• Anonym (Tjuren Ferdinand)

    Introvert i ett extrovert samhälle

    Jag har nog alltid varit introvert av mig, jag avskyr kallprat och har svårt för att föra en diskussion om "ingenting." Många verkar dock kunna prata om vad som helst och värderar det sociala mötet mer än själva samtalsämnet eller aktiviteten. För mig är det tvärtom, är inte samtalsämnet intressant eller om aktiviteten är ointressant så skiter jag fullständigt i den sociala biten. Då sticker jag hellre därifrån och hittar på något kul på egen hand istället. Men om aktiviteten är riktigt givande och samtalsämnena är intressanta så kan jag njuta av det sociala mötet riktigt mycket, men det måste stimulera.

    Vi introverta har ju även större behov än extroverta att få vara ensamma längre stunder för att ladda upp batterierna. För att orka kasta oss ut i den sociala världen igen. Tyvärr så verkar extroverta ha svårt att sätta oss in i hur vi fungerar, och tycker det är konstigt hur man kan njuta av att vara ensam längre stunder. Men samhället måste lära sig acceptera oss introverta och inse att introverta och extroverta kompletterar varandra. Den introverte forskar och skriver en bok om sina upptäckter och insikter, medan den extroverte sköter den sociala biten och marknadsför boken på ett bra sätt och får ut den till försäljning.

  • Svar på tråden Introvert i ett extrovert samhälle
  • Anonym (Megan)
    Anonym (Introextro) skrev 2016-08-27 12:10:14 följande:
    Att det går att lyckas som introvert är irrelevant i sammanhanget. Du har bättre chanser om du utvecklas i extrovert riktning.
    Man kan inte utvecklas i en extrovert riktning. Man har de personlighetsdrag man har.
  • Anonym (Megan)
    Velouria skrev 2016-08-29 07:11:09 följande:
    Ja, dock inte enbart laddar batterier i ensamhet. Finns många andra egenskaper som är typiska:

    introvertinfo.se
    Super!
  • Blomma73
    Anonym (intro^2) skrev 2016-08-27 12:34:20 följande:

    Min erfarenhet är att man i arbetslivet ser man att det behövs fler introverta för att lyckas hela vägen fram.  Det optimala kanske är att vi introverta lär oss en del av de extroverta sätten för att inte rubba den stora massans cirklar och sätta dem i en obekväm situation de inte kan hantera. Det har i alla fall gett mig möjlighet att få vara introvert och uppskattas för det. Det handlar om social färdigheter,

    En tidigare chef som var mycket extrovert, social och sällskaplig mer än berömde mig för mina sociala talanger. Han gjorde en skillnad på social och sällskaplig. Han menade att jag var den mest sociala person han någons mött i sitt 45åriga liv. Trots att jag trivdes bäst själv och ensam.

    Det är skillnad på att vara introvert och att vara asocial eller osocial. Det går alltså  utmärkt att vara introvert och ha stora sociala färdigheter. Det går också att vara extrovert och sakna sociala färdigheter.

    Trots att jag är introvert tycker jag om människor och möten med människor, men jag vill ha det personliga mötet, knyta band, jag vill inte ha det lättsamma minglet. Bara jag får min egen tid för reflektion så är allt bra.


    Känner igen mig. Som introvert söker man ofta ett större djup och förståelse i saker, det är i sådana sociala möten jag får energi. Däremot kan ytligt mingel få lite motsatt effekt.

    På ett arbete har jag också större behov av att förstå hur saker hänger ihop för att känna mig tillfredsställd. En del gör jobbet mer direkt. Reflekterar inte så mycket över om det är rätt att göra si eller så, medan jag alltid söker sammanhang och mening. På så sätt kan saker lyftas upp till ytan och förändringar ske på arbetsplatsen.

    Så tror absolut att introverta och extroverta personer behövs på en arbetsplats. Men för att den introverta personen ska blomstra krävs det att man låter personen få egen reflektionstid. Tyvärr är snabbhet och effektivitet det som värdesätts allra mest idag. Inte kvalitet och djup.
  • Blomma73
    Irvana skrev 2016-08-28 22:25:05 följande:

    Introvertitet handlar om att man laddar batterierna i ensamhet, inte tillsammans med andra.

    Så man kan vara mycket social, duktig på att samarbeta, leda och inneha många positiva egenskaper som man har nytta av i mötet med andra vara empatisk, tillmötesgående, lyhörd etc.

    Bara förklarar detta så ingen blandar ihop att vara introvert med att inte vara social eller samarbetsinriktad.


    Precis så är det.
  • Blomma73
    Anonym (Megan) skrev 2016-08-31 07:47:07 följande:

    Många som skriver här verkar inte fatta vad introvert och extrovert innebär.

    Introvert innebär att man hämtar sin energi inifrån. Man behöver inte en massa människor runt om sig för att må bra utan föredrar mindre sällskap. Man får ut mycket från exempelvis böcker och filmer och är analytisk och eftertänksam.

    Extrovert innebär att man hämtar sin energi utifrån. Man trivs i stora sällskap och "blir tokig" av att vara ensam länge. Man syns och hörs.

    Introvert är inte detsamma som asocial och extrovert är inte det samma som att vara social. En introvert människa kan ha betydligt större social kompetens än en extrovert människa. Den introverte som tänker efter och väger sina ord och är smidig är ju betydligt trevligare att ha att göra med än den extroverte personen som bara sitter och pratar om sig själv och snackar skit om andra. Som ett exempel.

    Introvert eller extrovert är personlighetsdrag som vi föds med. Mellan 1/3e och 50% av befolkningen är introverta enligt en bok i ämnet jag läst. Det går inte att lära sig att bli extrovert. Många introverta spelar dock extroverta för att passa in, men det får dem samtidigt att känna sig obekväma. En introvert person som är kändis och därför träffar mycket folk eller som jobbar mycket utåtriktat behöver tid för sig själva för att ladda batterierna. En extrovert person laddar tvärtom batterierna genom att umgås med en massa folk.

    Båda personlighetstyperna behövs. Fram till för några decennier sedan var det introverta idealet och man fick jobb och befordran beroende på vilka faktiska meriter man hade. Nu kan en person med sämre meriter snacka sig till ett jobb. På en arbetsplats med en majoritet extroverta kan man fatta riktigt dåliga beslut om man inte lyssnar till de introverta på arbetsplatsen - de har med största sannolikhet analyserat situationen till skillnad från de extroverta och kan ha bra synpunkter. Å andra sidan är det inte heller bra med en arbetsplats med bara introverta eftersom de smarta lösningar de kommit på inte skulle nå ut.


    Också bra beskrivet.
  • Anonym (Megan)
    Blomma73 skrev 2016-08-31 08:31:21 följande:
    Tyvärr är snabbhet och effektivitet det som värdesätts allra mest idag. Inte kvalitet och djup.
    Ja, just, och resultatet av snabbhet utan eftertanke kan bli ineffektivitet och/eller felaktiga och dyra beslut.
  • Blomma73
    Anonym (Megan) skrev 2016-08-31 08:55:24 följande:

    Ja, just, och resultatet av snabbhet utan eftertanke kan bli ineffektivitet och/eller felaktiga och dyra beslut.


    Precis. Frustrerande. Även politik tenderar att bli mer och mer i den riktningen.
  • Anonym (hmm)
    Blomma73 skrev 2016-08-31 09:14:27 följande:

    Precis. Frustrerande. Även politik tenderar att bli mer och mer i den riktningen.


    Verkligen, våra politiker är ju fenomenala på det, så många ogenomtänkta beslut de fattar med hemska konsekvenser.
  • Anonym (Introextro)
    Anonym (Megan) skrev 2016-08-31 07:48:06 följande:

    Man kan inte utvecklas i en extrovert riktning. Man har de personlighetsdrag man har.


    Givetvis kan du förändra din persoblighet. Personligheten förändras kontinuerligt genom livet. Introvert vs extrovert är en flytande skala. Det är inte så att man bara är det ena eller andra utan du är mer eller mindre båda. Jobbar du på att bli mer extrovert så kommer du att bli det.
  • Anonym (Grinda)

    Jag vet inte om jag håller med de flesta som skriver att introverta "har mindre behov" av att umgås med andra och "laddar batterierna själva" och "hämtar kraft inifrån". Jag själv är nog introvert men jag skulle nog säga att jag har mer socialt behov än många andra människor och har större behov att umgås med andra. Skillnaden är när jag umgås med folk så gör jag det gärna på ett väldigt otvingat och avslappnat sätt, där man mer har varandra i bakgrunden eller var och en gör sitt. Jag trivs med folk omkring mig mestadels och trivs i sociala miljöer som festivaler och annat. Däremot så har jag inte alls samma behov av att ha "ytliga" konversationer och kontakter med andra och sitta och prata om vad som hänt på senaste tiden, vilken utbildning personen går och vilka planer den har. Att umgås över en snabb fika för att "uppdatera" sig om det senaste är totalt ointressant för mig och desamma att gå på tjejmiddag då det lätt blir det här ytliga samtalet och kallpratet där folk är sociala på ett konstlat sätt (enligt mig). Jag föredrar mycket hellre att mer umgås och "hänga" än att bara sitta och kallprata. Om jag pratar med andra så får det gärna vara mer att gå in på djupet och analysera saker och känslor. 

    Jag märker till exempel att kompisar som bokar upp massvis med saker kanske har 5-10 kompisar de träffar på en vecka för träningspass, fika och brunsch. Därefter är de själva väldigt mycket och måna om sin egen tid och vill inte ha andra runt om sig utan de ska vara på deras bestämda tider. Vilket egentligen är ett mycket mer osocialt liv än vad jag föredrar. Trots att jag själv kanske bara träffar två personer men då kanske umgås mer kvalitativt och kanske hela dagen. Jag söker antagligen mer kvalitet när jag umgås med folk medan andra verkar söka mer kvantitet. Oavsett så mår jag som bäst när jag umgås med andra och relationer är verkligen något där jag kan få energi och må bra. 

  • Anonym (Grinda)

    Problemet är väl att de flesta människor lever i ekorrhjulet och ägnar största delen av sin tid till jobb och därefter att boka upp sig på en massa annat, och det finns inte riktigt tid att bara umgås utan istället blir det en kort lunch, större tillställningar mm. Många skulle nog bara bli stressade av tanken att träffa någon under en längre stund eftersom de ju har så mycket som ska hinnas med och göras och har ett uppbokat schema. Jag själv känner att jag skulle kunna gå ner i tid i arbete för relationer är så viktigt och att bara vara och umgås med folk. Dessvärre så finns inte det intresset hos de flesta vad jag märkt och många blir också stressade av att umgås med någon för länge. För mig blir det då att jag tillbringar mer tid själv och kan trivas rätt bra med det också. Så på ett sätt kan jag tycka att man som introvert är mer social då man kanske gillar att umgås mer kvalitativt med människor och skippa kallpratet och det ytliga (Obs pratar inte om social kompetens nu utan om att vara social och umgås). Men vet inte om andra upplever samma?

  • Anonym (Megan)
    Anonym (Grinda) skrev 2016-09-05 01:18:00 följande:

    Jag vet inte om jag håller med de flesta som skriver att introverta "har mindre behov" av att umgås med andra och "laddar batterierna själva" och "hämtar kraft inifrån". Jag själv är nog introvert men jag skulle nog säga att jag har mer socialt behov än många andra människor och har större behov att umgås med andra. Skillnaden är när jag umgås med folk så gör jag det gärna på ett väldigt otvingat och avslappnat sätt, där man mer har varandra i bakgrunden eller var och en gör sitt. Jag trivs med folk omkring mig mestadels och trivs i sociala miljöer som festivaler och annat. Däremot så har jag inte alls samma behov av att ha "ytliga" konversationer och kontakter med andra och sitta och prata om vad som hänt på senaste tiden, vilken utbildning personen går och vilka planer den har. Att umgås över en snabb fika för att "uppdatera" sig om det senaste är totalt ointressant för mig och desamma att gå på tjejmiddag då det lätt blir det här ytliga samtalet och kallpratet där folk är sociala på ett konstlat sätt (enligt mig). Jag föredrar mycket hellre att mer umgås och "hänga" än att bara sitta och kallprata. Om jag pratar med andra så får det gärna vara mer att gå in på djupet och analysera saker och känslor. 

    Jag märker till exempel att kompisar som bokar upp massvis med saker kanske har 5-10 kompisar de träffar på en vecka för träningspass, fika och brunsch. Därefter är de själva väldigt mycket och måna om sin egen tid och vill inte ha andra runt om sig utan de ska vara på deras bestämda tider. Vilket egentligen är ett mycket mer osocialt liv än vad jag föredrar. Trots att jag själv kanske bara träffar två personer men då kanske umgås mer kvalitativt och kanske hela dagen. Jag söker antagligen mer kvalitet när jag umgås med folk medan andra verkar söka mer kvantitet. Oavsett så mår jag som bäst när jag umgås med andra och relationer är verkligen något där jag kan få energi och må bra. 


    Det är en glidande skala. En del är väldigt introverta och en del är introverta på gränsen till extroverta.
  • Anonym (Introextro)
    Anonym (Grinda) skrev 2016-09-05 01:18:00 följande:

    Jag vet inte om jag håller med de flesta som skriver att introverta "har mindre behov" av att umgås med andra och "laddar batterierna själva" och "hämtar kraft inifrån". Jag själv är nog introvert men jag skulle nog säga att jag har mer socialt behov än många andra människor och har större behov att umgås med andra. Skillnaden är när jag umgås med folk så gör jag det gärna på ett väldigt otvingat och avslappnat sätt, där man mer har varandra i bakgrunden eller var och en gör sitt. Jag trivs med folk omkring mig mestadels och trivs i sociala miljöer som festivaler och annat. Däremot så har jag inte alls samma behov av att ha "ytliga" konversationer och kontakter med andra och sitta och prata om vad som hänt på senaste tiden, vilken utbildning personen går och vilka planer den har. Att umgås över en snabb fika för att "uppdatera" sig om det senaste är totalt ointressant för mig och desamma att gå på tjejmiddag då det lätt blir det här ytliga samtalet och kallpratet där folk är sociala på ett konstlat sätt (enligt mig). Jag föredrar mycket hellre att mer umgås och "hänga" än att bara sitta och kallprata. Om jag pratar med andra så får det gärna vara mer att gå in på djupet och analysera saker och känslor. 

    Jag märker till exempel att kompisar som bokar upp massvis med saker kanske har 5-10 kompisar de träffar på en vecka för träningspass, fika och brunsch. Därefter är de själva väldigt mycket och måna om sin egen tid och vill inte ha andra runt om sig utan de ska vara på deras bestämda tider. Vilket egentligen är ett mycket mer osocialt liv än vad jag föredrar. Trots att jag själv kanske bara träffar två personer men då kanske umgås mer kvalitativt och kanske hela dagen. Jag söker antagligen mer kvalitet när jag umgås med folk medan andra verkar söka mer kvantitet. Oavsett så mår jag som bäst när jag umgås med andra och relationer är verkligen något där jag kan få energi och må bra. 


    Du är i många avseenden extrovert.
  • Anonym (Introextro)
    Anonym (Grinda) skrev 2016-09-05 01:33:39 följande:

    Problemet är väl att de flesta människor lever i ekorrhjulet och ägnar största delen av sin tid till jobb och därefter att boka upp sig på en massa annat, och det finns inte riktigt tid att bara umgås utan istället blir det en kort lunch, större tillställningar mm. Många skulle nog bara bli stressade av tanken att träffa någon under en längre stund eftersom de ju har så mycket som ska hinnas med och göras och har ett uppbokat schema. Jag själv känner att jag skulle kunna gå ner i tid i arbete för relationer är så viktigt och att bara vara och umgås med folk. Dessvärre så finns inte det intresset hos de flesta vad jag märkt och många blir också stressade av att umgås med någon för länge. För mig blir det då att jag tillbringar mer tid själv och kan trivas rätt bra med det också. Så på ett sätt kan jag tycka att man som introvert är mer social då man kanske gillar att umgås mer kvalitativt med människor och skippa kallpratet och det ytliga (Obs pratar inte om social kompetens nu utan om att vara social och umgås). Men vet inte om andra upplever samma?


    Folk umgås främst med den egna familjen och kollegor. Som du säger är det är svårt att få tiden att gå ihop till mer.
  • Anonym (Grinda)

    Fast jag är inte extrovert alls. Jag är oftast väldigt tyst och uppe i mina tankar, analyserar saker och personer. Gillar endast att umgås i små grupper och aldrig gillat större sällskap än 3-4 personer max. Lyssnar och känner in omgivningar och spänningar. Som sagt så är jag hellre själv än att träffa någon på en lunch för lite "snabbprat". Jag mår väldigt bra när jag är själv och kan må bra av att bara sitta och tänka, och kan uppskatta resor och bara att få sitta och kolla ut. Tror inte någon jag känner skulle beskriva mig som en extrovert person utan som en tänkande och analyserande person. Däremot så mår jag bra av att umgås med personer men då mer på ett otvingat sätt och det gör jag gärna mycket. Men trivs bra själv också. Blir väldigt trött i för sociala sammanhang och med personer som är väldigt pratiga och ytliga. Sociala sammanhang som är ytliga och med mycket kallprat undviker jag så mycket jag kan och trivs inte alls i sådana miljöer och drar mig undan på fester. 

    "Många skulle nog beskriva en introvert person som blyg, vilket egentligen inte stämmer. Att vara introvert handlar mer om att man får energi av att vara för sig själv, och att bli man istället kan uppleva det som utmattande av att befinna sig i sociala sammanhang. Detta tillskillnad från en extrovert person som drivs av sociala sammanhang och finner energi därigenom.


    Att umgås som introvert behöver inte betyda att man sitter och diskuterar aktuella nyheter, sporthändelser eller det senaste modet. Att sitta med varsin bok och läsa, kolla på en film under tystnad eller andra stillsamma aktiviteter där konversation och socialt samspel inte är i fokus kan vara lika givande för en introvert som en mingelfest med nätverkande med andra personer kan vara för en extrovert."

    Det här stämmer in på mig. Jag kan ladda batterier själv men också när jag umgås med andra. Umgås på ett annat sätt bara. 

  • Anonym (Grinda)
    Anonym (Introextro) skrev 2016-09-05 08:15:42 följande:
    Folk umgås främst med den egna familjen och kollegor. Som du säger är det är svårt att få tiden att gå ihop till mer.
    Ja men jag upplever att folk har så uppbokade liv med jobb och annat att de endast träffar kompisar och liknande lite snabbt på en lunch där man sitter och pratar om senaste som hänt och allmänt "skvaller". Detta skulle väl anses vara en social person. Men det jag vill lyfta fram är att jag är social och umgås och tillbringar säkert mer tid med kompisar än vad andra gör trots att jag alltså är introvert. Vi umgås bara på olika sätt och jag tycker väl egentligen man kan vara social på olika sätt. För vissa är social att prata massor och träffa massor med folk. När jag är social är det att umgås med folk och vara med varandra i varandras närhet. Ändå så antar jag att jag anses som "osocial" av de flesta men samtidigt kan jag tycka att jag egentligen är mer social och har större behov av social närvaro än vad andra med "uppbokade" liv har. Krångligt det blev att förklara, men hoppas någon fattar.. 
  • Anonym (Introextro)
    Anonym (Grinda) skrev 2016-09-05 20:47:42 följande:

    Fast jag är inte extrovert alls. Jag är oftast väldigt tyst och uppe i mina tankar, analyserar saker och personer. Gillar endast att umgås i små grupper och aldrig gillat större sällskap än 3-4 personer max. Lyssnar och känner in omgivningar och spänningar. Som sagt så är jag hellre själv än att träffa någon på en lunch för lite "snabbprat". Jag mår väldigt bra när jag är själv och kan må bra av att bara sitta och tänka, och kan uppskatta resor och bara att få sitta och kolla ut. Tror inte någon jag känner skulle beskriva mig som en extrovert person utan som en tänkande och analyserande person. Däremot så mår jag bra av att umgås med personer men då mer på ett otvingat sätt och det gör jag gärna mycket. Men trivs bra själv också. Blir väldigt trött i för sociala sammanhang och med personer som är väldigt pratiga och ytliga. Sociala sammanhang som är ytliga och med mycket kallprat undviker jag så mycket jag kan och trivs inte alls i sådana miljöer och drar mig undan på fester. 

    "Många skulle nog beskriva en introvert person som blyg, vilket egentligen inte stämmer. Att vara introvert handlar mer om att man får energi av att vara för sig själv, och att bli man istället kan uppleva det som utmattande av att befinna sig i sociala sammanhang. Detta tillskillnad från en extrovert person som drivs av sociala sammanhang och finner energi därigenom.

    Att umgås som introvert behöver inte betyda att man sitter och diskuterar aktuella nyheter, sporthändelser eller det senaste modet. Att sitta med varsin bok och läsa, kolla på en film under tystnad eller andra stillsamma aktiviteter där konversation och socialt samspel inte är i fokus kan vara lika givande för en introvert som en mingelfest med nätverkande med andra personer kan vara för en extrovert."

    Det här stämmer in på mig. Jag kan ladda batterier själv men också när jag umgås med andra. Umgås på ett annat sätt bara. 


    Du överdriver hur social extroverta är. De flesta människor, introverta som extroverta gillar inte kallprat. Det är något folk gör gör att de mer eller mindre är tvugna i socialiseringen med andra.

    Det här med att analysera sociala situationer gör även det de flesta. Båda dessa punkter du nämner använder Darren Brown i sina standard kommentarer i cold reading av människor.

    Introvert kontra extrovert är en flytande skala och du är inte särskilt långt åt det introverta hållet iaf. De flesta människor spelar mer sociala än vad de egentligen är. Därav blir det lätt att tro att man är mer introvert än andra. Även om så inte är fallet.
  • Anonym (D'archangel)

    ok, jag har en del "introverta" omkring mig och det blir mer och mer klart för mig att det är omskrivning för att ha dålig social kompetens.
    Aversionen mot "ytliga" konversationer är som bortblåst när dom är mer sina närmaste polare. Käften går i ett om typ absolut ingenting. Ofta är det personer som alltid ska ha saker på sitt sätt och som gör sig omöjliga överallt. De här personlighetstesterna har gett dom ett sätt att vända sina brister till att dom skulle tillhöra någon sorts elit.

    Lätt att komma och tjuta över att "samhället" skulle vara emot de introverta när det snarare handlar att denna självutnämnda elit vägrar ta ansvar för sociala situationer på arbetsplatsen och i privatlivet. Bara för att du inte fixar att underhålla ett socialt nätverk så kan liksom inte staten träda och skaffa dig jobb och kompisar.

    Om det är något som är symtomatiskt för år 2016 så är det att *alla* typer av personliga tillkortakommanden ska kompenseras för av "samhället". Herregud, glöm samhället. Gör din egen grej. Bara för att ingen applåderar så innebär det inte att du är mobbad. 

  • Anonym (Megan)

    Ett test för att veta om man är extrovert eller introvert, och i så fall i vilken grad, är att tänka hur man skulle må av att vara totalt utan andra människor i en vecka. Om man är introvert skulle man inte ha något problem med det. Man kanske till och med skulle gilla det och ägna tiden åt att läsa böcker eller liknande. En extrovert människa skulle "klättra på väggarna" ganska snart.

Svar på tråden Introvert i ett extrovert samhälle