Anonym (...) skrev 2016-11-08 22:16:43 följande:
Att vara orolig för att bli inkontinent tror jag de flesta är. Vi vet ju riskerna. Man kan naturligtvis bli det men det är väldigt få som det faktiskt drabbas. Och skulle det bli så finns operationer att göra.
Oroa sig för sitt barn, ja det gör man hela livet. Jag tror att sjukvården blir bättre och bättre på att ta ut bebisarna snabbt om dom verkar må dåligt! Men naturligtvis finns det risker även där. Men i nästan alla fall så går det alldeles utmärkt!
Jag vet inte riktigt hur och vad jag ska säga för att lindra din oro. Inte mer än att när du väl är där så kommer oron släppa!
Du kommer inte att hinna eller orka att oroa dig. Du kommer med all säkerhet få ett jättebra bemötande från personalen och du kommer känna dig trygg :)
Jag var livrädd för ögonblicket när huvudet skulle tränga ut, the ring of fire. Det var det värsta med hela förlossningen trodde jag.
Jag märkte inte ens när huvudet var ute. Jag såg bara hur dom lirkade i hennes axlar för att få ut hela kroppen. Så mycket oro för ingenting.
Tänk på det du oroar dig för och känner ångest inför.
Hjälper det dig att tänka på det värsta tänkbara scenariot?
Kommer dina tankar på något sätt ändra vad som kommer att hända?
Vad är det värsta som kan hända?
Vad är det bästa som kan hända?
Vilket tror du själv är det troligaste alternativet?
Du får vara rädd, du får vara orolig! Du kommer däremot inte vara paralyserad av rädsla när du ska föda barn. Du kommer bara att göra det.
Hela din kropp kommer att arbeta mot ett enda mål. Och du kommer att rida med på den vågen.
Jag vet att det finns operationer att göra, men jag litar inte på att vården gör dem.
Att väldigt få drabbas är inte ett faktum som lugnar alls tyvärr. Någon händer det ju.
Det finns ju olika grader av oro, kopplad till den erfarenhet man har. Första graviditeten var jag "normalt" orolig så som blivande föräldrar är. Den här gången har det tagit helt andra proportioner.
Så nej, jag tror inte heller att något som någon säger kommer att hjälpa. Jag borde nog inte skrivit här. Trodde kanske att det skulle kännas bättre att få höra från någon som också haft förlossningsrädsla som det ändå gått bra för.