Vi som har en älskare/älskarinna och inte skäms för det!

Låter som om din kille kommer att få veta snart..

Haha, nej inte från nån av oss iallafall.

Det man inte vet har man inte ont av... Så verkar de flesta ursäkta sig, men misstanken ?

Den smutsiga låga misstanken som man inte har rätt att känna men som äter upp en inombords.

Hur kan man utsätta någon man älskar för det ?

Jag förstår att det här inte är något som ni vill tänka på men jag frågar ändå.

Och ni som har barn, hur tänker ni ? Ni riskerar en riktigt smutsig skilsmässa. Tycker ni det är värt risken ? Eller har ni skygglapparna på och låtsas inte om att ni riskerar deras lycka också ?

Förr eller senare så får han reda på det. Jag gissar på vännen kommer att få dåligt samvete och berätta förr eller senare.

Men varför berättar du inte för din sambo så får han välja om han vill leva i ett sånt förhållande?

Tänk efter. Om han är kär i dig, vad tror du han ser som säkraste sättet att undanröja sin rival (d v s din kille).

Om min flickvän har en älskarinna så skulle jag bara gratulera. Jag har värit väldigt noga från början med att vårat förhållande är öppet. Men vi vet ju var vi står och har inga hemligheter i frågan.

I den miljön som vi lever i idag så är känns det onaturligt att leva med en partner. Jag vet att min tjej när hon är iväg på föreningsträffar är med andra killar. Men det är inget vi pratar om. Det ger lite krydda till sexlivet med sin partner om man är med andra ibland. Det ger lite nya uppslag och tricks för at göra det lite roligare.

Träffar inte älskaren så ofta som vi skulle vilja, men gör det väldigt diskret eftersom jag har tjänsteresor dit han bor. Bor alltid på hotell. Det är han som får ljuga med sena möten etc. Tyvärr gör det att vi träffas för sällan och för kort tid.

Däremot är det bra att vi båda är gifta eftersom det är enklare då vad gäller att hålla det hemligt och förståelsen för att det finns någon mer. Våra respektive harsagt att de inte vill ha sex. hans frunHan sagt att han får klara sig på onani och min man har förklarat att han inte vill. Den stora rädslan är mer barnen som visserligen är halvvuxna men ändå.

För tio år sedan hade detta inte varit jag, men nu känns det som en lösning om ändå,inte optimal.