Introvert i ett extrovert samhälle

Min erfarenhet är att man i arbetslivet ser man att det behövs fler introverta för att lyckas hela vägen fram.  Det optimala kanske är att vi introverta lär oss en del av de extroverta sätten för att inte rubba den stora massans cirklar och sätta dem i en obekväm situation de inte kan hantera. Det har i alla fall gett mig möjlighet att få vara introvert och uppskattas för det. Det handlar om social färdigheter,

En tidigare chef som var mycket extrovert, social och sällskaplig mer än berömde mig för mina sociala talanger. Han gjorde en skillnad på social och sällskaplig. Han menade att jag var den mest sociala person han någons mött i sitt 45åriga liv. Trots att jag trivdes bäst själv och ensam.

Det är skillnad på att vara introvert och att vara asocial eller osocial. Det går alltså  utmärkt att vara introvert och ha stora sociala färdigheter. Det går också att vara extrovert och sakna sociala färdigheter.

Trots att jag är introvert tycker jag om människor och möten med människor, men jag vill ha det personliga mötet, knyta band, jag vill inte ha det lättsamma minglet. Bara jag får min egen tid för reflektion så är allt bra.

Introvertitet handlar om att man laddar batterierna i ensamhet, inte tillsammans med andra.

Så man kan vara mycket social, duktig på att samarbeta, leda och inneha många positiva egenskaper som man har nytta av i mötet med andra vara empatisk, tillmötesgående, lyhörd etc.

Bara förklarar detta så ingen blandar ihop att vara introvert med att inte vara social eller samarbetsinriktad.

Många som skriver här verkar inte fatta vad introvert och extrovert innebär.

Introvert innebär att man hämtar sin energi inifrån. Man behöver inte en massa människor runt om sig för att må bra utan föredrar mindre sällskap. Man får ut mycket från exempelvis böcker och filmer och är analytisk och eftertänksam.

Extrovert innebär att man hämtar sin energi utifrån. Man trivs i stora sällskap och "blir tokig" av att vara ensam länge. Man syns och hörs.

Introvert är inte detsamma som asocial och extrovert är inte det samma som att vara social. En introvert människa kan ha betydligt större social kompetens än en extrovert människa. Den introverte som tänker efter och väger sina ord och är smidig är ju betydligt trevligare att ha att göra med än den extroverte personen som bara sitter och pratar om sig själv och snackar skit om andra. Som ett exempel.

Introvert eller extrovert är personlighetsdrag som vi föds med. Mellan 1/3e och 50% av befolkningen är introverta enligt en bok i ämnet jag läst. Det går inte att lära sig att bli extrovert. Många introverta spelar dock extroverta för att passa in, men det får dem samtidigt att känna sig obekväma. En introvert person som är kändis och därför träffar mycket folk eller som jobbar mycket utåtriktat behöver tid för sig själva för att ladda batterierna. En extrovert person laddar tvärtom batterierna genom att umgås med en massa folk.

Båda personlighetstyperna behövs. Fram till för några decennier sedan var det introverta idealet och man fick jobb och befordran beroende på vilka faktiska meriter man hade. Nu kan en person med sämre meriter snacka sig till ett jobb. På en arbetsplats med en majoritet extroverta kan man fatta riktigt dåliga beslut om man inte lyssnar till de introverta på arbetsplatsen - de har med största sannolikhet analyserat situationen till skillnad från de extroverta och kan ha bra synpunkter. Å andra sidan är det inte heller bra med en arbetsplats med bara introverta eftersom de smarta lösningar de kommit på inte skulle nå ut.

Ja, just, och resultatet av snabbhet utan eftertanke kan bli ineffektivitet och/eller felaktiga och dyra beslut.

Precis. Frustrerande. Även politik tenderar att bli mer och mer i den riktningen.

Man kan inte utvecklas i en extrovert riktning. Man har de personlighetsdrag man har.

Jag vet inte om jag håller med de flesta som skriver att introverta "har mindre behov" av att umgås med andra och "laddar batterierna själva" och "hämtar kraft inifrån". Jag själv är nog introvert men jag skulle nog säga att jag har mer socialt behov än många andra människor och har större behov att umgås med andra. Skillnaden är när jag umgås med folk så gör jag det gärna på ett väldigt otvingat och avslappnat sätt, där man mer har varandra i bakgrunden eller var och en gör sitt. Jag trivs med folk omkring mig mestadels och trivs i sociala miljöer som festivaler och annat. Däremot så har jag inte alls samma behov av att ha "ytliga" konversationer och kontakter med andra och sitta och prata om vad som hänt på senaste tiden, vilken utbildning personen går och vilka planer den har. Att umgås över en snabb fika för att "uppdatera" sig om det senaste är totalt ointressant för mig och desamma att gå på tjejmiddag då det lätt blir det här ytliga samtalet och kallpratet där folk är sociala på ett konstlat sätt (enligt mig). Jag föredrar mycket hellre att mer umgås och "hänga" än att bara sitta och kallprata. Om jag pratar med andra så får det gärna vara mer att gå in på djupet och analysera saker och känslor. 

Jag märker till exempel att kompisar som bokar upp massvis med saker kanske har 5-10 kompisar de träffar på en vecka för träningspass, fika och brunsch. Därefter är de själva väldigt mycket och måna om sin egen tid och vill inte ha andra runt om sig utan de ska vara på deras bestämda tider. Vilket egentligen är ett mycket mer osocialt liv än vad jag föredrar. Trots att jag själv kanske bara träffar två personer men då kanske umgås mer kvalitativt och kanske hela dagen. Jag söker antagligen mer kvalitet när jag umgås med folk medan andra verkar söka mer kvantitet. Oavsett så mår jag som bäst när jag umgås med andra och relationer är verkligen något där jag kan få energi och må bra. 

Jag vet inte om jag håller med de flesta som skriver att introverta "har mindre behov" av att umgås med andra och "laddar batterierna själva" och "hämtar kraft inifrån". Jag själv är nog introvert men jag skulle nog säga att jag har mer socialt behov än många andra människor och har större behov att umgås med andra. Skillnaden är när jag umgås med folk så gör jag det gärna på ett väldigt otvingat och avslappnat sätt, där man mer har varandra i bakgrunden eller var och en gör sitt. Jag trivs med folk omkring mig mestadels och trivs i sociala miljöer som festivaler och annat. Däremot så har jag inte alls samma behov av att ha "ytliga" konversationer och kontakter med andra och sitta och prata om vad som hänt på senaste tiden, vilken utbildning personen går och vilka planer den har. Att umgås över en snabb fika för att "uppdatera" sig om det senaste är totalt ointressant för mig och desamma att gå på tjejmiddag då det lätt blir det här ytliga samtalet och kallpratet där folk är sociala på ett konstlat sätt (enligt mig). Jag föredrar mycket hellre att mer umgås och "hänga" än att bara sitta och kallprata. Om jag pratar med andra så får det gärna vara mer att gå in på djupet och analysera saker och känslor. 

Jag märker till exempel att kompisar som bokar upp massvis med saker kanske har 5-10 kompisar de träffar på en vecka för träningspass, fika och brunsch. Därefter är de själva väldigt mycket och måna om sin egen tid och vill inte ha andra runt om sig utan de ska vara på deras bestämda tider. Vilket egentligen är ett mycket mer osocialt liv än vad jag föredrar. Trots att jag själv kanske bara träffar två personer men då kanske umgås mer kvalitativt och kanske hela dagen. Jag söker antagligen mer kvalitet när jag umgås med folk medan andra verkar söka mer kvantitet. Oavsett så mår jag som bäst när jag umgås med andra och relationer är verkligen något där jag kan få energi och må bra. 

Problemet är väl att de flesta människor lever i ekorrhjulet och ägnar största delen av sin tid till jobb och därefter att boka upp sig på en massa annat, och det finns inte riktigt tid att bara umgås utan istället blir det en kort lunch, större tillställningar mm. Många skulle nog bara bli stressade av tanken att träffa någon under en längre stund eftersom de ju har så mycket som ska hinnas med och göras och har ett uppbokat schema. Jag själv känner att jag skulle kunna gå ner i tid i arbete för relationer är så viktigt och att bara vara och umgås med folk. Dessvärre så finns inte det intresset hos de flesta vad jag märkt och många blir också stressade av att umgås med någon för länge. För mig blir det då att jag tillbringar mer tid själv och kan trivas rätt bra med det också. Så på ett sätt kan jag tycka att man som introvert är mer social då man kanske gillar att umgås mer kvalitativt med människor och skippa kallpratet och det ytliga (Obs pratar inte om social kompetens nu utan om att vara social och umgås). Men vet inte om andra upplever samma?

Fast jag är inte extrovert alls. Jag är oftast väldigt tyst och uppe i mina tankar, analyserar saker och personer. Gillar endast att umgås i små grupper och aldrig gillat större sällskap än 3-4 personer max. Lyssnar och känner in omgivningar och spänningar. Som sagt så är jag hellre själv än att träffa någon på en lunch för lite "snabbprat". Jag mår väldigt bra när jag är själv och kan må bra av att bara sitta och tänka, och kan uppskatta resor och bara att få sitta och kolla ut. Tror inte någon jag känner skulle beskriva mig som en extrovert person utan som en tänkande och analyserande person. Däremot så mår jag bra av att umgås med personer men då mer på ett otvingat sätt och det gör jag gärna mycket. Men trivs bra själv också. Blir väldigt trött i för sociala sammanhang och med personer som är väldigt pratiga och ytliga. Sociala sammanhang som är ytliga och med mycket kallprat undviker jag så mycket jag kan och trivs inte alls i sådana miljöer och drar mig undan på fester. 

"Många skulle nog beskriva en introvert person som blyg, vilket egentligen inte stämmer. Att vara introvert handlar mer om att man får energi av att vara för sig själv, och att bli man istället kan uppleva det som utmattande av att befinna sig i sociala sammanhang. Detta tillskillnad från en extrovert person som drivs av sociala sammanhang och finner energi därigenom.

Att umgås som introvert behöver inte betyda att man sitter och diskuterar aktuella nyheter, sporthändelser eller det senaste modet. Att sitta med varsin bok och läsa, kolla på en film under tystnad eller andra stillsamma aktiviteter där konversation och socialt samspel inte är i fokus kan vara lika givande för en introvert som en mingelfest med nätverkande med andra personer kan vara för en extrovert."

Det här stämmer in på mig. Jag kan ladda batterier själv men också när jag umgås med andra. Umgås på ett annat sätt bara.