Du som lämnat en destruktiv relation.

Ni som lämnat och fortfarande saknar, det är inte kärlek ni känner. Det är en slags sorg ni bearbetar och en rädsla inför det som är nytt. Det är väldigt mänskligt att känna sorg även inför förlusten av något destruktivt. Men det är då otroligt viktigt att ni inte återgår till det som var. 

Bearbeta det. Var ledsna. Känn bedrövelse. Men låt det stanna där. Tids nog kommer ni få ett klarare perspektiv på tillvaron. 

 

det. och en sexuell attraktion, som dessvärre och underligt nog inte blivit påverkad, trots all logik!

precis samma sak här!!
fn var sjukt! och det mest sorgliga är att inse att han inte känner samma attraktion tillbaka..

jag har hittat på en egen metod att bekämpa detta - fortsätta att leva i denna 'förälskelse' och låtsas att man fortfarande är tillsammans, men samtidigt leta efter en ny, och sen när man träffat en ny, låtsas att det är DU som lämnar förhållande för att du blivit kär i en annan haha

Det tog mig nitton år att klara av att gå, det tog mig ytterligare ett år att förstå vad han gjort mot mig och hur det påverkar mig, under förhållande och hur det fortfarande påverkar mig. Det tog tre år att inse vad han gjort mot våra barn. 

Jag klarar fortfarande inte av att köpa saker till mig själv, för jag får ångest av att göra av med mina egna pengar. Tidigare kontrollerade han varenda krona, jag och barnen fick aldrig något. Han skulle ha allt nytt och häftigt. 

Jag väntar idag på skuldsanering, över 1 miljon i skulder har han hjälpt till att skaffa mig. Tills jag träffade min nuvarande partner var sex inget speciellt, sex var något vi hade för hans skull, inte för våran eller för den delen min. Han har tjatat till sig sex mer gånger än jag kan räkna. Han har aldrig tagit ett nej, han har aldrig sagt förlåt, allting har alltid varit mitt fel. 

Det är mycket troligt att det är mitt fel att till slut hamnade på kåken för bla barnporrbrott också, men det vet jag inte eftersom varken jag eller barnen har någon kontakt med honom längre och vi hoppas att det så ska förbli.

Ts, det kommer inte bli enkelt, men det kommer vara värt det. När du inser att du äger ditt eget liv så kommer det vara värt allt! Våga prata med alla nära, våga vara liten och ledsen, våga alla känslor oavsett om dom känns fel. För det finns inget rätt eller fel när du ska lämna en destruktiv relation. Det enda rätta är att gå och aldrig se tillbaka. 

Hej!

Jag lämnade ett förhållande på två år med psykisk och fysisk misshandel.

Jag tappade mig själv helt under denna tiden då jag blev så nedtryckt och hjärntvättad. Från en levnadsglad och social tjej som brydde sig om sitt yttre till att inte ens lämna hemmet för att handla mat (vågade inte pga konsekvenserna om han trodde att jag hade pratat eller ens kollat på nån annan).

Iaf, tiden efter va tuff, jag flyttade hem till min hemstad igen och mådde väldigt dåligt. Jag var i en djup depression och fick hjälp med antidepressiva och samtalsterapi.

Jag trodde aldrig livet skulle bli bra igen och försökte flera gånger "lämna det". Men det vlir bättre! Jag har börjat finna mig själv igen och jag har träffat världens finaste man som älskar mig för den jag är!

Jag lever med ångest men den blir mildare och mildare och han är världens finaste stöd när mitt självförtroende sviker.

Ge inte upp, allt kan bara bli bättre efter att man lämnat ett dåligt förhållande!

Ta tillvara på ditt liv och njut! ??

har du berättat om ditt föregående förhållande och hur du blivit behandlat till den nya mannen?
för mig är det alltid en stor fråga - hur mycket och när jag får berätta..vill ju inte skrämma bort den nya mannen med att jag är trasig inuti och behöver extra omhändertagande..

Heja dig! Nu behöver du bygga ditt självförtroende och kanske ta hjälp av en psykolog för att hitta anledningen till varför du hamnat i en sån relation. Så att det inte blir ett upprepat relationsmönster för dig. Den våldsbenägne söker i regel en partner som den kan få att bli undergiven. För min del hjälpte en flytt och studier på annan ort för att bygga mitt självförtroende och känsla av värde. Jag fortsatte dock omedvetet söka relationer (främst vänskaps) där jag fick underkasta mig, eftersom det var den typen av relation jag kunde och kände mig trygg i. Efter ett tag fick jag diagnos utmattning och i terapi lärde jag mig att sätta gränser och respektera mig själv. Detta har lett till att även andra respekterar mig och idag har jag enbart jämlika relationer. Har aldrig mått bättre!

Jag valde att lämna min fd för två år sedan efter 6 år i helvetet med framförallt psykisk misshandel men även fysisk vid flertalet tillfällen. Jag tog vår gemensamma son och flyttade till mina föräldrar. Berättade snabbt för alla som jag kände att det var Slut för att det skulle kännas svårare att ge upp och gå tillbaka. Detta framförallt eftersom han använde vår son som argument till varför jag skulle komma tillbaka. Att gå ut med det som jag gjorde var det bästa jag kunde göra och jag tror att om jag inte gjort det så hade jag troligtvis varit kvar där än idag. Jag såg också till att i början aldrig träffa honom ensam och sedan efterhand bara träffa honom på offentliga platser för överlämnandet av sonen. Idag har han inte längre någon kontakt med varken mig eller sonen dock.

Kände jag var tvungen att skriva här.

Levt i destruktivt förhållande.

Varav två små barn.

Kände hela tiden att jag var rädd för vad jag gjorde eller sa till han.

Jag försöker verkligen förstå han! Men att utsättas för fysisk och psykiskt våld är inte lätt.

Jag är nu i ett botten läge.

Försöker hålla han på avstånd trots vi har småbarn.

Jag orka inte med om att han kontaktar mig igen, o tror att allt ska vara som vanligt?

Att jag ska sitta där som hans nicke docka och bara ta emot?

Dessa övergrepp känns fruktansvärt!

Han har verkligen sett till att jag hamnat på botten

Och på det är han skadeglad och skriver hemska sms till mig.

Jag har gett upp nu faktiskt....

För mig kändes som att få livet tillbaka,enorm frihet och lycka att leva med nån som är elak och mobbar en med kränkande ord.Rekommenderar alla att lämna sånt pissliv.

Jag vet,har varit med om liknande .Låt honom inte styra ditt liv och lycka.Du ska inte behöva ta emot såna sms egentligen.Svårt att blockera när man har småbarn tillsammans ,men ibland nödvändigt.Anmäl honom för trasserier.

Inte lätt.

Får inte träffa mina barn. Han misshandlade mig psykiskt och fysiskt. Nu tog han barnen?

Orkar inte mera nu. Nu ger jag upp.

Yeah right..

Jag anmälde mitt ex för oftedande/psykisk misshandel som pågick i flera år.. Och vad hände då? Jag blev kallad till ett förhör, de sa att de skulle ringa mig efter jul för att jag skulle komma och lämna mitt bevismaterial efter jul (det var för 2 år sen), sen kallade de honom till ett förhör, sen lades alllihopa ner. Jag fick aldrig ens lämna bevis. Sjukt.

Du klarar detta.Tog barnen?Det får han inte göra.Ring efter hjälp.Han ska inte hålla på sådär,helt oacceptabelt !

Efter 14års äktenskap och de senaste tio åren har varit väldigt destruktivt med psykisk misshandel samt de fyra senaste åren otrohet lämnade jag för mer än ett år sedan min ex man. Jag bara också tog min väska och lämnade tillsammans med två barn. Känslomässigt gällande mig var det väldigt svårt i början. Kände skuld och mådde illa. Hade ångest som kom och gick hela tiden varje dag. Grät väldigt mycket. Men efter tiden gick det över mer och mer. Ångesten kom allt färre och efter cirka 7 månader så hade jag kommit över honom. Jag började se hopp i livet och hittade min egen vardag. Men tyvärr blev jag inte lämnad ifred, olaga hot, förföljelse och allt annat kom när han märkte att jag mådde bättre.
Jag kämpar nu med att få en normal vardag för jag har tyvärr inte kommit dit än. Men jag har träffat en ny kille som verkligen uppskattar mig........Jag är lycklig även om jag har det svårt fortfarande. Men känslomässigt är jag över honom. Vill bara att han ska lämna mig ifred. Hoppas du inte går igenom det jag gick igenom och att han ska förstå att du har lämnat honom för gott. Men jag lovar att allt kommer bli bättre... ge det bara tid och håll ut. Även om det inte känns så riktigt nu. Jag fick mycket stöd i skilsmässa.se och pratade med andra i samma situation.

Jag har också anmält gång på gång... sökt kontakt förbud två gånger men allt lades ner. Min advokat ringde mig idag och sa att hon inte kunde hjälpa mig. Åklagaren har lagt ner allting. Jag blev helt förtvivlad men jag måste fortsätta kämpa, även om jag bara ville ta min bil, åka och försvinna.

Han gör vad han vill. Ljuger för alla myndigheter. Polisen mm.

Ljuger ihop historier om mig.

Spelar ingen roll vad jag säger. Hur mycket bevis jag än lägger fram. Det rör honom inte i ryggen.

Han vet han kan bolla med mig. Och hånskrattar åt mig. Försökt innan att få hjälp av polisen och socialen. Men han lyckas varje gång att prata bort allting..

Ok.Men ändå..du kan inte ge upp,för dina barns skull.Dom är ju viktigare än ditt galna ex.

Gammal tråd som kom fram via Google, jag skrev om hur jag lämnade mitt ex i tråden " (VÅLD vägen ut) Tack ni på forumet räddade mitt liv." Om du ser denna tråd och vill kika.

(Högst igenkännande på din tråd i allt han gjorde.) Det visar att jag verkligen gjort rätt val. Vara rädd för sin partner är inte ett partnerskap.