Forum Förlossningsrädsla - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Ni som hade förlossningsrädsla..

    Mån 7 nov 2016 11:31 Läst 4305 gånger Totalt 27 svar
    Anonym (TS)
    Visa endast
    Mån 7 nov 2016 11:31

    Ni som hade förlossningsrädsla före förlossningen, kunde ni hantera rädslan när förlossningen väl skedde?

    Jag är i vecka 39 och så skräckslagen att jag inte längre kan somna om nätterna. Går i samtal hos både MVC-psykolog och aurora men det hjälper inte. Greppar efter halmstrån och hoppas att ni som varit lika rädda kan dela med er av positiva upplevelser?

  • Mån 7 nov 2016 11:46 #1

    Är jag väldigt rädd för något som jag inte kan styra över försöker jag jobba med mig själv och mina tankar, att jag kan inte göra någonting åt det.

    Förlossningen kommer att starta, nu finns det inget att göra åt det, låt det komma när det kommer...

    T ex om man sitter på ett flyg, och man är flygrädd, när planet väl startat och på väg att lyfta så finns det inget jag kan göra för att hindra om planet kraschar, och dör jag så dör jag, det är utom mina händer nu. Då brukar jag kunna slappna av lite (konstigt nog) för att stirra upp sig kommer inte göra någon skillnad ändå.

    Däremot tror jag att du någonstans i bakhuvudet har att alternativet kejsarsnitt finns, då är det kanske svårt att släppa det när man vet att det är möjligt med en annan utväg. Har ni pratat något om det? Är det helt uteslutet?

    Men, på kvällarna innan du somnar kan du kanske försöka tänka så att "startar förlossningen inatt så gör den det, jag kan inte hindra den, jag kan inte göra någonting nu åt det mer än att ligga här, somna, och bara hoppas att det inte händer inatt". Försök ta en natt i taget :)

    Hoppas du kommer kunna slappna av lite iaf och att ni får en bra förlossning!

    Kram lycka till!

  • Anonym (TS) Trådstartaren
    Visa endast
    Mån 7 nov 2016 11:57 #2
    Mallemamma skrev 2016-11-07 11:46:00 följande:

    Är jag väldigt rädd för något som jag inte kan styra över försöker jag jobba med mig själv och mina tankar, att jag kan inte göra någonting åt det.

    Förlossningen kommer att starta, nu finns det inget att göra åt det, låt det komma när det kommer...

    T ex om man sitter på ett flyg, och man är flygrädd, när planet väl startat och på väg att lyfta så finns det inget jag kan göra för att hindra om planet kraschar, och dör jag så dör jag, det är utom mina händer nu. Då brukar jag kunna slappna av lite (konstigt nog) för att stirra upp sig kommer inte göra någon skillnad ändå.

    Däremot tror jag att du någonstans i bakhuvudet har att alternativet kejsarsnitt finns, då är det kanske svårt att släppa det när man vet att det är möjligt med en annan utväg. Har ni pratat något om det? Är det helt uteslutet?

    Men, på kvällarna innan du somnar kan du kanske försöka tänka så att "startar förlossningen inatt så gör den det, jag kan inte hindra den, jag kan inte göra någonting nu åt det mer än att ligga här, somna, och bara hoppas att det inte händer inatt". Försök ta en natt i taget :)

    Hoppas du kommer kunna slappna av lite iaf och att ni får en bra förlossning!

    Kram lycka till!


    Tack för svar!

    Angående snitt så överväger jag inte det. En av mina rädslor är att jag är så oerhört rädd för att vårdpersonalen ska göra fel eller strunta i mig, så snitt känns om möjligt ännu mer utlämnande än vf (vid snitt är jag ju helt och hållet utlämnad till att vårdpersonalen gör rätt, kan inte påverka något själv).

    Som sagt så greppar jag efter halmstrån och hoppas att andra som upplevt samma kan dela med sig av positiva upplevelser för som det är nu så hjälper varken tankeexperiment eller psykologsamtal.
  • Mån 7 nov 2016 12:14 #3
    Anonym (TS) skrev 2016-11-07 11:57:52 följande:

    Tack för svar!

    Angående snitt så överväger jag inte det. En av mina rädslor är att jag är så oerhört rädd för att vårdpersonalen ska göra fel eller strunta i mig, så snitt känns om möjligt ännu mer utlämnande än vf (vid snitt är jag ju helt och hållet utlämnad till att vårdpersonalen gör rätt, kan inte påverka något själv).

    Som sagt så greppar jag efter halmstrån och hoppas att andra som upplevt samma kan dela med sig av positiva upplevelser för som det är nu så hjälper varken tankeexperiment eller psykologsamtal.


    Okej! Jag var inte jätterädd i slutet, några veckor innan hade jag några dagar av småpanik som "shit, nu är magen jättestor och bebisen ska ut vare sig jag vill eller inte vad har jag gett mig in i?!" Paniken av att något så stort ska ut, som om jag inte tänkt på det innan. Det lugnade sig med veckorna som gick för jag blev mer less på graviditeten.

    Min förlossning däremot var en jätte positiv upplevelse, och nu ser jag fram emot nästa!

    Jag ska inte ljuga, det gjorde ont, men inte så länge som jag trodde.. I ca 3 timmar hade jag vad jag kallar förlossningsont. Innan det kunde jag stå och smsa och hålla på med telefonen, skratta och "dansa" (försökte få vattnet att gå).

    Och när bebisen kom ut så var allt redan glömt! Sved när jag kissade en vecka efter förlossningen, sprack bara lite. Och allt som allt från första "värken" så tog det 12 timmar.

    Majoriteten av mina vänner har haft bra förlossningar också, och brukar beskriva det som en riktigt häftig upplevelse :)

    När väl förlossningen börjat så hade jag ingen tanke på hur det skulle gå, utan var väldigt inne i mig själv, vet inte om det är så det brukar vara men jag var iaf aldrig rädd under förlossningen :)

    Så jag har bara bra upplevelser och barnmorskorna var så trevliga och duktiga.
  • Anonym (TS) Trådstartaren
    Visa endast
    Mån 7 nov 2016 12:30 #4
    Mallemamma skrev 2016-11-07 12:14:30 följande:
    Okej! Jag var inte jätterädd i slutet, några veckor innan hade jag några dagar av småpanik som "shit, nu är magen jättestor och bebisen ska ut vare sig jag vill eller inte vad har jag gett mig in i?!" Paniken av att något så stort ska ut, som om jag inte tänkt på det innan. Det lugnade sig med veckorna som gick för jag blev mer less på graviditeten.

    Min förlossning däremot var en jätte positiv upplevelse, och nu ser jag fram emot nästa!

    Jag ska inte ljuga, det gjorde ont, men inte så länge som jag trodde.. I ca 3 timmar hade jag vad jag kallar förlossningsont. Innan det kunde jag stå och smsa och hålla på med telefonen, skratta och "dansa" (försökte få vattnet att gå).

    Och när bebisen kom ut så var allt redan glömt! Sved när jag kissade en vecka efter förlossningen, sprack bara lite. Och allt som allt från första "värken" så tog det 12 timmar.

    Majoriteten av mina vänner har haft bra förlossningar också, och brukar beskriva det som en riktigt häftig upplevelse :)

    När väl förlossningen börjat så hade jag ingen tanke på hur det skulle gå, utan var väldigt inne i mig själv, vet inte om det är så det brukar vara men jag var iaf aldrig rädd under förlossningen :)

    Så jag har bara bra upplevelser och barnmorskorna var så trevliga och duktiga.
    Det är väl lite det som jag hoppas, att jag ska bli så "inne i mig själv" så att rädslan släpper. Men det vet jag ju inte på förhand. Jag är rädd att bli så rädd att jag får total panik.

    Kanske är det ändå bara dumt av mig att fiska efter positiva historier när det ändå inte går att jämföra. Men tack för att du ville dela med dig <3
  • Mån 7 nov 2016 12:45 #5

    Har du bestämt något om bedövning och sånt? Jag hade en jättesnabb förra förlossning som gick jättebra men det gjorde mer ont än jag förväntat mig så nu i efterhand är jag rädd inför nästa men tror tanken på bedövning hade lugnat lite, att få det i tidigt skede då jag inte hann med förra. Vad med förlossningen är du mest rädd för? Jag delar din rädsla för att det skulle bli fel, skulle inte heller våga snitt.

    Är det din första förlossning? Ett annat tips är också att ha många bedövningsgrejer du kan styra själv som lustgas och tens.

    Den värsta och mest smärtsamma fasen är oftast mycket kortare än man tror.

  • Anonym (TS) Trådstartaren
    Visa endast
    Mån 7 nov 2016 13:50 #6
    Meriall skrev 2016-11-07 12:45:46 följande:

    Har du bestämt något om bedövning och sånt? Jag hade en jättesnabb förra förlossning som gick jättebra men det gjorde mer ont än jag förväntat mig så nu i efterhand är jag rädd inför nästa men tror tanken på bedövning hade lugnat lite, att få det i tidigt skede då jag inte hann med förra. Vad med förlossningen är du mest rädd för? Jag delar din rädsla för att det skulle bli fel, skulle inte heller våga snitt.

    Är det din första förlossning? Ett annat tips är också att ha många bedövningsgrejer du kan styra själv som lustgas och tens.

    Den värsta och mest smärtsamma fasen är oftast mycket kortare än man tror.


    Hej!
    Det är min första (och troligen enda) förlossning om man bortser från när jag fick missfall förra året. Jag fick då uppleva förlossningsvärkar, så smärtan är jag nog egentligen inte så rädd för, det är ju inte den som skadar en. Det jag är rädd för är utdrivningsskedet. Är mest rädd för att spricka eller att bebisen fastnar och att personalen gör fel/inte upptäcker/inte bryr sig om att det går åt helvete.

     
  • Anonym (L)
    Visa endast
    Mån 7 nov 2016 22:20 #7

    Försök tänka att du är en jävel på att föda barn! Och när det drar igång har du snart ditt lilla knytt i famnen. Tänk också på hur många barn det föda hela tiden, du klarar det här. Lyssna på din kropp. Och lyssna på personalen som faktiskt är professionell. Och igen, "jag tror jag är jävligt bra på att föda barn". Jag tänkte så, och jag var fan en riktigt hejare!

  • Anonym (Näpp)
    Visa endast
    Mån 7 nov 2016 23:05 #8

    Jag var din raka motsats. Jag kände mig superpepp och säker på att jag var någon slags urmoder som skulle andas fram mitt barn. Hah! Tji fick jag! Förlossningen tog fyra dagar och avslutades med akutsnitt. Jag hade djävulskt ont och hela upplevelsen kom som en chock för mig. Det är nog bättre att vara lite "lagom" rädd och orolig inför förlossningen istället.

  • Anonym (TS) Trådstartaren
    Visa endast
    Tis 8 nov 2016 08:41 #9
    Anonym (L) skrev 2016-11-07 22:20:50 följande:

    Försök tänka att du är en jävel på att föda barn! Och när det drar igång har du snart ditt lilla knytt i famnen. Tänk också på hur många barn det föda hela tiden, du klarar det här. Lyssna på din kropp. Och lyssna på personalen som faktiskt är professionell. Och igen, "jag tror jag är jävligt bra på att föda barn". Jag tänkte så, och jag var fan en riktigt hejare!


    Hej hej! Hade du förlossningsrädsla innan?
  • Anonym (TS) Trådstartaren
    Visa endast
    Tis 8 nov 2016 08:46 #10
    Anonym (Näpp) skrev 2016-11-07 23:05:19 följande:

    Jag var din raka motsats. Jag kände mig superpepp och säker på att jag var någon slags urmoder som skulle andas fram mitt barn. Hah! Tji fick jag! Förlossningen tog fyra dagar och avslutades med akutsnitt. Jag hade djävulskt ont och hela upplevelsen kom som en chock för mig. Det är nog bättre att vara lite "lagom" rädd och orolig inför förlossningen istället.


    Hej. Jag vet att förlossningar kan vara hemska. Tråkigt att din blev det som var så peppad. Men jag är inte "lite lagom" rädd utan har konstaterad förlossningsrädsla och ville komma i kontakt med andra som oxå haft det.
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll