• Anonym (Jag)

    Behöver tid UTAN hans barn!

    Hur ska jag få sambon att förstå att jag behöver tid UTAN hans barn? Vilda barn på 6 och 8 år. I sommar skulle vi ha 3 veckor semester på samma gång. Barnen skulle vara här på 2 av hans veckor, alltså 1 vecka av våra 3 tillsammans. Men nu blev det plötsligt ändrat då mamman bestämde sig för att resa bort. Nu har vi dem 2,5 veckor av 3. Alltså vi får inte mera ledigt än en vanlig helg. Jag vill inte passa upp hans barn på min semester, så jag sa till på jobbet att jag tar en vecka mindre semester då. Sambon blev sur och tycker att jag borde vilja umgås med barnen.. Men hur mycket semester är det då de väcker oss 6.00 varje morgon, de klarar ingenting själv så ALLT måste man hjälpa dom med. Det e ju mera jobb hemma än på det riktiga jobbet!

    Jag hade ju sett fram emot att för en gångs skull få lite extra uppmärksamhet av sambon, att inte ha ungarna hängande efter hela tiden. Att få känna att jag är viktigast en stund. Är så himla besviken!!

    Har levt ihop med dom i 4 år. Samma sak varje semester. Jag förstår ju att han vill ha dem så mycket som möjligt men han borde ju också förstå att jag kanske vill få lite tid med honom utan barnen!

  • Svar på tråden Behöver tid UTAN hans barn!
  • mammalovis
    Anonym (Jag) skrev 2016-07-01 15:31:53 följande:
    Bör tilläggas att han har dom ensam en hel vecka då jag jobbar, det var bestämt redan från början. Om han har 4 veckor semester så ska han ha barnen 2 veckor. Nu kommer han att ha dom 3,5 vecka. nu blir semester såhär :
    1. Barnvecka. Jag jobbar! (Bestämt redan i april!)
    2. Oplanerad Barnvecka. Jag skulle ha semester men väljer att jobba istället.
    3. Barnvecka. Bestämt i april. Alla lediga!
    4. Barnen här måndag-torsdag. Också planerat. Ledig fredag-söndag.
    5. Barnvecka. Sambon tillbaka på jobbet. Min sista semestervecka.
    Alltså hela andra veckan och 4 dagar i fjärde veckan blev extra.

    Så han lägger nog minsann tid på barnen. Med och utan mig!
    Men 5:e veckan går väl barnen ändå på fritids så du får paus när mannen jobbar, gissar jag. Men visst det hjälper ju inte upp partiden som man har som lyx om man inte har gemensamma barn. Annars får han väl byta hela/delar av den veckan med mamman helt enkelt ... så får ni lite mer tid.

    Samtidigt förstår jag dig. Vi hade bestämt ett schema, det mesta utifrån mammans önskemål, så det blev 2,5 vecka för henne här. Sedan fick mamman en oplanerad bvc-tid i veckan så då ville hon byta denna helgen mot att vi tar de dagarna på sambons semester istället för att tösen ska kunna vara kvar på sommarstället hos mormor, eftersom vi inte hade planerat något särskilt. På ett sätt spelar det väl ingen roll, men å andra sidan blir ju veckorna när sambon har semester väldigt intensiva då barnen låter mer när båda våra egna barn är här. Hans dotter trissar upp de andra så det ska sjungas och spelas musik i flera timmar och svårt att komma undan. Är min tös hos sin pappa är det också betydligt lugnare som nu i helgen när vi bara har våra två gemensamma, då vi slipper alla konflikter förutom 3-årstrotsen förstås.
  • Anonym (fd bonusmamma)
    Anonym (fia) skrev 2016-07-02 15:21:02 följande:
    Exakt! Det här inlägget säger allt! Det är klart att det är bekvämare att skylla på mamman men till syvende och sist är det ju hans val att ta barnen extra.
    Det är inte hans val att ta barnen extra, det är hans ansvar att ta hand om sina barn när ingen annan tänker göra det.
    Det får mig att tänka på när jag bad mitt ex att hämta vårt barn två dagar/vecka så att jag kunde gå upp på heltid och han blev galen och vrålade att jag försökte styra hans tid. Att han de facto styrde min tid genom att vägra hämta höll han inte alls med om, för jag kunde ju också vägra hämta...
    Visst, jag kan lämna min 2-åring på dagis tills de stänger och skickar barnet till ??? men det GÖR JAG INTE! Vet jag inte att den andra föräldern tar ansvar så MÅSTE jag göra det, annars går det ut över mitt barn.
    Det är min förbannade plikt som förälder!
  • Anonym (Förstår)

    Nej men det är det väl ingen som säger heller, eller så läste inte jag inlägget iaf... Men det största felet i denna konstellationen är att mamman sett till sitt eget bästa (egensemesterm hur nu det kan vara bäst att vara utan sina barn men ja ja), och pappan gör vad som förväntas av en förälder och ställer upp. Inte på mamman direkt men på sina barn. Visst hade han kunnat säga nej och så fick mamman lösa det med morföräldrar, men det är kanske inte alltid den lättaste lösningen. (Jag säger alltid ja till mitt barn eftersom farföräldrarna inte har alla hästar hemma alltid, det känns alltså bättre att barnet är hos mig...)

    TS jag tror minsann du har en kanonpappa här den dagen ni får egna barn! Var rädd om honom (och säg till ungen att det blir förbud mot surfplatta fram till dess han lär sig torka rumpan! Grr..) ;)


    Anonym (fd bonusmamma) skrev 2016-07-02 15:19:37 följande:

    Vad menar du att han ska göra då? Dumpa sina barn hos soc för att deras mamma prioriterar fel? Om han låter barnen lida för att hans ex är en usel mamma så är han själv en precis lika usel pappa. Det är det "barnen går först" betyder. I det här fallet betyder det att TS semester blir förändrad och kanske tom förstörd för att pappan prioriterar de som behöver honom mest.

    Som vuxen MÅSTE man faktiskt acceptera det om man går in i en relation där det finns små barn. TS behöver inte vara med barnen hela tiden om hon inte vill, men pappan måste det, för det är hans förbannade ansvar som pappa! Att mamman inte tar sitt ansvar betyder inte automatiskt att han inte heller behöver göra det!


  • Anonym (?!)
    Anonym (Jag) skrev 2016-07-01 14:38:13 följande:

    Hur ska jag få sambon att förstå att jag behöver tid UTAN hans barn? Vilda barn på 6 och 8 år. I sommar skulle vi ha 3 veckor semester på samma gång. Barnen skulle vara här på 2 av hans veckor, alltså 1 vecka av våra 3 tillsammans. Men nu blev det plötsligt ändrat då mamman bestämde sig för att resa bort. Nu har vi dem 2,5 veckor av 3. Alltså vi får inte mera ledigt än en vanlig helg. Jag vill inte passa upp hans barn på min semester, så jag sa till på jobbet att jag tar en vecka mindre semester då. Sambon blev sur och tycker att jag borde vilja umgås med barnen.. Men hur mycket semester är det då de väcker oss 6.00 varje morgon, de klarar ingenting själv så ALLT måste man hjälpa dom med. Det e ju mera jobb hemma än på det riktiga jobbet!

    Jag hade ju sett fram emot att för en gångs skull få lite extra uppmärksamhet av sambon, att inte ha ungarna hängande efter hela tiden. Att få känna att jag är viktigast en stund. Är så himla besviken!!

    Har levt ihop med dom i 4 år. Samma sak varje semester. Jag förstår ju att han vill ha dem så mycket som möjligt men han borde ju också förstå att jag kanske vill få lite tid med honom utan barnen!


    Känns ju lite sådär att en 6 och en 8 åring inte klarar något alls själva?!. Du har bott med dem i 4 år och nihar fortfarande inte fått till regler om hur man beter sig. De väcker er kl 6 på morgnarna och måste ha hjälp med allt....herregud!!!!
  • Anonym (fia)
    Anonym (fd bonusmamma) skrev 2016-07-02 15:27:55 följande:
    Det är inte hans val att ta barnen extra, det är hans ansvar att ta hand om sina barn när ingen annan tänker göra det.
    Det får mig att tänka på när jag bad mitt ex att hämta vårt barn två dagar/vecka så att jag kunde gå upp på heltid och han blev galen och vrålade att jag försökte styra hans tid. Att han de facto styrde min tid genom att vägra hämta höll han inte alls med om, för jag kunde ju också vägra hämta...
    Visst, jag kan lämna min 2-åring på dagis tills de stänger och skickar barnet till ??? men det GÖR JAG INTE! Vet jag inte att den andra föräldern tar ansvar så MÅSTE jag göra det, annars går det ut över mitt barn.
    Det är min förbannade plikt som förälder!
    Men i det här fallet skulle ju inte mamman ha lämnat barnen på gatan om pappan sagt nej till att ta dem extra tid när hon skulle på semester. Hon skulle bara ha fått ett utbrott och enligt ts blir då mannen rädd så han gör som hon vill.
  • Anonym (Förstår)

    Instämmer i detta. Både T S och sambon måste våga sätta ner foten och säga ifrån. För jag utgår från att barnen inte har något slags handikapp? Mitt barn som är sju klarar betydligt mer än vad denna åttaåringen verkar göra, sen att han ibland lägger latsidan till och vill att jag ska göra saker det är en annan fråga (och ett beteende han inte kommer undan med längre). Man växer med uppgiften som det så fint heter.


    Anonym (?!) skrev 2016-07-02 15:32:36 följande:

    Känns ju lite sådär att en 6 och en 8 åring inte klarar något alls själva?!. Du har bott med dem i 4 år och nihar fortfarande inte fått till regler om hur man beter sig. De väcker er kl 6 på morgnarna och måste ha hjälp med allt....herregud!!!!


  • nevermind
    Anonym (Jag) skrev 2016-07-02 14:25:18 följande:
    Tills för ert år sedan gjorde jag det, men när han började skolan sa jag att jag vägrar. Han tycker att det är äckligt, men hur äckligt är det inte för mig då?

    Nu går han runt med skit i rumpan om inte pappan är hemma. Jag tänker att han kanske kommer på tanken att försöka ifall det kliar tillräckligt mycket.
    Men fan vad äckligt!! Att skolan inte har gjort en orosanmälan!
  • Anonym (Jag)
    nevermind skrev 2016-07-02 16:09:35 följande:

    Men fan vad äckligt!! Att skolan inte har gjort en orosanmälan!


    Vad menar du nu? Att jag borde sköta skitjobbet? Jag anser att han är tillräckligt gammal för att klara det själv, så jag tänker inte göra det åt honom bara för att han äcklas av sin egen skit! Ska jag torka honom tills han flyttar ut? Nån gång måste han lära sig. Om hans föräldrar inte orkar ta striden så måste väl jag göra det. Han får sitta där och vråla bäst han vill, men jag gör det inte! Om 6-åringen klarar det så borde nog han också göra det!
  • ungbrunett
    fluu skrev 2016-07-02 07:25:40 följande:

    Du är inte viktigast, barnen är det - end of story. Kan du inte leva med det kanske du skulle se dig om efter en partner utan barn.


    OMG. Barnens mamma verkar inte tycka att hennes egna barn är det viktigaste. Tur att de har en pappa som alltid då prioriterar bort allt annat för barnen..?
  • ungbrunett
    smulpaj01 skrev 2016-07-02 08:44:52 följande:
    Pappan blir inte påtvingad sina barn, han VILL ha barnen och ser säkert inga problem med att mamman låter honom ha barnen en extra vecka! Så nej, han behöver inte arrangera något med alla parter. Ts får acceptera eller lämna!
    Så otroligt trist synsätt.
Svar på tråden Behöver tid UTAN hans barn!