Min man gömde testamentet

Se till att att ta foton på allt i hemmet innan du meddelar honom att du vill skiljas. Kan också vara bra att ha några vänner beredda för att ta med dig allt du är rädd om och inte vill riskera att det förstörs. Säkrast är väl att snabbt ta med det du vill ha och flytta ut.

Skulle han sedan sälja, gömma eller förstöra något så får det räknas bort från hans del av potten.

Skönt att höra att det går framåt, hör gärna av dig igen så vi får veta hur det går för dig.

Håller tummarna för dig ts

Jag är inte på TS mans sida men jag tycker tråden börjar bli väldigt hätsk. Visst har TS man uppfört sig illa, men han är far till de nästan vuxna barnen. Han måste haft vissa bra egenskaper någon gång. Självklart ska TS se om sitt hus, men även i framtiden kommer hon att träffa sin exman, vid större händelser i barnens liv och då måste man hitta en neutral ton.

Finns mycket sjag kritiserar hos min man man om och när vi skiljer oss kommer jag att göra allt för att han ska ha ett bra liv. Tror definitivt att våra barn idag 22 och 18 skulle ta illa upp om jag gjorde hans liv till ett större h-e än vad det behöver vara. Jag kommer att vara generös vid en bodelning. Tror attman måste titta längre fram än runt nästa hörn, och vi har bara en version av historien. Misstror inte TS, men det brukar finnas minst två versioner av samma händelse.

TS mans alkoholproblem är förmodligen det största problemet och skulle han få bukt med dessa så kanske det kan bli ett snyggare avslut

Hej mamma till två arvingar och välkommen till tråden

Olika versioner finns alltid av samma sak. Det beror på vem du frågar...
I mitt fall handlar det om ett försvunnet testamente som efter lång tid av letande dyker upp i min makes privata skåp.
Under den tid jag sökte lyfte han inte ett enda finger för att hjälpa mig i sökandet. Hade det varit ett papper som rörde bilen eller liknande, så hade han grävt hålor i jorden. Då är ju ett testamente (han visste att det fanns..) själva kronjuvelen bland alla papper som finns.
Hursomhelst så har det funnits tillfällen då han antytt att hälften av det jag äger är hans osv. Gärna då med ett flin. Jag har då kontrat och förklarat att min egendom är enskild. Var har du papperet ? , kommer det då.
När vi gifte oss föreslog jag att han kunde skriva enskilt på sitt eget framtida arv. Hans mor ringer i samma veva som jag får syn på testamentet första gången, och upplyser honom om att han inte ska få mer än ett minimum. Ja, det är en konflikt mellan dem sedan ett antal år tillbaka. Personligen tror jag inte att hon menade allvar, men man vet ju aldrig. Jag ifrågasätter verkligen inte min mans reaktion. Det är väl kanske att dra konflikten lite långt? Jag tycker det luktar utpressning.
Med detta sagt, kan man fortsätta med att säga att min man befann sig i en oerhört jobbig situation , jag ifrågasätter inte det och på den punkten har han mina sympatier. Min svärmor saknar flera skruvar och hon drar sig inte för varken det ena eller det andra.
Låt oss säga att min man var pressad, han får syn på testamentet och det klickar till i skallen. Han får inget av föräldrarna och inget av mitt arv om vi skiljer oss. Knepig situation.
Tidigare i tråden var det någon som skrev att han kanske inte vågade bränna upp testamentet. Jag har ofta frågat mig varför han inte gjort sig av med det? Fördelaktigare för honom helt klart. Men antagligen finns det väl nåt slags stråk av samvete hos honom och ett mellanläge i detta är hålla undan testamentet helt enkelt. Det kanske gav honom en känsla av sötma att "bara veta" nåt som jag inte visste? Kanske kände han sig maktfullkomlig? Inte fan vet jag men obehagligt är det.
Jag har nog skrivit detta tidigare i tråden men hade jag hittat det papperet någon annanstans i huset, var som helst, så hade jag berättat. För det handlar inte om att kategoriskt gå bakom hans rygg och smyga, utan att "lura innan jag själv blir lurad" eller hur man nu ska uttrycka det.
Sedan ska jag tillägga att hade han varit en "bra kille" i övrigt, vilket han dessvärre inte längre är, så hade jag sett på saken med andra ögon, jag lovar.
Tror delvis att detta är alkoholens fel och supa upp hälften av mitt arv om vi skiljer oss,det kan han glömma !!
Därför har jag för säkerhets skull gått tillväga som jag har gjort och gör. Hängsle och livrem du vet..

Hej besviken,

Jag tycker du har handlat klokt och det trodde jag framgått, jag vänder mig mot hetsen på FL. Din man har alltid rätt till sin laglott efter sina föräldrar. Laglotten är häften av totala arvet till barnen, så,om din man har två syskon t ex får han ändå en sjättedel. Så beroende på vad dina svärföräldrar har så får han lite därifrån.

Tror också alkoholen är boven i mycket och att det är en ond spiral. Givetvis ska du inte ta ansvar för hans missbruk, Jag tolkar dig mycket som om att du inte tror atthan kan ändra sig, jag menar inte med att rädda ert äktenskap men att han kan få sitt eget liv i balans senare. Lite hoppas man att seperationen gör att han måste tänka om för att inte mista sina barn.

Lycka till