• Maran73

    Vi som är gravida efter ÄD 2017

    La Conejita skrev 2017-07-05 07:59:56 följande:

    Urdumt, ja. Det var nån annan som kommenterade här att donation av könsceller inte gör en förälder. Exakt vad jag tänker. Och personen som sa det var en släkting och borde veta bättre, för i min familj var jag och syrran fosterbarn och brorsan adopterad.

    Det var nån som sa att graviditeten känns overklig. Så är det för mig med och speciellt som magen inte vuxit på ett tag. Mäter med måttband. Men var på ultraljud igår och det såg bra ut. Nu är de minibebisar och rör sig. ????


    Visst är det härligt att se??! Nu på morgonen noterade jag att magen snart kommer att "poppa", dvs synas även med lösa tröjor. Det är kul! Nu kanske ngn kan notera att jag blivit lite rund sådär, men det är inte uppenbart gravidmage. Men ja, det känns overkligt!

    Håller med att det var ett knäppt uttalande.... Speciellt den där frågan om de inte hade träffats! Suck. Tanklöshet kan jag dock drabbas av själv ibland, orden liksom bara "hoppar ut"..
  • Maran73

    Ha ha ha, preggohjärnor, fniss! :- D Brukar också tänka i "baktermer", d e ju vi som får degen att jäsa!

  • Maran73

    Ahaaa La Conejita, var det en karl, DÅ är det inte så konstigt, de är ju heeelt oblivious gällande fortplantning etc! (skojar, tror jag.. fniss)

    Vet inte heller om d e mer UL, jag går hos spec pga diabetes (och ÄD tror jag, har för mig att Stockholm - SLL ser det som högrisk) och då är det en jäkla massa extra UL, men då mer mot slutet. Diabetesbebisar blir tyvärr ofta väldigt stora och ibland måste de "plocka ut dem".

    Iaf, tror kanske ngt extra om man går hos spec pga ÄD, men är osäker...

  • Maran73

    Oooooooch DÄR gick det ALLRA SISTA progesteron-djävulskaps-vagitoriet in. HALLELUJA!!!

    Hej Missne! Kul m fler. Och grattis!

    Apropå gravid-hjärna så är jag inte särkilt ofokuserad, glömsk, trög etc (tror jag inte iaf) MEN däremot blandar jag ihop ord!!! Helt sjukt... kallar bacon för broccoli och sådana konstiga saker...

    Nu ska jag somna, medan jag njuter av tanken på tusentals vagitorie-fria dagar framöver.

  • Maran73
    Vårt väntrum skrev 2017-07-05 21:32:44 följande:

    Härligt Missne!! Kul med sällskap också. Och från Ava:)

    Ikväll har mannen lassat msssa jord och jag har krattat ut å sått gräs. Inte direkt ansträngt mig då jag inte blev svettig eller nått. Men nu har jag såna förbaskade "sendrag" / sträkt mig känslor i ligamenten igen. Satte mig i duschen å det blev väl bättre men attans vad känsligt det skulle vara då! Man blir desstom orolig!!

    Får ni så ibland?

    Kajsa: preggohjärna kan väl liknas som gröt i skallen också. Haha. Man blir dels lite seg men jag är otroligt flokig och gör bara tok. På jobbet tex blandar jag ihop ordrar och produkter som jag annars kan utantill. Tappar bort saker hela tiden. Vänder på ord i meningar mm. Bara tok ;)


    Vad sjutton betyder "flokig"?

    Jo, "sendragen" har jag men inte lika starka vad det verkar, och de kom dessutom senare. Typ v 14. Men d e säkert olika!
  • Maran73
    KajsaK skrev 2017-07-06 10:29:09 följande:

    Nu har vi varit på vul!! Allt såg precis ut som läkaren ville att det ska göra vid denna vecka! Helt overkligt att se ett litet pickande hjärta där inne!! Är så lycklig just nu!!

    Tuttis: så där har det varit för mig oxå till och från att symtomen försvunnit! Allt är säkert som det ska. Kram :)


    Härligt Kajsa!!!
  • Maran73
    Tuttis skrev 2017-07-06 08:11:13 följande:

    Idag är en jobbig dag. Känner mig så orolig över om de fortfarande lever där inne. Igår var det som att alla symptom försvann. Inget illamående, brösten ömmar inte lika mycket, hungern inte lika intensiv som tidigare, inte lika trött..... Många tankar kring att göra KUB test. Gick in i vecka 11 idag.


    Säger som Kajsa, oroa dig inte (såååå lätt va?..) så verkar det bli för de flesta! Att någon dag el så ges man lite "respit". Dessutom kan det faktiskt börja lätta redan nu, en del verkar bara må dåligt runt vecka 7-8-9. Hcg ska väl börja plana ut nu el har redan gjort det?
  • Maran73

    Behöver lite kloka tankar... Idag har jag känt mig lite extra nere sådär, och inser att denna graviditet inte ALLS blivit (än så länge) som jag tänkt mig/föreställt mig. Mått sämre, varit oroligare och mera nedstämd, mannen är daltig/närgången/irriterande/valfridåligkänsla och jag vill oftast ha honom på armlängds avstånd... Dessutom mkt fler tankar än jag trott på att bebisen "inte är min", kan tänka saker som "kan jag verkligen säga att jag väntar mitt andra barn? Det är ju inte mitt liksom?" eller "hur ska jag kunna älska denna bebis lika mkt och självklart som sonen, som jag "gjort själv"?" "Har vi gått för fort fram med giftemål och barn? Tänk om det inte håller, orkar inte en till separation!!" Så där kan det hålla på, är inte alls så där automatiskt och självklart lycklig och glädjefylld som jag var under min första graviditet.... Suck. Förstår att det är hormonerna som ställer till mkt av det, och att det säkert faller på plats när bebisen kommit, men ändå... Blir lite orolig.

  • Maran73
    Tuttis skrev 2017-07-07 22:49:15 följande:

    Jag tycker inte att dina tankar låter speciellt konstiga. Tänk så mycket de flesta av oss här har gått igenom. Vi är många som har kämpat på i år för att bli gravida och plötsligt händer det med allt vad det innebär. I allt detta tror jag att det är lätt att man själv bygger upp en förväntan över att man enbart ska vara glad, lycklig och må bra. Så är inte verkligheten, tyvärr. Den kommer ikapp. För även om man är glad, tacksam och lycklig över var man befinner sig så finns sorgen av alla misslyckade försök och år av barnlöshet kvar inom en. Den känslan försvinner ju inte för att man lyckas bli gravid, men den kommer nog göra det med tiden. Det viktigaste är att acceptera var man är känslomässigt och tillåta sig själv att det är ok för stunden. Du vet innerst inne vem du har valt att skaffa barn med. Klart att allt ställs på sin spets när det verkligen händer och man börjar tvivla. Tror faktiskt att det är helt naturliga känslor som många gravida känner men kanske inte pratar öppet om. Och jag är helt säker på att du kommer älska detta barnet precis lika mycket!

    Förlåt för min roman, vill bara dela med mig av mina tankar för du har varit ett stort stöd för mig här.


    Tack snälla, för kloka ord! <3 Och La C också. Det blir säkert bra så småningom, lite jobbigt nu bara.
  • Maran73
    La Conejita skrev 2017-07-08 10:06:53 följande:

    Maran, du har säkert redan surfat runt och läst om anknytning med äggdonationsbarn, men om du inte har snubblat över denna www.dcnetwork.org/women kanske du kan hitta nåt av värde där. Eller här? www.google.se/amp/s/aeon.co/amp/essays/why-are-donor-eggs-almost-taboo-among-fertility-options

    Personligen har jag 42 års erfarenhet av att växa upp i en familj som jag inte är genetiskt släkt med. Släktskap är i realiteten socialt, som jag ser det. Jag känner inget särskilt för de "släktingar" som är genetiska och som jag träffat i vuxen ålder. Alltså, jag gillar dem om de är trevliga men har aldrig haft intresse av att träffa dem från början egentligen. Det är dem som jag vuxit upp med som är min familj och släkt. Att folk generellt ger det genetiska så stor betydelse är kulturellt, man är itutad sen barnsben att det är det som är viktigt men det är det inte. Det är ditt barn du väntar. <3

    Sen så tänkte jag på att jag har förstått att det är vanligt att föräldrar som har ett barn sen tidigare tvivlar på att de kommer kunna älska det nya barnet lika mycket. Så det är inget konstigt att känna så.

    Hoppas allt känns bättre snart.


    <3 <3 <3 Tack söta!! Ska kolla länkarna. Det värsta är ju att det var precis så (som du skriver) jag tänkte och kände INNAN jag blev gravid. Det var när verkligheten knackade på som de här känslorna/tankarna kom vällande. Har troligtvis obearbetade saker "liggande". Bara att tröska igenom.
Svar på tråden Vi som är gravida efter ÄD 2017