Den här frågan verkar ju vara lite kontroversiell, ser den jämt o ständigt dyka upp i andra trådar, så här får den en egen plats. Kanske att den har haft det förut, men jag orkar inte leta efter en sådan, har haft problem med sökfunktionen på familjeliv länge.
Jag hade gjort abort om jag fick veta att fostret hade DS, vad hade du gjort? Män kan också svara, välj bara vad du helst skulle göra utan att tänka på partner här.
Jag hade gjort abort utan att tveka. Jobbar med barn och ungdomar med bla downs och det är inget jag skulle önska på mitt barn. Visst kan det vara olika grad downs men det kan man inte kolla så visar det downs gör jag abort.
Jag hade sannolikt gjort abort.
Dels för att det hade varit för krävande av mig, både pga tidsaspekten och den känslomässiga biten. Jag hade sörjt och ständigt oroat mig. Och dels för att jag skulle lida å barnets vägnar pga att samhället är så trögt och byråkratiskt samtidigt som människor kan vara fruktansvärt dömande och elaka mot personer som sticker ut. Så barnet hade troligen fått ett sämre liv än vad det förtjänat, vilket jag inte vill bidra till. Och hela familjen hade behövt förändra/ge upp sina liv som de annars hade kunnat leva.
Jag hade gjort abort. Har redan ett barn med svårt funktionshinder och har redan gjort många aborter då jag har så lätt att bli gravid. Första aborten var hemsk men sedan stängde jag av känslorna. Hade jag ej gjort aborter hade jag antingen aldrig kunnat ha sex eller så hade jag haft 8-9 barn nu då jag blir gravid av misstag ca vartannat år trots preventivmedel (vissa blir ju dock missfall). Så därför känns abort inte som så stor grej och ska jag behålla ett barn kan jag lika gärna välja ett utan DS. Risken finns att barnet ändå får något osynligt (på fosterdiagnostik) handikapp som mitt första och då vill jag inte öka på den risken.
Jag hade gjort abort, det finns så många följdsjukdomar som kommer med DS. Hjärtproblem, utvecklingsstörning, talproblematik osv...
Jag hade behållt men kanske adopterat bort.
Hade det varit första hade jag nog behållt. Hade nog blivit lite vidskeplig å tänkt att det fanns en mening med det å att det kanske blir vår enda möjlighet att få barn...
men med andra (å även nu med nr tre och fyra i magen) va det självklart att kolla upp ev avvikelser just för att tidigare barn inte ska behöva "lida" eller stå åt sidan (mer än nödvändigt) när det kommer ett handikappat syskon.
Jag har på nära håll sett hur syskon till svårt handikappade barn har det å kan jag undvika det så gör jag det... jag säger inte att de har ett dåligt liv, men självklart får de stå tillbaka mycket på ett helt annat sätt än om de haft friska syskon. Även om DS är ett relativt "lätt" handikapp så kan det dra med sig väldigt mycket följdsjukdomar å annat som är mer allvarligt!
Behåller naturligtvis. Men jag skulle ju aldrig kolla upp det ens så jag skulle inte veta förrän barnet var fött. Det finns ingenting som skulle få mig att ta död på mitt eget barn!!
verkar vara ungefär en av fyra som skulle behålla, fler än jag trodde.
Jag hade gjort abort.
Vill ha ett "normalt" barn.
Det beror nog ganska mycket på vilken vecka jag är i när det upptäcks. I vecka 10 skulle jag förmodligen göra abort, men i vecka 21 skulle jag ha väldigt svårt att göra det om barnet inte samtidigt hade ett mycket allvarligt hjärtfel eller liknande.