BIM December 2016
Jag kanske är lite tidig men fler som planerar bebisverkstad med BIM i December?
För oss blir det första försöket, andra barnet.
-
-
Svar på tråden BIM December 2016
-
Någon mer än jag som känner att det.. känns, i magen när ni hostar?
Det gör inte ont, sticker inte, det bara.. känns.
Kan det vara något?
Annars när jag hostar får jag ont i lungorna och bröstet (slemhosta), brukar inte alls känna såhär.
Eller det kanske bara är inbillning?
Fast ändå inte, eftersom det inte är något jag tänkt på sen det hände i morse. :o -
Jag har BIM 6/12, denna månaden var sambon borta hela veckan innan, och några dgr efter ÄL. Fick positivt på ÄL test på söndag och vi fick till det onsdag kväll när han kom hem så det känns väldigt kört. Så jäkla trist och såå långt till januari och nästa BIM. Känner mig lite uppgiven, har man prickat dagarna runt ÄL har man iaf lite hopp. Får fördriva tiden med shopping!!
-
Hur gör ni andra för att hantera den extrema sorgen över att inte ha barn än? Ni som känner så alltså, inser att inte alla gör det. Vi har nyss börjat försöka, men själv har jag längtat i sex år, och nu har alla runt om mig också hamnat i baby-stadiet i sitt liv (där jag var redan för 6 år sen alltså) så det är fan bebisar överallt. Jag dör :'( nej det är inte bara så som det känns, det är verkligen så. Det är så svårt att hålla humöret uppe och vara positiv att "snart är det vår tur". Jag kan knappt kolla Facebook eller instagram längre, blir bara så ledsen, det gör så ont. Egentligen borde jag inte surfa här heller, men här finns ändå de som är i (typ) min sits och det känns lite bra, då kan man trösta varandra.
-
Åh jag förstår vad du menar! Ledsen att du känner sån stor sorg! Hur länge har ni försökt? Jag har alltid längtat efter barn, nu har vi försökt i snart 6 månader och min mens är kaos.. det gör mig så ledsen. Och som du säger, alla runt om blir gravida och får barn, och det är tufft, så tufft!! Men jag försöker ändå att hålla humöret uppe, och inte gå ner mig allt för mycket vilket kan bidra till att kroppen inte tillåter det! Många av mina vänner som har börjat försöka för kanske 3 månader sedan har blivit gravida, vilket är hemskt för en annan.. men jag måste hålla humöret uppe!! Kram på dig !Kåtisroinen skrev 2016-11-28 20:53:46 följande:
Hur gör ni andra för att hantera den extrema sorgen över att inte ha barn än? Ni som känner så alltså, inser att inte alla gör det. Vi har nyss börjat försöka, men själv har jag längtat i sex år, och nu har alla runt om mig också hamnat i baby-stadiet i sitt liv (där jag var redan för 6 år sen alltså) så det är fan bebisar överallt. Jag dör :'( nej det är inte bara så som det känns, det är verkligen så. Det är så svårt att hålla humöret uppe och vara positiv att "snart är det vår tur". Jag kan knappt kolla Facebook eller instagram längre, blir bara så ledsen, det gör så ont. Egentligen borde jag inte surfa här heller, men här finns ändå de som är i (typ) min sits och det känns lite bra, då kan man trösta varandra.
-
Kände igen mig så enormt i det du skrev här. Jag har också längtat efter barn i flera år redan, trots att jag inte är supergammal själv. Jag kommer inte ihåg exakt när vi började försöka på riktigt sådär men det är mellan ett halvår och snart upp emot ett år. Det gör verkligen fruktansvärt ont för mig också, blir ledsen och stel varje gång jag ser en ultraljudsbild. Många på jobbet som blivit gravida, och runt om i ens krets också.... men allra jobbigast tycker jag är alla jag hört som berättat att "nej, det var inte planerat" eller de som tillochmed haft skydd men det blivit ett hoppsan ändå. Då känner jag mig verkligen helt förstörd.Kåtisroinen skrev 2016-11-28 20:53:46 följande:
Hur gör ni andra för att hantera den extrema sorgen över att inte ha barn än? Ni som känner så alltså, inser att inte alla gör det. Vi har nyss börjat försöka, men själv har jag längtat i sex år, och nu har alla runt om mig också hamnat i baby-stadiet i sitt liv (där jag var redan för 6 år sen alltså) så det är fan bebisar överallt. Jag dör :'( nej det är inte bara så som det känns, det är verkligen så. Det är så svårt att hålla humöret uppe och vara positiv att "snart är det vår tur". Jag kan knappt kolla Facebook eller instagram längre, blir bara så ledsen, det gör så ont. Egentligen borde jag inte surfa här heller, men här finns ändå de som är i (typ) min sits och det känns lite bra, då kan man trösta varandra.
Själv har jag inte ätit p-piller på ca 2 år, och förut körde vi lite blandat, så som att dra ur innan eller avsluta på andra sätt, tillochmed att han kom i också ibland för vi kände att blir det så blir det. Men sen har det övergått i att vi försökt varje gång och senaste halvåret-året för att vi velat att det ska hända, men det har inte gjort det än och varje månad blir jag lika ledsen och besviken när mensen kommer... försöker verkligen ibland tänka att det blir när det blir och kanske om jag slutar tänka så mycket på detta så händer det. Men blir så förundrad varför en 14-åring som inte alls planerar på att bli gravid kan bli det på endast en gång medan flera andra försöker uppemot ÅR. Bara ett exempel alltså, känns så orättvist ibland.
Det här var ju egentligen inget vidare positiv hjälp eller svar till dig men ville bara skriva av mig då jag kände igen mig så himla mycket i allt du skrev. Precis som du säger, så känns det skönt att man inte är helt ensam. -
Förstår känslan av att ha velat detta så länge att nu när man äntligen börjat försöka är man redan frustrerad och stressad. Istället för att "njuta" av den nya fasen och glädjas och hoppas tillsammans. Dela gärna med dig om bra tips för andra i samma sits. Stor lycka-till-kram till dig! <3Kåtisroinen skrev 2016-11-28 20:53:46 följande:
Hur gör ni andra för att hantera den extrema sorgen över att inte ha barn än? Ni som känner så alltså, inser att inte alla gör det. Vi har nyss börjat försöka, men själv har jag längtat i sex år, och nu har alla runt om mig också hamnat i baby-stadiet i sitt liv (där jag var redan för 6 år sen alltså) så det är fan bebisar överallt. Jag dör :'( nej det är inte bara så som det känns, det är verkligen så. Det är så svårt att hålla humöret uppe och vara positiv att "snart är det vår tur". Jag kan knappt kolla Facebook eller instagram längre, blir bara så ledsen, det gör så ont. Egentligen borde jag inte surfa här heller, men här finns ändå de som är i (typ) min sits och det känns lite bra, då kan man trösta varandra.
-
Förstår dig, känner mig också väldigt ledsen över att inte ha barn och min fb och instagram är också fylld med bebisbilder och gravidmagar. Längtar ihjäl mig efter ett plus.. Min syster fick sin första i augusti och jag önskar så att vi med hade en liten. Jag har längtat efter barn i flera år och sambon har ganska nyligen sagt att han vill ha barn. Vi har inte försökt så länge men känns som vi kommer behöva göra det. Har en väldigt kort cykel på 21 dagar, mellanblödningar och troligtvis förhöjt prolaktin.. Får svar på fredag. Känns så tråkigt och jobbigt att när man väl ska börja försöka så är det bara massor av fel på kroppen:( hade även en stroke i mars så börjar fundera på hur mycket fel man egentligen kan ha på kroppen... känns smått hopplöst. hoppas turen är på vår sida snar. Kram på dig! <3Kåtisroinen skrev 2016-11-28 20:53:46 följande:
Hur gör ni andra för att hantera den extrema sorgen över att inte ha barn än? Ni som känner så alltså, inser att inte alla gör det. Vi har nyss börjat försöka, men själv har jag längtat i sex år, och nu har alla runt om mig också hamnat i baby-stadiet i sitt liv (där jag var redan för 6 år sen alltså) så det är fan bebisar överallt. Jag dör :'( nej det är inte bara så som det känns, det är verkligen så. Det är så svårt att hålla humöret uppe och vara positiv att "snart är det vår tur". Jag kan knappt kolla Facebook eller instagram längre, blir bara så ledsen, det gör så ont. Egentligen borde jag inte surfa här heller, men här finns ändå de som är i (typ) min sits och det känns lite bra, då kan man trösta varandra.
-
Första försöket andra barnet.
Med första barnet blev vi gravid på första försöket men de är ju verkligen ingen garanti. BIM 29-1/12 då jag har en cykel på 33-36 dagar. Håller alla tummar jag kan. Men jag vet inte riktigt om vi prickade ÄL. Tog test igår morse med de va solklart negativt.
Sonen är 2,5 och jag har inte alls känner för en till förens nu, o då blir jag ist manisk ???? -
Så har jag haft förut då jag varit gravid, att det liksom huggit/dragit i livmodertrakten då jag hostat/nysit. Så det kan absolut vara något :)Emmaaa skrev 2016-11-28 15:01:52 följande:
Någon mer än jag som känner att det.. känns, i magen när ni hostar?
Det gör inte ont, sticker inte, det bara.. känns.
Kan det vara något?
Annars när jag hostar får jag ont i lungorna och bröstet (slemhosta), brukar inte alls känna såhär.
Eller det kanske bara är inbillning?
Fast ändå inte, eftersom det inte är något jag tänkt på sen det hände i morse. :o
-
En liten stegring från i söndags men inte mkt... :/ dock mera rosa i färg i dag. vad tror ni?
