Skönt konstaterande…

Ni har ett gemensamt problem även om hon inte ser det så.
Just hennes ovilja att hantera det eller ens låta dig lösa det på annat sätt är oerhört tröstlöst. Har själv varit där.
Jag skrev ett långt brev där jag beskrev hur jag vill att vårt liv skulle bli och skrev också att vägen dit kommer ta tid och kräva arbete och kompromisser av oss båda.
Förstod att hon inte alls hade samma målbild som jag, ville absolut inte samarbeta eller ens diskutera och det slutade i separation.
Har nu ett nytt förhållande med allt det jag saknade i förra förhållandet.

Jag lever själv i en lång relation och sexlivet går ju lite upp å ner efter 18 år med barn och allt vad det innebär. Min fru har varit ganska stel i sängen och det tog lång tid innan hon började uppskatta sex på riktigt. Vi har jobbat ganska hårt med det då det faktiskt krävs att man anstränger sig. Idag så älskar hon sex, denna månad snittar vi nog 5 dar i veckan, men det går ju upp och ner som sagt.

Jag skulle säga att det började lätta för 7-8 år sen, men sista året är det bästa. Det märks att hon trivs med sin kropp och kan njuta fullt ut, så var det inte förut.

Jag tycker du ska fundera på vad du är beredd att göra om din situation blir oförändrad, kommer du gå vidare? Vill du leva olycklig i ett förhållande, det verkar inte så.

Med det i åtanke så måste du nästan sätta dig ned med henne och förklara det och fråga henne om hon kan tänka sig att ha ett öppet sinne i låt oss säga en månads tid. Där du får tid att försöka bevisa för henne att det går att tända en gnista. Tex så kanske hon kan försöka acceptera att en dildo hittar in i sovrummet denna månad eller vad du nu hittar på.

Hon måste ju ändå tycka att du är värd den chansen även om hon är skeptisk. Lyckas du inte få henne att uppskatta det på en månad så är det kanske kört då, men då har ni iaf försökt.

Sen tror jag det är bra om du är lite dominant denna period, styr henne i rätt riktning och utmana henne försiktigt, för hon kommer troligtvis streta emot i början. Du kan ju förbereda henne att hon bara ska fokusera på att slappna av och njuta så håller du i taktpinnen, du känner henne så pass bra att du vet när det är läge att avancera.

Jag ser verkligen ingen annan utväg än att ta tjuren vid hornen.

Men allt bygger ju på att hon är villig att acceptera detta, om hon hellre skiljer sig så är det inte mycket du kan göra.

Härligt att ni har fått ett utvecklande sexliv. 

Det hela bottnar väl i slutändan att ja, ta tjuren i hornen. Min magkänsla säger dock att ett ultimatum biter inte på henne och snarare förvärrar saken och frågan för min egen del blir om jag är beredd på att riskera min familj eller gå en annan väg. Jag kan inte vara ifrån mina barn varannan vecka. Då skulle jag gå under.

Härligt att ni har fått ett utvecklande sexliv. 

Det hela bottnar väl i slutändan att ja, ta tjuren i hornen. Min magkänsla säger dock att ett ultimatum biter inte på henne och snarare förvärrar saken och frågan för min egen del blir om jag är beredd på att riskera min familj eller gå en annan väg. Jag kan inte vara ifrån mina barn varannan vecka. Då skulle jag gå under.

Jag vet inte riktigt om jag vill få ut något av denna tråd mer än ett väldigt skönt konstaterande för egen del i syfte att komma vidare i livet. Jag är en av många män och kvinnor som lever med ett stagnerat sexliv eller obefintligt förekommande trist sådan och således ett klassiskt ämne på FL.

Min fru vill inte se det som ett problem då hon är nöjd med ynka 1-2 gånger per månad och allt ska ske på hennes villkor och mina försök avvisas 9,5 av 10 gånger. Tro mig, jag är en självkritisk och pragmatisk person och när det uppstår ett problem så börjar jag primärt rannsaka mig själv om saker och ting kan hänga ihop med hur jag är och om jag drar mitt strå tillstacken. Ni funderar naturligtvis nu på hur det står till med mig och om t ex han är i god form, bra i sängen, attraktiv, romantisk, generös, hjälpsam hemma med barnen och hushållet, låter henne få egen tid, uppvaktar osv. Tro mig, har gått igenom listan i flera år och bockat av alla parametrar med råge.

Har i flera år försökt att kommunicera med henne utan att vara anklagande om problemet men hon avvisar att jag bara klagar på henne och svaret är att hon ständigt är trött och hon har som bäst lust på dagtid då vi båda jobbar. Jag kommer gärna hem på dagtid för att ha sex men vad hjälper det om hon omöjligt kan komma ifrån sitt jobb på dagtid? Har föreslagit parterapi men ständigt avvisande svar att jag bör gå själv då det är jag som har problem och inte hon. Jag vet, vi är kontraproduktiva på alla sätt och vis. Nu senast när hon själv konstaterade att det var alldeles för länge sedan så höll jag med och fick till svar att då får du väl ordna det oftare på egen hand. Då menar hon att jag får dra någon handtralla så att frustration släpper. Problemet för min del är att jag snarare blir mer frustrerad och avtrubbad när jag gör det på egen hand.