Introvert i ett extrovert samhälle

Jag har nog alltid varit introvert av mig, jag avskyr kallprat och har svårt för att föra en diskussion om "ingenting." Många verkar dock kunna prata om vad som helst och värderar det sociala mötet mer än själva samtalsämnet eller aktiviteten. För mig är det tvärtom, är inte samtalsämnet intressant eller om aktiviteten är ointressant så skiter jag fullständigt i den sociala biten. Då sticker jag hellre därifrån och hittar på något kul på egen hand istället. Men om aktiviteten är riktigt givande och samtalsämnena är intressanta så kan jag njuta av det sociala mötet riktigt mycket, men det måste stimulera.

Vi introverta har ju även större behov än extroverta att få vara ensamma längre stunder för att ladda upp batterierna. För att orka kasta oss ut i den sociala världen igen. Tyvärr så verkar extroverta ha svårt att sätta oss in i hur vi fungerar, och tycker det är konstigt hur man kan njuta av att vara ensam längre stunder. Men samhället måste lära sig acceptera oss introverta och inse att introverta och extroverta kompletterar varandra. Den introverte forskar och skriver en bok om sina upptäckter och insikter, medan den extroverte sköter den sociala biten och marknadsför boken på ett bra sätt och får ut den till försäljning.