Oscar sen när allt är över ... skämt åsido... ibland undrar jag om det blir någon "baksmälla" att jag faller ihop när det är över. Jag kör på autopiloten och det som driver -tror jag - är att jag är så jävla förbannad. Kruxet är väl att det inte är nyttigt att vara förbannad så här länge, men det är helt klart en motor i detta. Det som driver mig framåt och som håller huvudet kallt liksom

Nej jag tror inte att han anar något faktiskt. Han är så jävla självupptagen av naturen att han inte ser andra. Och han underskattar gärna sin omgivning. I detta fallet kan jag använda det till min fördel.

Har packat ner lite arvegods i form av silverskedar och liknande som jag har fått i doppresent osv. Kan inte bevisa att det är mitt genom foton eller liknande. Han silver ligger kvar.
Dessutom har jag gått igenom gamla foton från mina föräldrar för att dokumentera tavlor och vissa prydnadssaker. För att kunna hävda min rätt om han jävlas, vilket han säkerligen kommer att göra. Jag lovar

Tack alla som följer och peppar

Skrämmande!
Jag spelar in massor med saker. Det jag har chans att spela in...
Sedan skickar jag vidare till en kompis som lägger in det på datorn. Det är allt från regelrätta hot till kränkningar och faktiskt ett erkännande om hur han stjäl på jobbet
Precis spm du säger - man kan behöva det

Hej AM!
Vad det gäller inspelningarna så är jag helt medveten om att det är olagligt . De gäller ens inte i ett juridiskt sammanhang. Tanken har väl först och främst varit att kunna påvisa och påminna om vad det är han själv säger, nykter som berusad...
Det är nämligen genomgående med honom att han förnekar i stort sätt allt han har sagt. I vissa fall trots att tredje part hör på. Nekar han inte, så pekar han på ett bristande minne. "Kommer inte ihåg.. har jag sagt det?" Ja du fattar va?
I första hand när han är påverkad och då kränker han även våra barn. Kallar dem inkompetenta, korkade jävla idioter och sitter och antyder att de har olika diagnoser tex ADHD . Det är inget att skämmas för isf men att använda det dom ett skällsord är långt ifrån ok. En inspelning som jag lyckades fixa innehåller en diskussion emellan honom och vår son som har dyslexi. Han säger bla ; Är han dum i hövvet eller? Fattar han ingenting ? Ska en människa som säger liknande saker ha vårdnad om ett barn? Det är psykisk misshandel. Gissa vad han sa när jag konfronterade honom dagen efter och undrade hur han med att säga nåt sånt? " det har jag aldrig sagt" och så håller det på.
Därför har jag försökt att spela in honom om inte annat för att få tyst på honom om han skulle försöka slingra sig. Hans mor är exakt lika dan. Förnekar fram till att du kan bevisa något , kan du inte det så erkänner hon aldrig

Han mår nog inget vidare , nej. Narcissister blir ofta bittra på livet i medelåldern.