Den här frågan verkar ju vara lite kontroversiell, ser den jämt o ständigt dyka upp i andra trådar, så här får den en egen plats. Kanske att den har haft det förut, men jag orkar inte leta efter en sådan, har haft problem med sökfunktionen på familjeliv länge.
Jag hade gjort abort om jag fick veta att fostret hade DS, vad hade du gjort? Män kan också svara, välj bara vad du helst skulle göra utan att tänka på partner här.
Det är det som är problemet dock, det handlar om ditt samvete. Du undgår att behöva ta hand om ett barn samtidigt som du slipper ha på ditt samvete att du gjort en abort. Oansvarigt och att skyffla iväg ansvaret på någon annan. Du gör det för ditt samvete, för att det känns bättre för dig. Uppenbarligen är det ju inte det möjliga barnets bästa du har i åtanke.
Ja ett foster är ett barn under utveckling, därför vill jag inte göra abort, för jag vet vad det fostret blir i slut ändan. Och som sagt jag sa kanske adoptera bort. Och återigen, jag har erfarenhet av adoptionsprocessen och jag ser fortfarande inget fel i det. Vi tycker helt enkelt olika, du tycker det är oansvarigt att adoptera bort och jag ser det som att man tar sitt ansvar när jag väljer att inte göra abort.
Ja ett foster är ett barn under utveckling, därför vill jag inte göra abort, för jag vet vad det fostret blir i slut ändan. Och som sagt jag sa kanske adoptera bort. Och återigen, jag har erfarenhet av adoptionsprocessen och jag ser fortfarande inget fel i det. Vi tycker helt enkelt olika, du tycker det är oansvarigt att adoptera bort och jag ser det som att man tar sitt ansvar när jag väljer att inte göra abort.
Det där går inte riktigt logiskt ihop, hade köpt det som ett argument om du menade på att du tog ditt ansvar genom att inte adoptera bort utan istället ta hand om barnet. Men hur kan du få det till att det är att ta ansvar att adoptera bort barnet för du vill inte göra abort och du vill inte heller ta hand om det? Som sagt, tyck det om du vill - men det är definitivt inte att ta ansvar. Speciellt inte i detta sammanhang där vi diskuterar downs syndrome. Med det handlar det ju inte ens om direkt en oplanerad graviditet, utan nu pratar vi om att man redan vill ha barn och försökt bli gravid och fostret har DS - och då är ditt förslag att kanske adoptera bort? Snacka om att ta noll ansvar för sina handlingar.
Och jag säger emot det, som synes.