35+ och ivf nov 2016??

Blev visst ??? Istället för :)

Välkommen Jenny! Ja kul med lite äldre, vi har ju olika förutsättningar än de yngre oftast.
Jag ska börja med sprutor ikväll, ska bara dubbelkolla med kliniken först. Känns nervöst...bra det finns andra som förstår vad man går igenom. Sambon är mer, jaja det går nog bra. Fick provsticka mig på kliniken, det kändes inget som du sa, så hoppas det fortsätter så.
Chili, då ska jag nog göra spolningen, känns ju väldigt relevant i detta sammanhanget å veta de funkar :) Insemination hade ju vart bra, men de vill kanske få ut fler ägg helt enkelt=fler chanser.
Gammelpysen, va många ägg du fick ut var min tanke..tror inte jag får ut så många. men det är ju kvalitèn på äggen som är det viktiga, synd de inte gör diagnostik på ägg här i Sverige, då hade chanser förbättras.

Lycka till med sprutan ikväll!

Får du starta med injektionerna ikväll smurfen 11?

Jenny E, grattis till att du redan är igång.

Vi är tre helt nybörjare i denna tråd. Och gammelpysen med erfarenhet av insemination och 1 Ivf. Usch jag hoppas inte att jag om något år ser tillbaka på massor av försök. Jag har inte berättat på jobbet ännu. Har ni?

Smurfen, ja, precis, blev många ägg, men endast 6 befruktade och 2 till frysen. Känns lite snopet.

Jag har berättat för chefen och några relativt nära arbetskamrater. Blir en del ströfrånvaro iom blodprov och ultraljud, och humöret är inte alltid på topp, skönt att förklara varför.

Ja jag kommer så småningom att berätta på jobbet. Känns så konstigt på något vis att berätta för chefen. Jag förstår att det underlättar när man ska ha ledigt med mera och kanske som en förklaring till ev. mående under behandlingen. Hittills har jag lyckats pricka in lediga dagar men den planeringen blir betydligt svårare framöver. Men själva grejen att berätta att man planerar barn. Man tar kanske inte upp att man försöker bli gravid den naturliga vägen. För några veckor sedan berättade chefen att hon ska ha barn i mars. Jag väntar nog till efter medarbetarsamtalet om några veckor.

Urk, vad tråkigt... just det där med alla magar omkring en tycker jag är värst.... när många är gravida och så gott som alla i umgängeskretsen har fått barn...

Min chef tog det jättebra. Och vad ska hon säga? Med tanke på åldern hade hon väl nästan räknat bort mig...

Chili81- Ja jag har berättat på jobbet. Jag berättade för min chef i augusti. Då hade jag varit på ett par läkarbesök under våren och hon var orolig att jag var sjuk. Så då berättade jag hur det låg till. Jag visste ändå att jag var tvungen att berätta när det väl skulle bli dags för behandlingar ( jag jobbar som receptionist så vi måste ta in vikarier som täcker receptionen när jag inte är där), plus att jag ville kolla om jag kunde få bruttolöneavdrag.

Min erfarenhet är att kan man berätta för sin närmsta chef och kollegor vad som händer när man går igenom något tufft så är det det bästa. Jag vet att jag själv har lättare att ha förståelse om man vet vad som händer än om en kollega bara beter sig konstigt och är borta en del utan att man vet varför.

Hej,
jag hoppar in här med. Tyvärr är jag rätt rutinerad gällande ivf-behandlingar. Har tre landstingsförsök med färska embyon som är misslyckade bakom oss samt två privata försök, ett färskt och ett fryst. Så hoppet börjar försvinna men vi har inte gett upp än. Inget fel på varken mig eller min sambo men det går bara inte liksom. Jag har många ägg men få blir befruktade och håller sig så pass länge att de kan frysas ned.
Nu kör jag långa protokollet med nässpray och menopur och ska på ultraljud imorgon.
Jag har valt att inte berätta för så många i min omgivning men min chef och en kollega vet om det. Då alla vänner var gravida när vi försökte som mest så har sorgen varit enorm och jag har valt att inte dela med mig till så många.
Håller tummarna för att ni andra ska lyckas direkt

Välkommen!
Jag håller tummarna för att långa protokollet funkar för dig. Har du haft det innan eller bara kört på det korta? Vad spännande med ultraljud!

Nej det här med att alla andra blir gravida och får barn runt är tufft. Samma dag som vi fick startbesked så berättade min bästa vän att hon var gravid med sitt andra barn. Det tog väldigt hårt på mig... :(

Jag tror att det är väldigt svårt för personer som inte har varit i denna känslomässiga bergodalbana att förstå vad man går igenom. Jag är ganska öppen av mig som person, så det är rätt många i min omgivning som vet och jag har vänner som säger att de förstår. Men när vi pratar om det så hör jag att de inte gör det. Har man inte varit i denna situationen så kan de inte förstå. Det är därför jag just nu är så glad att detta forum finns där man kan ventilera sina tanker med personer som själva har eller går igenom samma sak :)